Jag har gått och funderat på det här med att nå ett mål. När vi i tävlingssammanhang talar om att vinna loppet, så är det först i mål som gäller, vilket vi alla ser som självklart att så ska det va. Men för oss kristna så uppmanar Paulus oss att vi alla ska springa för att vinna det. Skillnaden bara är att vi springer mot målet för att vinna en segerkrans som aldrig vissnar! För att kunna vara med i det loppet behöver vi släppa taget om det förflutna, för det går inte att stanna alltför länge vid "vattenkontrollerna" och tänka typ "det var bättre vattenkontroller förr". Nä, det Paulus uppmanar oss är, att vi glömmer det som ligger bakom och sträcker oss mot det som ligger framför och jagar mot målet för att vinna segerpriset.

Och min erfarenhet är, att under tiden jag springer mitt lopp och närmar mig målet, så växer min relation med Gud så stark att inget, inte ens döden kan skilja oss åt. Det är väl ett lopp värt att satsa på?!

Comments (0)

Name

Comment

smaller | bigger

Write the displayed characters

Add Comment