Att vara utåtriktad, framåt och ta plats i sociala sammanhang har blivit något av en norm i vår tid.  Helst ska man synas och höras mest av alla.  
Vad hände med egenskaper som att vara eftertänksam, stillsam och en god lyssnare?
Den inåtvända personlighetstypen har dock fått ett uppsving på senare tid.

För drygt två år sedan kom boken ”Quiet, the power of introverts in a world that can’t stop talking”, av Susan Cain, ut. Den blev en stor snackis i USA och har sålts till 30 länder. Förra året kom boken ut på svenska.
Cains bok Tyst: de introvertas betydelse i ett samhälle där alla hörs och syns handlar i korthet om hur samhället hyllar extroverta, vältaliga och socialt kompetenta personer, medan de lågmälda personligheterna undervärderas.
Susan Cain arbetade med boken i sju år och tog under tiden reda på all forskning om introverta och hur USA sedan 1800-talet skapat ett extrovert ideal. Enligt Susan Cain är ungefär en tredjedel av befolkningen introvert.

Hur är då en typisk introvert person?
Introverta människor lyssnar hellre än pratar, läser hellre en bra bok än går på fest med ytligt bekanta, uppfinner och skapar men ogillar att marknadsföra sig själva.
Många av mänsklighetens främsta uppfinningar och konstverk har sitt ursprung hos tystlåtna och tänkande människor, som exempelvis Isaac Newton, Albert Einstein och Vincent
van Gogh.
Så här skriver Susan Cain i inledningen av Tyst:
”Det är fullt förståeligt att så många introverta gömmer sig, också för sig själva. Vi lever med en samling värderingar som jag kallar det extroverta idealet – den förhärskande uppfattningen att idealmänniskan är sällskaplig, agerar socialt dominant och trivs i strålkastarljuset. En typisk extrovert person väljer handling framför reflektion, tar hellre risker än går försiktigt fram och sätter visshet före tvivel. Sådana människor föredrar snabba beslut, också till priset av risken att ha fel. De fungerar bra i grupp och umgås helst i större sällskap. ”

Cain fortsätter: ”I dag är introversion – liksom de närliggande egenskaperna känslighet, allvarsamhet och blyghet – ett andra klassens personlighetsdrag, ett slags mellanting mellan en missräkning och ett sjukdomstillstånd. Introverta som lever under det extroverta idealet påminner om kvinnor i ett manssamhälle: de nedvärderas på grund av något som är oupplösligt förknippat med dem själva. Extroversion är ett personlighetsdrag med oerhörd attraktionskraft, men vi har omvandlat det till en förtryckande norm som de flesta av oss upplever att vi måste rätta oss efter.”

Cain_TystSusan Cain konstaterar att en majoritet av oss jobbar i öppna kontorslandskap, trots att många skulle må mycket bättre, och uppnå bättre resultat, i en mer avskild miljö. Såväl arbetsgivare som lärare förväntar sig att anställda och elever ska prestera väl i grupp, när grupparbeten i själva verket riskerar att hämma kreativiteten för många.
Susan Cain uppmanar oss att fundera över vilken belysning, bildligt talat, vi vill befinna oss under i vårt liv. Är det scenens strålkastarljus eller skrivbordslampans sken?
Därmed inte sagt att alla bokmalar är introverta och att alla som gillar att stå i centrum är extroverta. Eftersom vi alla är komplexa individer, finns det många olika slags introverta och extroverta. Den som har ungefär lika mycket av introverta som extroverta drag brukar kallas för ambivert.

En av dem som läst Susan Cains bok och som funderat mycket över varför begreppet introversion bubblat upp på nätet och andra medier är författaren och verksamhetskonsulten Linus Jonkman.
Efter att under hela livet ha försökt passa in i den extroverta normen insåg han en dag att han är introvert – och upplevde en stor lättnad. Plötsligt förstod han varför han ofta känt sig utanför i skolan, ogillat grupparbeten och varför han som vuxen och yrkesverksam känt sig helt urlakad efter stora sociala tillställningar.
Linus Jonkman insåg att han blivit så bra på att anpassa sig till omvärldens förväntningar att han glömt bort vissa sidor av sin personlighet.
I boken Introvert – den tysta revolutionen, delar han med sig av sina erfarenheter och konstaterar att en del i hans omgivning reagerade med medlidande när han definierade sig som introvert – som om introversion vore ett sjukdomstillstånd.
Men precis som Susan Cain anser Linus Jonkman att det snarare är en gåva att vara introvert. Tillbakadragna människor är ofta fantastiska lyssnare, självständiga och duktiga på att fokusera.
Jonkman påpekar också att flera av dem som haft en enorm betydelse för utvecklingen i världen – som Martin Luther King, Rosa Parks och Gandhi – hade en introvert personlighet. Han menar att vi behöver skala oss själva som en lök för att hitta tillbaka till den vi var från början.
”Att komma ut som introvert är en tyst revolution. Det är inte en revolt i den klassiska bemärkelsen, att stå på barrikader eller att slå in dörrar. Den tysta revolutionen handlar inte om hur andra människor ser på dig, det handlar om hur DU ser på dig själv”, skriver han.
Linus Jonkman sitter, likt tjuren Ferdinand, hellre under sin korkek och luktar på sin espresso än minglar med ytligt bekanta på en trendig restaurang.
Och han uppmanar alla att ta det som en komplimang om någon kallar en för introvert.

text Therése Alhult