Bittan Ekman, drog- och alkoholterapeut samt föreståndare för  Trappa Upp – öppenvård för missbrukare i Göteborg.
Bittan Ekman, drog- och alkoholterapeut samt föreståndare för
Trappa Upp – öppenvård för missbrukare i Göteborg.

Anna föddes i Vitryssland. De bodde på landet, mamman var lärare och pappan jobbade i skogen. Han var alkoholist och Annas mamma fick sköta familjen. Den kärlek som Anna fick  från pappan var under hans nyktra perioder. När hon var tio år tog pappan livet av sig. För mamman var det en lättnad men för Anna blev det en stor sorg och saknad. Via internet fann mamman en ny man från Sverige och de flyttade till Norrköping.

Anna tyckte det var spännande att komma till ett nytt land.  Hon såg bra ut och blev tidigt uppvaktad av äldre killar. Redan vid fjorton års ålder började hon dricka alkohol och röka hasch. Äntligen kunde hon slappna av och vara sig själv, istället för den tillbakadragna och blyga tjej hon varit i Vitryssland. Under gymnasietiden träffade Anna en åtta år äldre kille som var kriminell, använde droger och var langare. Anders, som pojkvännen hette, erbjöd henne att flytta hem till sig, så att hon slapp mammans granskande ögon. Anna använde amfetamin dagligen och gick snabbt ner tio kilo och hade inget intresse av att gå färdigt gymnasiet. Hon valde bort sina gamla vänner och levde ett isolerat liv med Anders.

Vid ett polistillslag blev socialtjänsten inblandad och Anna fick komma till ett behandlingshem, men inom kort var hon tillbaka hos Anders. Egentligen ville hon det inte för hon kände sig fångad i hans klor. En kväll blev det bråk och Anna blev utslängd på gatan. Fast det var kallt och ensamt var det som om en dörr hade öppnats för henne. Genom socialtjänsten fick hon ett tillfälligt boende där det fanns andra kvinnor som var i liknande situation. En av dem hade varit strippa på en porrklubb och berättade att det fanns snabba pengar att tjäna där.

Anna bestämde sig för att flytta till Göteborg och pröva sina vingar. Hon var först rädd och osäker men drogerna hjälpte henne att möta rädslan. Andra kvällen tjänade hon 6000 kr på strippklubben. Wow! En sådan frihet att inte vara beroende av Anders längre! Tyvärr hade han också precis flyttat till Göteborg och det dröjde inte länge förrän de var tillsammans igen. Anders hade nu börjat langa och röka heroin.
Anna var först tveksam till denna farliga drog men trodde att om hon bara rökte lite då och då skulle hon klara sig. Innan hon fattade något var hon fast.  I desperation lade Anna in sig på avgiftning och kom sedan till ett behandlingshem och läste därefter upp sina gymnasiebetyg på en folkhögskola. Under denna drogfria tid försökte Anna rädda Anders från hans heroinmissbruk eftersom han blev alltmer nergången. Tyvärr fanns det ingen väg ur hans återvändsgränd. Han dog i en överdos.

Anna ville bara fly från livet igen och fick arbete på en strippklubb i Oslo. Genom den destruktiva livsstilen blev drogerna en naturlig del av vardagen. Konsekvenserna hann ikapp henne. Livet kändes totalt meningslöst. Hon fick hjälp att söka till en folkhögskola i Malmö och läsa turism. Annas föresatser att vara drogfri funkade inte länge. Med hjälp av amfetamin och jobb på en strippklubb på helgerna tog hon sig genom året. Väl tillbaka i Göteborg var Anna åter vilsen inför vad hon skulle göra. En kompis erbjöd jobb på Gran Canaria där allt skulle ordna sig – trodde hon. Det blev en ny återvändsgränd som inte ledde till något annat än mer droger och hopplöshet.

När Anna kom hem var hon så trött på sig själv och ropade till den Gud hon egentligen trott på hela livet, men inte gett någon uppmärksamhet. Hon insåg att hon inte skulle klara av att förändra sig själv, så hon sökte hjälp från socialtjänsten och berättade för första gången hela sanningen, inte bara om att hon satt fast i droger utan också om jobbet på strippklubben, där pengar och uppmärksamhet lockade. Det tog en månad innan hon blev beviljad både socialstöd och behandling hos oss på Trappa Upp. Det var den längsta månaden i hennes liv, där hon bad Gud om kraft varje dag för att överleva.

Anna har nu börjat tro på sig själv och sina möjligheter. Hon har förstått att Gud vill ha hela hennes hjärta och att hon får överlämna alla områden till honom. Jesus har fyllt Anna med en ny kärlek hon aldrig upplevt tidigare. Hon har hittat hem till sig själv och Gud och ser hoppfullt på framtiden. Anna har bytt sin Återvändsgränd mot Vägen till Livet.

Krönika av Bittan Ekman