Linda Nyberg–en tjej med skinn på näsan

De flesta har sett henne som programledare på TV3s samhällsprogram Folkhemmet och TV3 Dokumentär, men få vet särskilt mycket om henne som person.
Junia bestämde sig för att ta en närmare titt på Linda Nyberg och fann en seriös och charmfull Bridget Jones personlighet med ett rikt och ovanligt spännande bagage.
Linda Nyberg är tjugo minuter försenad när hon kommer jäktandes med andan i halsen. Hon ursäktar sig glatt med att hon kommer direkt från frissan och inte hade räknat med att det skulle ta en sådan tid och lägger till att hon är redo att sätta igång, men att hon egentligen borde flytta på bilen eftersom hon tror att hon har parkerat på en last-plats.
Vi flyttar på bilen och tar sedan en promenad på Djurgården.

FAMILJEN
Berätta om din bakgrund?
– Vi är en mycket stor familj, och jag har 40 kusiner bara på pappas sida. Vi har stark sammanhållning i min släkt och träffas ofta, det är ju alltid någon som fyller jämnt (skratt). Jag är äldst av sex syskon och har fem småbröder, Johannes, Marcus, Jacob, Jonathan och Lucas. Min pappa kommer från en kristen familj med rötter i Pingströrelsen i Uppsala. Mamma kommer inte från någon kyrklig bakgrund men det gjorde att det blev en bra balans hemma, inte för lite och inte för mycket. Jag döptes när jag var sju år eftersom pappa ville att vi själva skulle få välja. I min familj gjorde man inte någon skillnad på barn och vuxna utan lyssnade lika mycket på när ett barn talade som när en vuxen gjorde det.

Hur var det att växa upp med fem bröder?
– Idag är det jättekul. Men när jag var yngre var det jobbigt ibland, det var en hel del bråk och bus. Men eftersom jag var äldst hade jag lite övertag och jag brukade sätta mina bröder i arbete. Jag var en rätt bra chef och såg till att jag själv inte hade så mycket att göra (stort skratt). Det präglar mig än. Jag är bra på att sätta folk i arbete, är mycket av en kreatör och inspiratör. Men det betyder inte att jag är lat, ända sedan jag var liten har jag haft mycket att göra, tillägger hon och skrattar.

GUD
Berätta om din gudstro.
– Att vara kristen för mig handlar inte om antalet kyrkobesök man gör utan om att leva ett kristet liv. Trosbekännelsen, att vi alla är lika inför Gud, är väldigt viktig för mig. Vi har alla vårt eget förhållningssätt till Gud och det ska man vara rädd om. Det är läskigt med olika trossamfund som försöker göra oss homogena, och hävdar att just de har den rätta tolkningen av bibeln.

Läser du bibeln?
– Bibeln ligger alltid på mitt nattduksbord, den blir dammig ibland men jag tar ofta en tumvers eller läser valda delar. Den är nog världens bästa bok eftersom den är så användbar.
Till bröllops- och födelsedagstal brukar jag citera ur bibeln. Dessutom kan den vara till tröst ibland om man har det svårt.
Men det står mycket tokigt i bibeln också, speciellt i Gamla Testamentet. Däremot Nya Testamentet är bra och mer användbar.

Ber du?
– En del håller på med Yoga, jag knäpper ihop händerna i bön i stället. Det är mitt sätt att samla mig.

Vad ber du om?
– Om styrka och mod att våga vara den jag är och att göra rätt. Jag ber inte om en ny bil. Det händer ofta att jag tackar Gud för saker jag får vara med om. Gud för mig är kärlek mer än någonting annat. Jag tror på den kärleksfulla Guden, inte på den dömande guden.

Upplever du att du får svar?
– Ofta har man ju svaret inom sig. Det gäller bara att lyssna.

Tvivlar du någonsin i din tro?
– Inte så ofta, min gudstro är ganska stabil. Det som hände elfte september fick nog hela världen att tvivla, åtminstone på kärleken. Men sådana saker skapas av människor, inte av Gud.

Har du alltid trott på Gud?
– När jag var yngre funderade jag inte så mycket över det, även jag ibland knäppte händerna när jag var orolig över något. Men kärlek och respekt har alltid varit viktigt för mig.

Tror du på att Jesus dog på korset för våra synder?
– Det är en viktig händelse för en kristen, en symbolik i detta som hela min gudsuppfattning vilar sig på.
Vi har promenerat oss tillbaka till Strandvägen där Lindas bil står parkerad och känner oss hungriga. Solen skiner och vi slår oss ned på Tvillingarnas restaurang vid Djurgårdsbron där vi beställer in varsin hamburgertallrik.

