I många relationer uppstår en dragkamp mellan spänning och ordning men det går att hitta balans. Familjeterapeuten och diakonen Magnus Lerman ger exempel på hur det kan ytra sig i våra parrelationer.
Det kan hända på jobbet, såväl som mellan kompisar eller i en parrelation. När spontanmänniskan ska samarbeta med kontrollmänniskan uppstår lätt konflikter.
– Spontanmänniskan upplevs hopplöst nyckfull och opålitlig medan kontrollmänniskan upplevs som bakåtsträvande, känslig och extremt tråkig, säger Magnus.
Samtidigt finns ofta under ytan en hemlig beundran för den andre, vilket gör att dessa två motpoler gärna dras till varandra.
– Och i en sådan relation finns ofta en ständig dragkamp mellan att skapa spänning och bringa ordning. I en parrelation är ”att-göra-listor” spontanmänniskans största fiende. Och det värsta för kontrollmänniskan är att ställas inför en hemlig överraskning som sabbar hela dagsplaneringen, säger Magnus.

Magnus Lerman,
familjeterapeut och diakon

Vi behöver både spontanitet och kontroll
Det handlar om olika personligheter och reaktionerna är helt normala. Alla är lite lagda åt den ena eller andra hållet, menar Magnus, och behöver ha en viss kontakt med båda sidorna eftersom för mycket spontanitet blir flyktigt och för mycket kontroll gör livet mekaniskt.
– Man kan inte säga att det ena är bättre eller sämre än det andra, det viktiga är själva förmågan att kunna röra sig mellan spontanitet och kontroll, säger Magnus. Och det är när den rörelseförmågan upphör och man låser sig i ett läge som problemen uppstår. Till exempel att spontanmänniskan blir alltför extrem och risktagande eller att kontrollmänniskan kör över sina närstående i krampaktiga försök att ha koll på allt.
Magnus ger exempel:
– I en parrelation behöver man vara så synkade med varandra som möjligt, och det kräver lyhördhet. När par blir döva kan det hända att den ene söker spontanitet, till exempel genom ekonomiska utsvävningar, medan den andre strävar mot ekonomisk stabilitet.

Överdriven kontroll ger svartsjuka och perfektionism
En fungerande parrelation kräver anpassning och Magnus menar att man egentligen inte ska räkna med att den andra personen ska göra dig ”lycklig” utan det viktigaste är att bli ”nöjd”.
– Så ser det ut i alla parrelationer och det är normalt. Osunda och överdrivna kontrollbehov är ett individuellt problem som visar sig i parrelationen som svartsjuka och perfektionism.
Relationen uppfylls av kontrollfrågor: Vart ska du? När kommer du hem? Du måste höra av dig när du är framme! Varför är du fem minuter sen? Vem har du träffat? Du har glömt att torka bort en droppe vatten på handfatet!
– Den normala informationsskyldigheten övergår allt mer till en onormal rapporteringsskyldighet och det blir en ständig dragkamp mellan den enes behov av kontroll och den andres behov av självständighet, säger Magnus.

Hålla starka känslor i schack genom kontroll
Typiskt för den här obalanserade relationen är att när den ene mår bra så mår den andre dåligt. Följden kan också bli att kontrollmänniskan börjar utveckla tvångshandlingar, som att kontrollera låsta dörrar, tända och släcka ljuset eller gå baklänges ut genom en dörr.
– Allt det här syftar till att hålla starka, inre känslor i schack genom att ha kontroll i det yttre. Därför brukar man lite skämtsamt säga att ett välstädat skrivbord är ett tecken på inre kaos, säger Magnus.
Ett osunt och överdrivet kontrollbehov utvecklas inte av sig självt bara för att man är kontrollmänniska, lika lite som man riskerar att utvecklas till våldsverkare bara för att man kör motorcykel.
– Det måste till en emotionell störning, ett inre kaos, som till exempel uppstår i kärleksfattiga och kontaktlösa miljöer under barndomen. Där lär sig barnet att hålla garden uppe mot en opålitlig värld, säger Magnus.
Det brukar också kallas för otrygg anknytning och kan uppstå vid tidiga separationer. Barnet blir klängigt och fortsätter att vara det även i en anknytningsrelation till en partner i vuxen ålder.

Så var går då gränsen mellan sunt och osunt kontrollbehov?
– Om man jämför med alkoholkonsumtion så kan det finnas ett normalt bruk för det trevliga sammanhanget och den goda smaken, men om alkohol används för att stressa av, varva ner, dämpa obehag och för att bli avslappnad så är man i ett annalkande missbruk. På samma sätt är det med kontrollbehovet. När det används för att dämpa oro och ångest så får det ett medicinskt syfte som blir svårt att göra sig av med, säger Magnus.
Och om man vill bli av med ett osunt kontrollbehov behöver man gå i terapi, menar han.
– En mildare form av kontrollbehov kan man komma tillrätta med på egen hand genom att leva här och nu, släppa lite i taget och försöka njuta lite mer av sin familj och sina vänner, säger Magnus.
Hans råd är att använda förnuftet för att dämpa känslor av oro och ångest, och för att undvika att följa varje impuls som söker kontroll.
– Skriv ner vad du befarar ska hända om du utsätter dig för en ångestladdad situation. Skriv sedan ner efteråt vad som verkligen hände och hur det kändes. Du kommer att bli förvånad över hur fel du hade i dina farhågor. Rädslan som ville locka dig till kontroll bluffade. Du kan lita på dig själv utan att ha kontroll på allt!

text Gabriella Mellergårdh • foto Privat och Fotolia