En av Sveriges mest kända retoriker Elaine Eksvärd kör sitt eget race och vill inspirera oss till att våga ta plats och tro på det vi gör.

Elaine Eksvärd hälsar trevligt i den hotellobby vi stämt möte i och visar sig snabbt vara social som få.
”Wow, vilken snygg blus du har. Var har du köpt den?”
”Åh, jag är så sugen på allt möjligt, beställer nog en cola light, kaffe och en chokladtryffel om det finns”.

I sitt jobb som retorikkonsult träffar Elaine dagligen nya människor och hon vet hur man ska agera, klä sig, tala och få folk att lyssna – i jobbet såväl som i vardagen.
Elaine tycker sig märka att det har blivit en helt annan entusiasm för retoriken, vilket hon upplever enormt positivt.
– Det känns roligt att svenska folket fått upp ögonen för kommunikation och då inte bara för talarstolsretorik utan talet som vi människor använder i vardagen.

Retorikkonsultens motto har ända sedan hon varit liten handlat om rättvisa för alla.
– Jag har alltid varit ängslig för dem som hamnat utanför. I sammanhang där man är flera stycken som umgås känner jag alltid ett socialt ansvar och lägger gärna armen om den som inte kommer in i samtalet, vilket emellanåt kan vara utmattande. I nya konstellationer där en person inte blir tilltalad måste jag fösa in denne i samtalet. Det har alltid varit och känns än idag som en slags plikt. Världen skulle vara så mycket lättare om vi kunde kommunicera med varandra. Just därför tror jag att jag har fått detta driv att ge folk verktyg att dels bli hörda, men också att lära sig hantera konflikter på ett bra sätt.

Och hon vet hur det är, hon har själv varit där. Det fanns nämligen en period i Elaines liv då hon själv inte blev inkluderad i gänget. Hon blev mobbad och kände utanförskap.
– Det var på mellanstadiet. Jag var en stark tjej som tog mycket plats. Tjejer fryste ut mig och killar tryckte ner mig. Jag vet hur det känns när folk inte ser utan går runt som passiva varelser. Med tiden lärde jag mig att hålla låg profil vid olika tillfällen, säger Elaine och berättar vidare att hennes starka personlighet kommer från hennes mamma.
– Hemma hos oss var det inget daltande, där har man alltid sagt vad man tycker rakt ut. Jag har likt min mamma blivit en mycket extrovert person. Min bror däremot är helt olik mig och är en introvert personlighet. Vi har blivit varandras motpoler, kan man väl säga.

Att kommunicera och vara lyhörd, på den tiden visste inte Elaine att det var detsamma som retorik. Det var senare i livet, efter gymnasiet, som hon vid ett tillfälle satt och bläddrade i kurskatalogen för Södertörns högskola. När hon såg informationen kring kursen i retorik kände hon att det var helt rätt för henne.

År 2003 fick Elaine en fil. kand i retorik och därefter drabbades hon av vad hon själv beskriver som en ”hybris”.
– Jag sökte alla jobb jag kunde och jag skrev till exempel brev till kungen där jag förklarade att han skulle behöva träning i retorik. Jag har fortfarande inte fått svar… haha. Jag såg mig själv som en hovleverantör av retorik, jag ville förmedla kommunikationens makt till alla.

Ganska snart fick Elaine i uppdrag av SVT att kommentera det amerikanska valet, två år senare kommenterade hon det svenska riksdagsvalet. Hon har sedan dess gett ut fem böcker i retorik och gjort raketkarriär som retorikkonsult.
– Kommunikation är som en muskel. Väldigt få föds med sexpack på magen. Jag brukar säga att retorik är din personliga tränare, den gör att du trimmar kommunikationsmusklerna.
Retorik är inte självklar för oss. Till skillnad från hur det är i många andra länder är det inget obligatoriskt skolämne hos oss, säger Elaine som har ett liv där ena dagen inte är den andra lik:
– Ena dagen kan jag ha en workshop på ett sjukhus, en annan dag föreläser jag utomlands i presentationsteknik.

Trots att Elaine vid många tillfällen känt sig nervös inför olika uppdrag, har hon alltid sagt ja till förfrågningar som känts lockande.
– Föreläst i samma sammanhang som Tony Blair till exempel.
Men sådant skrämmer inte Elaine:
– Nej, jag har så pass mycket kött på benen idag och så mycket mer erfarenhet. Jag känner inte av den där typen av ångest som många har innan de går upp på scen. Fast än idag kan jag tycka att det är småläskigt att föreläsa på engelska. Visst, det värker. Men det är växtvärk som gör att jag utvecklas även om det knakar i början. Utsätter jag mig tillräckligt många gånger så gör det mig också ödmjuk gentemot min kund. Jag vet vad mina kunder går igenom. Man ska våga ta plats och tro på det man gör.

Retoriken betyder väldigt mycket för Elaine i vardagen.
– Det är till exempel väldigt lätt för mig att se när någon beter sig illa. Elaine menar att tack vare retoriken kan hon se vad människor säger.
– Tycker någon att jag är dryg så märker jag det, säger Elaine. På frågan om hon tror att människor lockas eller skräms av att hon iakttar den hon pratar med, tror hon på det sistnämnda.
– Jo, människor kan skrämmas. Jag menar kanske inte att jag kan se rakt igenom folk utan snarare att jag läser av på en persons kroppsspråk om ett samtalsämne till exempel är känsligt. Frågar jag en person hur det är på hemmaplan och denne tar sig för halsen förstår jag att det inte är så bra där hemma just nu. Då förstår jag också att den andre vill byta ämne. Så på detta vis är det nog snarare ganska behagligt att prata med mig, jag anpassar mig efter hur den andre känner. Jag är väldigt medveten hela tiden och vet vad olika signaler skickar för budskap.

