Redan som 6-åring förklarade Helén för sina föräldrar att hon skulle ”åka till Amerika och sjunga med de svarta”. Det tog femtio år innan hon kunde förverkliga drömmen fullt ut. Nyckeln blev mötet med Jesus.

Helén Teike är född och uppvuxen i Sundsvall i en alldeles vanlig familj där man sällan eller aldrig gick i kyrkan. Men musik gillade hon, den där lilla tjejen som valde bort sitt lördagsgodis för en Ann-Louise Hansson-skiva.
– Och någonstans måste jag ha hört gospelmusik för jag kände bara att ”Wow, det här vill jag göra! När jag blir stor ska jag åka till USA och sjunga med de svarta!” berättar Helén.
Och visst åkte hon till USA som 21-åring, för att studera sång, dans och musik. Samtidigt började hon också söka sanningen och meningen med livet.
– Jag gillade gospelmusik men jag ville inte ha något med Jesus att göra. Kompisar som gick i kyrkan kallade jag för Jesus-freaks och jag ville absolut inte bli sån, berättar Helén.
Istället sökte hon svar inom horoskop, reinkarnation och det ockulta. Att spåtanter kunde tala om saker om Heléns liv tog tag i henne. Det här måste väl ändå vara sanningen, tänkte hon.
– Men det gav mig aldrig någon frid så jag fortsatte att söka.
Trots hennes starka längtan att jobba med musik brottades hon hela tiden med dåligt självförtroende och tyckte att ingenting hon gjorde dög. När hon plötsligt började drömma musik hände något inom henne. Hon kunde vakna med melodier, texter och hela orkesterarrangemang i minnet som hon började skriva ner. Enda kruxet var att sångtexterna handlade om Jesus.
– Och jag förstod ingenting. Jag tänkte, varför ger du mig den här musiken? Jag kan inte stå för det här, jag kan inte sjunga om dig!
Så Helén ändrade texternas innehåll till kärlekssånger. I samma veva blev hon inbjuden av en arbetskamrat att följa med till hans kyrka på gudstjänst.
– För mig som var ute och festade varje helg handlade söndag förmiddag mest om att sova ut och återställa mig, men min vän gav sig inte. Så till sist tänkte jag att enda sättet att bli av med honom var att följa med, berättar Helén.
Det var första gången hon kom till en frikyrka och hon tänkte – aldrig mer. Även fast de alla uttryckte genuin glädje och kärlek blev de karismatiska uttrycken med sång, dans och tungotal lite för mycket.

Några år senare reste Helén hem till Sverige för en jubileumsträff på sin gamla skola och mötte alla gamla klasskamrater som levde sina ”fantastiska liv med hus och hem och barn”. Själv hade Helén ett havererat äktenskap bakom sig och drömmar som aldrig förverkligats.
– Jag kände mig som en trasa, livet ”var över” och väl tillbaka i New York en lördagseftermiddag satt jag bara och grät; jag hade bestämt mig för att flytta tillbaka till Sverige.
Då hör hon plötsligt en röst som dånar i hela lägenheten: What about the gospel music? Vad ska du göra med gospelmusiken?
Tre gånger upprepades frågan högt och tydligt, och Helén kände att hon bara måste till den där kyrkan igen, trots den skrämmande upplevelsen tidigare.
– Den här gången bara strömmade den vackra gospelmusiken emot mig! Det var så otroligt vackert och jag insåg att det är ju det här jag längtat efter i hela mitt liv.
Efter gudstjänsten kunde man gå fram och få förbön.
– Jag tänkte att jag måste ge Jesus chansen, så till slut gick jag fram, bad frälsningsbönen och det var som om tegelstenar föll av mig. Då kom friden.

Helén gick med i församlingen, tog varenda bibelkurs hon kunde, och gick snart med i kören. Nu fick hon äntligen vara med och sjunga denna underbara gospelmusik. Kyrkan bestod av många professionella sångare och musiker från Broadway och de flesta medlemmarna var svarta. Hennes dröm som 6-åring hade gått i uppfyllelse.
Sångerna fortsatte att komma till Helén på samma sätt som tidigare, ungefär som om hon laddade hem sånger direkt från himlen.
Men hennes känslor av mindervärde fortsatte, speciellt känslan att hennes musik och sång inte var tillräckligt bra. Till slut bad hon till Gud i desperation: Vill du att jag ska fortsätta med musiken så får du fixa det, för jag orkar inte mer.
Helén flyttade till en annan församling och bestämde sig för att inte tala om för någon i den nya kyrkan att hon höll på med musik, men efter mycket övervägande tackade hon ja till erbjudandet att börja leda lovsång. Det blev ett första viktigt steg.
Nästa kom i mötet med sångerskan Glacia Robinson, som talade ord direkt från Gud in i Heléns liv: ”Det är dags nu att ta ett steg i tro, att hålla fast vid din kallelse och din dröm. Det är dags för dig att spela in och dela med dig av den musik som Gud har lagt ner inom dig.”
– Och jag förstod till slut att det aldrig är för sent att uppfylla sin dröm. Vad än mitt kall är – om jag inte gör det Gud har kallat mig att göra så mår jag inte bra, och andra kan inte bli välsignade genom mig, säger Helén.

Om du tror att du har ett kall så måste du våga hoppa ur båten och gå på vattnet. Lita på att Gud visar vägen och våga göra fel.

Helén startade ett eget bolag, Heavenly Downloads, och i november förra året släpptes hennes debut-CD ”Highest Praise”. I augusti var Helén på besök i Sverige för en albumrelease hemma i Sundsvall tillsammans med sångare och musiker från USA och den lokala kören Spectra Gospel, som också medverkar på hennes skiva. En vecka senare sjöng hon på The Love Festival i Västervik.
Och även om Helén fortfarande utgår från New York har hon ett stort hjärta för Sverige. Hon längtar efter att få uppmuntra och peppa brustna själar.
– Jag känner att jag har ett viktigt budskap. Ta möjligheten att leva efter den plan som Gud gett dig. Om du tror att du har ett kall så måste du våga hoppa ur båten och gå på vattnet. Lita på att Gud visar vägen och våga göra fel. Upptäck hur mycket Gud älskar dig. Gud har verktygen för dig. Och kom ihåg – det är aldrig för sent att fullfölja drömmen!

text Gabriella Mellergårdh • foto Privat