Guds planer hindras inte, inte av denna världen och människor. Hans närvaro tränger igenom, oavsett vad som kan vara hindret. Kanske det inte alltid sker på det sätt som vi förväntar oss, vad gör det, huvudsaken vi tillåter honom att agera.

Som idag tillexempel, jag hade sökt choklad till Sisters Julpåsar i början på veckan och dagarna går utan något svar. För mig innebär det att antingen är de sena, det blir inget alls från dom eller så kommer något mycket bättre. Och mycket riktigt , beskedet om något mycket bättre kom idag, Sisters Julpåsar får:

2000 bitar mörk choklad

ca 700 bitar ljus choklad

10 kg gräddkola

5 kg pepparkakskola

Tänk, vad mycket gott kvinnorna ska få äta

Guds verk och hans planer är inte begränsat bara till kyrkan, nä, han verkar lika mycket ute "bland svenska folket".

Att tvivla på detta är att sätta gränser på Hans suveräna makt.

Sitter nu med korren på Sisters tidning som ska ut i alla Julpåsar. När jag läser igenom texterna så grips jag av hur god och kärleksfull Gud är som ger sig i kast med vem som helst, hur som helst. Det spelar ingen roll för Gud vem vi än är. Oavsett vad vi gjort....eller inte gjort så älskar han oss så grymt mycket. Jag är så glad i min tro, så tacksam att jag valt att ha honom med mig i livet.

Och nu har jag gjort det! Det som alla pratar om. Jag har tagit influensasprutan. Okey, jag fick bara ta en halv dos och tur var väl det. För min arm såg ut som om den blivit biten av en geting, men sjuk blev jag  iallafall inte. David fick sin i skolan igår och han blev hemma idag,och njöt av en lång dag i sängen. Bara Roger kvar alltså, får väl se om det blir av.

Nä, nu ska vi kvällsfika (vilket jag alltid gör) och tacka Gud för ännu en dag av Hans väldiga gärningar. För idag var det debut för kristen radio på Stockholm 95,3. Där kommer vi att sända varje morgon måndag-fredag kl 06-09. Å, det tror vi bara är början för HopeFm i Sverige, som spelar den bästa musiken från den här sidan himlen!

Nu börjar kontoret bli överfullt med sånt som ska in i Julpåsarna. Förra veckan fick vi underbara mössor från Lindbergs och de färdigtrycka Sisterspåsarna har kommit. Så nu dröjer det inte så länge innan vi tar en "plockardag" och fyller Julpåsarna

I Torsdags besökte jag Sisters lokalgrupp uppe i Skellefteå. Ett härligt gäng kvinnor som först var lite avvaktande och lyssnade in, men sen när de insåg möjligheterna med det som Sisters kan göra, ja då, kom samtalet igång och kvällen blev lång. Idéer, förslag och drömmar presenterades för varandra och åter igen så ser jag vilka gåvor Gud har lagt ner i allas våra hjärtan. Tänk om vi alla verkligen gjorde det Gud bad oss att göra! Då skulle inte mycket vara sig likt.

Min mamma har fyllt 71 år. Hon bor i Hofors så jag åkte dit och var med henne i helgen. Några av mina syskon kom och vi åt tårta och mamma fick öppna sina presenter. När vi sen, mamma och jag nattpratade om livet och Guds trofasthet, så kommer jag på mig själv att tänka på vilken skillnad det är prata med mamma nu när vi får vara ensamma. Förr när jag var yngre så fanns ju alltid mina barn med och tid och uppmärksamhet gick åt till att vara med dom. Men nu - nu är det bara mamma och jag, åh det känns så underbart att vi får ha det här tillsammans.

Idag åker jag till Skellefteå. Dels för att lämna Sisters Julpåsar med mössor, halsdukar m.m. Men jag ska också träffa ett gäng kvinnor som är intresserade av Sisters International och i det även se vad som är möjligt att genomföra på deras ort. Jag har en vision om att det på fler och fler platser i Sverige ska tändas en brinnande  längtan hos kvinnor, att de tar tag i den längtan de bär på i sina hjärtan om att få göra skillnad, genom att de bejakar Guds kallelse i deras liv.

Det lillla vi gör, kan för någon annan innebära det största som har hänt! Det säger oss att vad vi än gör för någon annan person så har det betydelse.

Visst är det uppmuntrande? Så fråga Gud vad Han vill med ditt liv idag, imorron eller nästa vecka. Hans planer för ditt liv finns redan och jag tror att Gud varje dag ser ner från himlen, ler och säger:

" Ny dag.....nytt hopp!"

Oj, vad det går undan! Tiden räcker inte alltid till att då hinna med bloggen. Men nu ska ni få en "uppdatering."

I Fredags blev det klart att Stadsmissionen i Stockholm vill vara med och ge ut Sisters Julpåsar på deras kvinnohem, Klaragården. Det gläder oss så mycket att fler och fler förstår syftet och värdet i detta. Så nu är det så gott som klart vilka orter Sisters Julpåsar kommer att delas ut.

Jag och tre andra kvinnor från Sisters Lokalgrupper har varit på Arkens Retreatutbildning i helgen. En av kvinnorna, Jeanette, som startat Sisters International i Finland var också med och hon arbetar redan med att vi bl.a ska kunna ha en kvinnokonferens i Finland. Det ska bli så spännande att få följa Sisters i Finland.

Och i Söndags åkte vi alla till Jönköping. Då var det Barnvälsignelse för vårt lilla barnbarn Alina. Åh, det är nåt visst med barnvälsignelser, heller hur? Att i bön få överlämna barnets framtid åt Gud, men även veta att fler människor ber för barnet och hela familjen. Tänk, vilken förmån, ja menar, det är ju inte bara släkten som ber utan en hel församling. Och det här sker alltid i samband med alla barnvälsignelser. "Låt barnen få komma till mig" sa Jesus och det vill vi ju mer än gärna se.

Nu är det sena natten och jag ska försöka sova. Junia går på tryck i morgon så dagen har varit intensiv den tid jag har jobbat. Men oh, vilket nummer som är på väg ut till er alla. Den är bara så bra och när adventskylan får dig att krypa upp i soffan, så önskarjag dig en riktigt god lässtund med Junia.