Gick du i kyrkan som barn?
– Ja, min pappa studerade till präst och gjorde den så kallade prakten när jag var mellan nio och tretton år så jag var mer eller mindre tvungen att gå i kyrkan varje söndag under de åren. Jag minns det mest med glädje eftersom jag sjöng i kören, vilket jag gjorde i tio år. Jag älskar att sjunga. Dessutom höll pappa, till skillnad från många präster, bra, barnvänliga och medryckande predikningar. Och det finns inte många psalmer jag inte kan utantill (skratt).

JOBBET
Hur blev du journalist?
– Redan som elvaåring var jag intresserad av att skriva och jag ville se hela världen. Men resan hit har varit lång. Jag skrev lite frilansartiklar för tidningar när jag studerade på universitet i Uppsala. Sen jobbade jag som radioreporter, både i Sverige och i England under några år. 1994 blev jag nyhetschef på Radio City och jobbade där från 1994 till 1996 då jag jobbade ett tag på Capital Radio i London och frilansade lite för Sky Television. När jag bodde i London 1996 blev jag uppringd av TV3 som ville att jag skulle söka till deras nyhetsredaktion som presentatör och nyhetsredaktör. Sedan rullade det på. Vid sidan av TV3 Direkt gjorde jag ”Världens starkaste man”, ”Guinness Rekord-TV” och Hockey-VM. 1999 började jag som programledare på ”Folkhemmet” och nu är jag på Titan Television där jag producerar och är programledare för ”TV3 Dokumentär”.

Kan du tänka dig att byta kanal?
– Det är möjligt att jag byter kanal eller jobb någon gång. Men nu trivs jag väldigt bra på trean och har fått genomföra mina idéer. Dokumentärerna som jag gjort nu under våren är ett sådant exempel.

Varför blev du journalist?
– För att kunna göra det jag gör nu. När man jobbar på TV har man en enorm möjlighet att få ut sitt budskap och påverka och upplysa människor. Det är en otrolig chans jag har fått.

På vilket sätt märks din tro i ditt arbete?
– Det viktigaste budskapet i bibeln för mig är att kärleken är störst av allt. Det handlar om att älska din nästa så som dig själv. Att göra det handlar om att acceptera olikheter hos människor. Men vårt samhälle idag handlar om att sträva mot att vara lika, både fysiskt och psykiskt. Vi bör lära våra barn att acceptera och uppskatta olikheter istället och ta vara på det. Samhället är ett kretslopp där allt hör ihop och får konsekvenser. Det är viktigt för mig att få fram i mitt arbete.

KÄRLEKEN
Hon skrattar ofta, är vältalig och sprudlar av energi och engagemang. Linda Nyberg är en person i vars sällskap man trivs och förmodligen sällan har tråkigt.
Mitt i intervjun ringer hennes mobiltelefon och hon pratar någon knapp minut innan hon ursäktar sig och gulligt avslutar med orden, ”Jag älskar dig”.
– Det var min älskade Fredrik. Åh, du anar inte. Det är så bra mellan oss, utbrister hon sedan och låter otroligt lycklig. Ämnet leder oss naturligtvis in på privatlivet.

Du är nykär. Berätta.
– Ja, jag träffade Fredrik när jag gjorde ett reportage om en specialgrupp inom polisen som jobbar med grov ungdomsbrottslighet. Sen började vi träffas på tu man hand och jag föll pladask. Det är ungefär ett år sedan nu.

Vill du ha familj?
– Absolut. Jag har alltid velat ha fyra, fem barn – en stor familj eftersom jag kommer från en sådan själv, men Fredrik är mer sugen på två, vilket kanske är mer rimligt. Jag är ju ändå 32 så jag måste ju snart sätta igång jag ska hinna med några barn över huvud taget (skratt). Å andra sidan fick min farmor sitt första barn när hon var 28 och hon hann med elva stycken.

Tror du att du kommer att gifta dig?
– Det är väldigt personligt men jag tycker det är fint att två människor kan och vill, visa och befästa sin kärlek för Gud och i hela församlingens närvaro.

PERSONEN LINDA
Beskriv dig själv.
– Jag är glad, väldigt pratig, nyfiken, envis och obotlig optimist, inte minst tidsmässigt. Och så är jag väldigt kunskapstörstig. Jag vill vara den som vet mest (skratt). Nej då, men jag känner att jag inte vill ge mig in på djupare vatten än vad båten är lämpad för. Jag vill vara påläst.

Några negativa egenskaper?
– Otålig. Och när jag blir arg blir jag jättearg och väldigt fort. Till exempel vid orättvisor, om någon blir illa behandlad eller om jag blir kränkt på något sätt. Men ilskan går över fort.

