Gravid och övergiven började hon resan mot sitt nya jag

Sveriges souldiva Jennifer Brown är tillbaka. Taggad och med mer självförtroende än någonsin. Men resan hit har inte varit lätt. Jennifer blev lämnad när hon var gravid i tredje månaden.

Som en isprinsessa, klädd i vit kappa och med sitt mörklockiga hårburr som kontrast, rusar hon in till mig som väntar i ett av rummen på hennes skivbolag. Hon ser stark ut. Glad och fylld med energi. Sveriges souldrottning Jennifer Brown är mitt uppe i både skivinspelning och melodifestivalsförberedelser.
– Åh, jag är supertaggad, utbrister Jennifer och drar en hand genom de mörka hårlockarna. Vi slår oss ner vid ett bord och Jennifers kontaktperson på bolaget kommer in och tänder ljus och serverar kaffe och te.
– Av någon konstig anledning tar det alltid några år innan jag får inspiration och material till ett nytt album. Men nu var tiden inne. Jag behövde fylla på den delen av mig själv som stärker mitt välbefinnande och självförtroende och visa att det finns en mening med mitt liv och det jag gör, fortsätter Jennifer och berättar att melodifestivalen är ett jippo som känns kul.
– Man har frågat mig flera gånger förut, men inte förrän nu har det känts som rätt timing.
De senaste åren har det varit tyst om Jennifer. Hon har av naturliga skäl fått sätta sången åt sidan ett tag. Under den här perioden har hon nämligen hunnit bli mamma.

– När jag blev gravid med Lilly bestämde jag mig för att lägga yrket åt sidan för att helt kunna fokusera på att bli mamma, säger Jennifer och berättar att förändringen då man får barn är enorm. Att hon dessutom fått föda, uppfostra och ta hand om sitt barn utan en man vid sin sida har inte gjort omställningen mindre utmanande. Jennifer blev lämnad av Lillys pappa när hon var gravid i tredje månaden.
– Idag har jag gått igenom den svåraste tiden och nu i efterhand tror jag mig kunna klara vilken motgång som helst som drabbar mig i livet. Men resan hit har varit väldigt tuff, säger Jennifer och berättar att sveket kändes så enormt svårt, djupt inne i hjärtat. För att klara av att gå igenom denna sorg har hon tagit hjälp av familj, vänner, sång och terapi. Jennifer berättar om medmänniskor som fanns där handgripligen och underlättade situationen genom att bara sova över, ta hand om disken eller laga mat. Hon erkänner att det hade varit fantastiskt att efter en sådan här situation få åka iväg på retreat ett par veckor, men verkligheten ser inte ut så. Hon beskriver sig själv som en kreativ människa som fått hitta kreativa lösningar för att ta sig igenom det här. Och en stor del av hjälpen kom genom att få gå i terapi och prata, prata, prata.

– Att bli övergiven gör ont i själen och det gör dig sårbar på djupet. Det tar tid att jobba tillbaka den känslomässiga tilliten i relationer efter ett svek; så är det bara, säger Jennifer. När livet drabbar dig på det viset kan du inte undgå att ställa dig frågan varför det här händer mig och hur det kunde ske. För Jennifer har det alltid varit viktigt att inte sopa något under mattan utan att allt får vädras, oavsett konsekvenserna. Detta har ibland kostat henne en del stolthet men samvetet har hon därigenom behållit intakt. Jennifer har valt att berätta om sveket därför att hon vill berätta sanningen om sig själv.
– På den skiva som jag släpper berättar jag om vad jag upplevt i mitt liv och den här upplevelsen hör till mitt liv. Jennifer hoppas även att hon ska kunna hjälpa andra kvinnor som befinner sig i en liknande situation. Hon är ett levande exempel på att man kan ta sig igenom en sådan här omställning och bli stark. Och nu säger hon sig vara starkare än vad hon någonsin tidigare känt sig. Med nyfödd lust till livet. Viljestark, nyfiken och laddad för det som ligger framför.
Under ett par år fick Jennifer lägga allt annat åt sidan och ägna all sin tid åt att ta hand om sitt barn.
– Lilly är meningen med livet; den kontakt vi har är enorm. Hon ger mig så oerhört mycket styrka och kraft men mer än något så skänker hon mig glädje. Och jag kan känna mig stolt över att hon ser ut att må så bra, säger Jennifer som tror att kontakten till ens barn blir annorlunda om man är ensam om att ta hand om det. Hon berättar att när hon hämtat Lilly Lou på dagis, brukar de ligga och busa och kittla varandra. Eller så lyssnar de på musik och sjunger ihop.
Så länge Jennifer kan minnas har hon jobbat med att försöka förstå sig själv och den största framgången under denna personliga resa har skett sedan hon blivit mamma.

Hon har upptäckt att det finns olika skikt i sig som människa.
– Jag är uthålligare och tåligare än jag trodde jag kunde vara. Dessutom har jag vågat släppa fram den lekfulla flickan inom mig; en del av mig själv som faktiskt inte vågat visa sig tidigare. Kanske på grund av att jag varit så blyg, menar Jennifer. Tidigare har hon upplevt den där lekfullheten som fjantig; nu står hon för den sidan hos sig själv.
Den lekfulla flickan är ett av många olika porträtt som Jennifer analyserat fram hos sig själv. För henne har det varit viktigt att veta vem som är vad i de olika skikten. Hon för även en så kallad ”jag mår bra-bok” över sina självreflektioner. Hon fick tipset av en vän som sa att det hade hjälpt henne och tyckte att Jennifer skulle prova på samma sak.
– Det passar alldeles utmärkt för mig; fler borde testa något sådant här. Det fungerar som en dagbok men är mer konkret och tar upp frågeställningar som ”Vad har jag gjort för bra idag?” eller ”Vad ska jag lägga mitt fokus på imorgon?”.
Jennifer berättar att en viktig del av hennes vardag är att efter lämning på dagis ta en lång promenad runt Skeppsholmen och välkomna den nya dagen. Det är inte förrän då som hon kan gå in i studion och fokusera på det arbete som ligger framför just den dagen. Jennifer tar upp sin tepåse ur koppen med hett vatten och tittar allvarligt på mig med sina stora bruna ögon. På frågan om hon inte saknar den stora kärleken svarar hon:
– Visst kan det kännas ensamt att inte få dela alla upplevelser vi har med någon vuxen. Jag längtar absolut efter tvåsamheten med en man igen.

Vad betyder utseende och kläder för dig?
– Jag har alltid tyckt att det är roligt med kläder och det har alltid fallit sig rätt naturligt för mig att kombinera och matcha.
Jennifer försäkrar mig om att hon njutit av att uppdatera sin garderob efter graviditet och bebistiden.

Finns det något som skrämmer dig?
– Nej, nu har jag redan gått igenom det värsta…Jo, jag är rädd för att leva i hopplöshet, att avstängdhet tar över kreativiteten.

Och nu är det dags för både melodifestivalen och skivsläpp. Vad skulle du säga om att ställa upp i program a la Let´s dance?
– Man vet aldrig; om lekfullheten i mig infinner sig så skulle jag kanske tacka ja.

Kort om Jennifer Brown:
Ålder: 36 år
Familj: Lilly snart 2 år
Bor: Gamla stan
Intressen: Att umgås med vänner, träna
Aktuell med: Släpper skiva, melodifestivalen
Ångrar: Ingenting
Kopplar av med: En viss typ av musik
Nämn tre saker du inte kan leva utan:
Min dotter, min familj, mina vänner

Text och Foto: Frida Funemyr Publicerad 1-2009