"Jag älskar deadlines. Jag gillar det svischande ljudet de gör när de flyger förbi". (Douglas Adams)
Just där befinner jag mig nu. Barntidningen Just dé är layoutad och klar för tryck och arbetet med Junia pågår för fullt för att bli klart för tryck nästa vecka. Ibland blir det bara så att det blir mycket på en gång, hur väl man än försöker planera sina arbetstider så går vissa saker inte att påverka.

Så vad gör jag då? Ja, jag sätter mig ner tills brådskan har gått över Nä, skämtar bara, jag gör nog som alla andra - ser till att arbetet blir klart!

Men för min egen del så förbereder jag även för den kommande kvinnokonferensen i Skellefteå som är nu på Lördag. En konferens som jag tror kommer att stå för sitt innehåll, "Liv i förändring". Vi kommer bl.a att få lyssna till psyk.Gabriella Gustafsson som ska tala om ämnet "Fördragsamhet-förmågan att balansera livets krav". Högaktuellt ämne och som jag tror är speciellt viktigt för oss kvinnor att kunna leva i. Gerd Ebegård leder oss inte bara i lovsången, utan hon kommer också att undervisa om "Lovsång i förändring". Här förkunnar även Anita Barker Andersen och jag.

Men roligt ska vi också ha. Modevisning står på programmet. Jättekul, det är Second hand som står för det och det ska bli härligtl att få njuta av den.

Så vi hörs efter helgen, då kommer jag att berätta för er hur vi hade det.

Önskar er alla en riktigt skön och vilsam helg där även solens strålar ska få värma era vackra ansikten.

Igår hade vi middag hemma hos oss, med nära vänner. Jag är alltid så glad efteråt när jag bjudit hem några, för jag tror aldrig jag ångrat de stunderna. Det ger så mycket att få vara tillsammans och alla fattar att det är "här och nu" som gäller, vilket ofta leder till att vi tar tid för och med varandra.

Igår kom vi in på om det är Gud som talar in i våra liv. Hur vet vi att det verkligen är Han? Tänk, om man misstar sig, det kanske är jag själv som tänker så? Å, hur vet vi att det Gud har sagt verkligen kommer att hända?? Inte så enkla och självklara svar. En del människor dom bara vet att det var Gud dom upplevde och tvivlar inte alls. Men min erfarenhet är att många människor jämför Guds tilltal med hur det ser ut i sina liv och hur omständigheterna ser ut och eftersom livet inte alltid är vad vi önskat oss, så tror vi inte på att det är möjligt det Gud vill och kan göra.

Men vad säger Guds ord? I bibeln står det att "Gud är den som verkar i vår vilja och gärning, för att HANS vilja ska ske". Det innebär att när vi tror och ber om Guds ledning i våra liv, så är löftet att Hans vilja ska ske. Så varför är det så svårt för oss att lita på det? När vi till och med är skapade till Hans avbild?

Min erfarenhet är att ju mer jag vågar tro och lyda Honom, så sker det. Ingen av oss kan "se svaret" innan vi vågat gå i tro. Utan jag litar på Gud och då infinnner sig friden och tryggheten och oavsett vad som sker -  så vilar jag alltid i Guds hand.

Lycka! Ja, det är nog så jag kan beskriva vad jag just nu känner efter helgens kvinnokonferens i Eslöv.En underbar lovsång och härlig lovsångsdans (tack, Frida med team). Det blev en dag där Guds kärlek och Hans ord fick vidröra kvinnors hjärtan och det största utav allt var att två kvinnor tog emot Jesus i sina liv. Det finns ingenting som kan mäta sig med att få se människor ta emot Jesus i sina liv. Men även då vi ber för varandra och Guds kärlek och omsorg möter en kvinnas personliga behov, så ser jag och förstår att Guds längtan är att bara ge det som är gott för sina barn.

Visst möter vi det som är svårt och smärtsamt i våra liv. Vi som kristna blir inte automatiskt befriade från det, bara för att vi tror på Gud. Men det vi har med oss är en förvissning om att Gud även finns med i det som är svårt och bär oss igenom det. Jag tror vi är väldigt många som kan intyga det.

Nu ska jag iväg på redaktionsmöte och träffa mina underbara medarbetare. Dom är helt fantastiska, ett härligt team som arbetar för Junia och barntidningen Just dé.

Just nu sitter jag på kontoret för vi håller på och förbereder för Kvinnokonferensen i Eslöv. Vi upplever sån glädje från Gud över den dagen och tror Han kommer att välsigna sina döttrars liv. Under dagen kommer vi bl.a att få lyssna till Bittan Ekman, som till vardags arbetar med utslagna människor. När hon var ung var tron på Gud ingen självklarhet, utan hennes hunger efter äventyr tog henne till USA. Där hamnar hon i häktet pga att hon transporterat 100kg marijuana. Där i häktet kraschlandar hon och det glamourösa liv hon levt bland jetsetfolk på de läckraste skidorterna och de bästa surfbeacherna har fått ett slut. Bittan möter sen Jesus och hela hennes liv blir förvandlat. Mimmi Edin som arbetar i kungsporten i Huskvarna ska tala utifrån "Så ser jag Gud i min vardag". Mimmi arbetar också med en kristen träningsform som heter TIKVA, väldigt intressant och ett bra alternativ till den träning som finns inom nyandligheten. Också ser jag framemot att få se när de unga tjejerna dansar lovsångsdans, som leds av Frida Nilsson.

Vilken dag det kommer att bli!

Blir du sugen på att ge Gud en dag, då du tillsammans med andra kvinnor får uppleva glädje, gemenskap och mer av Guds ord och Hans välsignelser i ditt liv? Då tycker jag att du ska komma till Pingskyrkan i Eslöv nu på Lördag 13 mars kl.10-17 (Sallerupsvägen 37)

Vill du veta mer så gå in på www.sisters.nu där finns mer information. Vi ses!

Idag är det Internationella kvinnodagen. En dag som bland annat ska uppmärksamma kvinnors ojämställdhet och situation över hela världen. Trots att den här dagen instiftades redan år 1910 och sen att FN genomdrev ett internationellt avtal 1945 som fastslog jämlikhet mellan män och kvinnor, så kan vi tyvärr bara se i vårt eget land hur kvinnor far illa på olika sätt. Men för mig så har nog den här dagen också inneburit att jag läst och tänkt på kvinnor som på olika sätt betytt eller gjort något extra för andra människor.Jag tänker bland annat på min gamla mormor. Hon är 93 år och när hon var ung så var hennes tid inte så glamourös, utan det var ständigt en kamp att överleva. Min mormor födde 12 barn och hon hade själv ansvaret att föda och uppfostra dom, eftersom min morfar var resande försäljare. Jag har hört många berättelser om hur hon kämpade på bondgården, samtidigt som barnen behövde sitt.

Överallt ser vi kvinnor som gjort och gör det ingen annan gör. Kvinnor som arbetar i och med fattigdom, ensamstående mammor som kämpar för sina barn m.m. Listan kan göras lång, för jag tror att vi alla känner kvinnor som har det så och som vi gärna skulle vilja uppmuntra just idag. Så dela med dig av det. Skriv och berätta om den kvinna du tänker på som du vet gör något extra för andra människor. Hon finns i din närhet och vill du ge henne mer än en tanke som formuleras i ord, så ring, maila eller gå hem till henne med en blomma och tala om hur mycket just hon betyder för dig och andra.

Jag hurrar för en internationell kvinnodag där vi också ser och uppmuntrar varandra, så låt oss få veta vem du tänker på.