Har du slagits någon gång?
– Jag har ju fem bröder, vad tror du? (Skratt.)

Med tjejer?
– Nej, aldrig. Men däremot i trafiken kan jag, som så många andra, få spel. Jag kan bli helt tokig. Jag tycker att många kan köra väldigt aggressivt och vara ouppmärksamma på andra bilister. De kan vara direkt farliga och då kan jag bli jättearg.

Hur kör du själv bil?
– Jag tycker ju själv att jag är ganska bra, men det tutas en del på mig också.

Hur tror du att folk omkring dig uppfattar dig?
– Hm, svår fråga. Jag är nog väldigt Linda Nyberg all round – likadan privat som på jobbet. Jag tror att jag uppfattas som målinriktad och fokuserad på uppgiften. Jag har dålig simultankapacitet. Där är jag inte tjej alls, utan jag gör en grej och så gör jag det ordentligt, sedan gör jag nästa.
Hon ser fundersam ut ett tag innan hon fortsätter:
– Jag tror också att jag uppfattas som ganska glad och duktig. Och envis med hett temperament.

Är du rädd för att åldras?
– Nej. Jag har alltid önskat att jag var äldre än var jag är. Nu önskar jag kanske inte fler år på papperet men däremot erfarenhetsmässigt. Jag känner mig inte fullärd. Jag tycker det är jättejobbigt.

Ingen åldersnoja alls, alltså?
– Inte direkt. Det jag är rädd för när det gäller att åldras är att jag inte ska orka längre. Jag har ju astma, vilket gör att jag känner av när jag är trött och utarbetad och det har jag lättare att känna nu än för några år sedan. Jag är inte oroad för rynkor, utan mer för hälsan.

Hur värnar du om hälsan?
– Jag tycker att det är väldigt viktigt att äta rätt och träna. Jag har en mycket aktiv pojkvän som har fått mig att komma igång med mitt tränande efter tre års vilande. Jag försöker gå på gym två gånger i veckan i alla fall.

Vad är du mest rädd för?
– Att något ska hända mina nära och kära. Och jag ogillar sprutor och höga höjder.

Har du testat droger?
– Alkohol. Andra droger skulle jag aldrig leka med.

Har du bra självförtroende?
– Ja, det har jag nog. Man lär ju känna sig själv genom åren. Jag vet vad jag är bra på och vad jag inte är bra på. Förut trodde jag att jag var bra på det mesta (stort skratt). Men jag har nog ett bra självförtroende främst för att jag har känt mig så älskad hela livet.

Tror du att du har mycket gratis på grund av det?
– Ja. Det tror jag. Trygga människor liksom glada människor är attraktiva. Och då spelar näsform och bröststorlek ingen roll. Känner man sig bekväm med en människa vill man ju vara med den personen, oavsett hur han eller hon ser ut. Håller du inte med?
Jo. Ångrar du något i ditt liv?
– Massor. Fast inget som jag ångrar. Det skulle i så fall vara någon gång jag har sagt något till en person som var onödigt elakt. Men jag ångar inget när det gäller karriär eller relationer utan jag tycker nog att jag har gjort medvetna val. Och hade jag inte gjort de val jag gjort hade jag inte suttit här med dig och jag är väldigt nöjd med att sitta här med dig (skratt).

Tack. Vad lyssnar du på i bilen?
– För musik? Oj. Pappa lyssnade mycket på Einar Ekberg i bilen när jag var liten så det förknippar jag med bilkörning. Men jag gillar att köra bil till gospel, Elvis Presley, Frank Sinatra och Dolly Parton. Jag är lite gammeldags av mig tror jag. Jag har faktiskt en speciell bil-cd-skiva som jag brukar lyssna på.

Vilka är fördelarna med att vara en offentlig person?
– Fördelarna är många, särskilt när man gör den här typen av program, dokumentärer. Som nyligen när jag var ute på krogen kom det fram en kille och sa till mig att, ”jag har ändrat syn på feta människor, de har inte dålig karaktär”. Och då hade han sett min dokumentär om fetma. Och det är roligt, då har man i alla fall fått en människa att reagera.

Nackdelar?
– Ja, ibland skulle jag vilja vara helt anonym och få pussas på stan som alla andra som är nykära. Men det är lite svårare tycker jag. Och så är det jobbigt när min familj och pojkvän får höra, ”Jag såg din dotter/flickvän på TV och hon…” eller ”Jag läste det och det om Linda…”. Det är lättare för mig att leva med offentligheten än det är för dem, tror jag.

Hur vill du bli ihågkommen?
– Som en generös och kärleksfull person.

Text: Isabelle Gard Hedander
Foto: Frida Funemyr
(Från Junia 3-2002)