Idag tänker många människor på någon eller några speciella personer och de uttrycker det olika sätt. Dom man tycker om kan få en blomma, lite choklad, ett kort eller ett sms. Gåvorna är olika beroende på vem som ger och vem som får.

Alla hjärtans dag betyder för mig inte bara "en person" som betyder nåt extra, utan jag tänker på en hel massa underbara hjärtan. Därför vill jag skicka iväg en hälsning till dig. Som säger dig att du är viktig här och nu, att du älskad för dig egen skull för ingen annan är som du.

Sann kärlek och glädje kommer av att vi ger av det vi fått. Guds ord säger : "Ge och du ska få". För många låter det helt motsägelsefullt, ska man inte först få för att kunna ge? En god vän till mig, Ann-Britt Björk, har skrivit en dikt som beskriver att bygga slott åt sin egen glädje inte kan ge den sanna, livsglädje som ger nytt mod. Jesus kom för att ge oss liv, liv i kärlek, glädje, hopp och frid.

" Vi gläds när vi hör ett barn skratt högt, när solen står högt på skyn. När vårsolens strålar i ljus bryter fram och lärkan har kommit till byn.

Vi gläds åt en ny dag som väcker oss upp, när vi friska kan ta den i famn. När hälsa och välgång vi lever uti och farkosten ligger i hamn.

Vi gläds åt ett liv i framgång och hopp, när vännerna står vid vår sida. När toppen vi nått och skymtar en till, och vyerna ännu syns vida.

Vi gläds när vår kärlek funnit sitt mål, när tätt tillsammans vi vandrar. När vännen vid handen älskar oss än och ingen i världen tycks klandra.

Men så en dag grumlas glädjen i livet, när en vind så vass sveper fram. Var finns vår glädje, vår trygghet nu, när vi störtat från vågornas kamm?

Var glädjen vi bar på blott en skimär? Ett luftslott som bländat vårt öga? Var den byggd som korthus på sand som mot nordanvind håller föga.

Om glädjen ska blomma på denna jord, då måste vi vända tillbaka. Till det som skrivits i Guds eget ord, om Kristus som smärtan fick smaka.

Så älskade Gud vår sargade värld, att sin enfödde son han gav. För att var och en, du och jag skulle räddas och ej gå i kvav.

Sann glädje den kan spränga gränser, kan ge åt den trötte nytt mod. Men den glädjen är inte glitter eller glamm som vi ser på vår jord.

Må vi ej bygga slott för vår glädje. Nej, bära den till koja och stuga. Dela den med andra så ofta vi kan. Spela den sanna livsglädjens fuga."

Nu är det bara en vecka kvar till Kvinnokonferensen i Svedjeholmskyrkan i Örnsköldsvik. Jag ser så framemot den, vilket jag gör till alla konferenser vi har. I snart 8 år har vi nu arrangerat konferenser tillsammans med de lokala församlingar som vi då samarbetar med. Det är så underbart, ja helt fantastiskt när kvinnor kommer tillsammans för att ge av sin tid och sina hjärtan åt Gud. Vi längtar så efter mer av Gud och vi längtar efter att få en djupare relation med Jesus i vår vardag. När vi öppnar våra hjärtan för Honom och tar emot av Hans frid, glädje och kraft, ja då skapar det välsignelser till andra.

I Örnsköldsvik är det konferens för både tonårstjejer och kvinnor. På Fredagkväll d.19/2 startar tjejerna med att äta Tacos och sen får de lyssna till Cajsa Tengblad som talar om "Hur får jag ihop bilden av mig själv?" Det är inte lätt att vara tonåring idag, alla krav och förväntningar från både hem, skola, kompisar, media och från en själv kan lätt bli för svår att leva med. Hur hanterar man allt? Hur kan man leva livet fullt ut utan att känna sig misslyckad, när andra oftast lyckas bättre än en själv? Ja, frågorna är många och som jag tror även berör oss äldre.

Under Lördagen 20 februari fortsätter konferensen under temat " Fri att leva". Här är vi flera som undervisar. Det är Maria Nordberg, Cajsa Tengblad, Anita Barker Andersen och jag och lovsången leds av Isabelle och Josef Arnfjell. Tveka inte att komma, du kommer inte att bli besviken. Gud vill uppmuntra dig och ge dig nytt mod och ny kraft.

Mer information om Övikskonferensen och kommande konferenser finner du på www.sisters.nu där du också kan anmäla dig. Vi ses!!

Vi sitter i bilen på väg hem från Skåne. Det har varit en snabbvisit. Vi åkte ner i går och åker hem idag. Med oss hade vi en fullastad med resekitt från Cederroths. Cirka 400 stycken som skulle vidare till Malmö till män som lever i missbruk och hemlöshet  (Så vårt lager på 3500 resekitt håller på att ta slut).

I Ängelholm hade vi ett Sistersmöte. Vi har ju en lokal grupp i Skåne som söker framkomliga vägar att jobba lokalt.

På vägen har vi haft ett sammaträde i Kristianstad angående Hope FM. Förhoppningsvis är vi hemma innan 00.30 i natt.

Även om vi tror på bönesvar så blir vi ibland förvånad när Gud griper in och svarar på bön. Lycklig blir man givetvis, men det finns också en känsla av förvåning:- Tänk, att det hände, Gud grep in. Att se Gud verksam i vår vardag är vad vi alla längtar efter och jag tror det sker mer eller mindre varje dag, vi är bara inte alltid medvetna om det. Heller hur? Vi har så  lätt att ta allt för givet och räknar kanske inte med att det är vår himmelske Far som var med och planerade dagen.

Att "vänta på det oväntade" stavas TRO. Tro är inte en egenskap, utan en handling. Guds ord säger att det lönar sig att söka Gud, med andra ord - göra något aktivt. Under några månader nu har jag haft ett skov och mått rätt så dåligt. En dag för några veckor sedan så blev jag så less och sa gråtande till Gud att nu behöver jag ett ingripande från dig. Återigen fick jag aktivt närma mig Gud och gå i tro att Gud svarar på bön. Så i veckan var jag tillbaka till läkaren och när jag kommer in i hennes rum så sitter hon bara och ler. (och det gjorde hon hela tiden jag var där) Hon visar mig att alla mina värden var i toppskick! Helt otroligt och jag minns min känsla förvåning! Jag kommer nog alltid känna lite så. Gud överraskar oss, ibland att det oväntade sker men ibland att det sker på ett oväntat sätt!!

Jag och datorer går inte så bra ihop. Jag minns att när jag skulle börja använda dator för flera år sedan så fick jag för mig att om jag gjorde nåt fel, så skulle datorn upplösas i atomer, liksom bara försvinna. Vilket gjorde att jag inte vågade utforska allt vad datorn stod för, dess kapacitet osv. och inlärningen tog istället bara längre tid. Så än idag kan jag ropa på Roger eller nån av barna :- hallå, jag behöver hjälp, kan nån komma?? Numera dröjer det innan nån kommer. Inte vet jag, kanske det är som lilla Tine 6 år har sagt:

" Gamla människor använder inte dator, för barnen orkar inte lära dom hur man gör."

Eller kanske sanningen är det Fredrik 7 år har sagt?

" Gamla människor hinner inte sitta vid datorn för de måste laga mat hela tiden eftersom de äter så långsamt."