Hur tycker du att landets pastorer fungerar rent retoriskt?
– Jag tycker pastorer ofta är enormt duktiga retoriker, det hade varit mycket roligare att analysera dem än de flesta politiker. Jag var och lyssnade på Andreas Nielsen nyligen, pingströrelsen är fantastisk på sin retorik.

Vilken av våra politiker tycker du sticker ut mest?
– Fredrik Reinfeldt är den som låter mest som en ledare. Annars är de alla rätt tråkiga och känslolösa.

Valår, vilken politisk fråga anser du vara viktigast?
– Jobbfrågan.

Hur viktig är ens klädsel i kommunikationen med andra?
– Hur man klär sig är jätteytligt, men det har visat sig betyda väldigt mycket i mötet med andra. Klädseln har effekter och kommunicerar. Därför ska man klä sig strategiskt och tänka: ”Vad vill jag säga idag?” Tidigare idag föreläste jag på ett sjukhus, då satte jag inte på mig värsta snygga kostymen till exempel, utan lite mer vardagligt så att jag kan möta dem utan att skrämma. Igår gick jag klädd lite mer strikt, men hade mitt vilda afro-hår. Det fick nog folk att haja till…

Så klädde jag mig rätt inför mötet med dig idag då?
– Jamen, jag älskar ju din top. Helrätt, jag tänker gå och köpa den så fort vi är klara här…

Tillsammans med maken Gustav driver hon idag retorikbyrån ”Snacka snyggt”. Paret träffades tack vare spraydate år 2008 och tre år senare var de gifta.
– Jag fastnade för lugnet, tryggheten och för att han var fantastiskt snygg. Dessutom är han en bra lyssnare. Men som par lyssnar vi däremot inte så mycket på hur andra par har det.
– Just när det kommer till relationer bryr vi oss inte om vad andra anser vara rätt eller fel utan definierar vår egen relation och skapar våra egna regler. Vi har stor förståelse för varandras olikheter, det är väl kärnan i vårt förhållande.
– Vi får som små lära oss att man gifter sig och sedan lever man lyckliga i alla år. Det är få som pratar om alla de prövningar man kommer möta därefter, säger Elaine som har en 2-åring där hemma som tar mycket av parrelationens tid.
– Det är en utmaning, men jag tycker vi tacklar det bra. Vi är noga med att ge varandra bekräftelse. Dessutom försöker vi ändå ha egentid då vi åker och bor på hotell eller går ut och äter tillsammans, bara Gustav och jag.
Elaine tycker att de båda har en bra kommunikation, men att det alltid finns saker att utveckla.
– Vi bråkar sällan, men missförstånd uppstår emellanåt på grund av våra olikheter. Gustav är introvert och tycker om lugna hemmakvällar, medan jag är extrovert – ett socialt monster som älskar att umgås med vänner där alla pratar och har roligt. Jag får energi av sådana tillställningar, medan det suger energi från Gustav. Relationer kan få helt andra dimensioner om man lär sig att förstå den andres olikheter. Men vår styrka är också vår svaghet. Vi ska faktiskt investera i parterapi. Vi har det inte dåligt utan går kursen i förebyggande syfte. Par hamnar ofta i terapi då det redan är försent.

Som mamma beskriver Elaine sig själv som en hönsmamma.
– Jag är ständigt orolig och lätt blödig. En sådan där mamma som går upp och kollar att ens barn verkligen andas när det sover. Men jag skulle också vilja beskriva mig som väldigt lekfull.
Största glädjen med att få barn, menar Elaine, är att någon annans välmående står så mycket mer i centrum än ens eget.
– Nu hänger mitt liv på Matheos liv. Förut har jag bara utgått ifrån hur jag själv mår. Jag skulle inte klara om det hände min son något, jag har inte de själsliga musklerna för att klara av en sådan tragedi. Jag älskar barn, jag kan till exempel inte sluta titta på de där två bebisarna där borta. Elaine nickar menande mot två fikande mammor som tittar upp. Båda ler stolt.
– Jag vill absolut ha fler barn, men tror att två räcker för att vi ska hinna med varandra och vår karriär, men skulle det bli tvillingar skulle ju det vara underbart.
– Jobbigast med att vara mamma är känslan av att inte vara tillräcklig, det eviga samvetet. Det är det klassiska med att hitta en balans mellan jobb och barn och är inte alltid lätt, det tror jag vi alla brottas med.

Så långt tillbaka som Elaine kan minnas har hon trott på en högre makt, men det var först när hon var runt 20 år som hon blev kristen.
– Jag tror det finns en högre makt i allt och det har gett mig mod att göra saker som jag tror på. Jag känner att jag hela tiden får hjälp från Honom. Hela livet är en skola och saker och ting händer av någon märklig anledning.

Elaines föräldrar skildes då hon var två år och sin pappa har Elaine inte haft mycket kontakt med. Det fanns en tid då hon sörjde pappans frånvaro.
– Det var under den här perioden, runt 20, som jag började söka mina rötter och letade upp min pappa. Kanske är jag efterklok nu, men jag tror att i sökandet efter min far upptäckte jag att det faktiskt fanns en pappa uppe i himlen som alltid finns där för mig, säger Elaine som idag tycker det känns jättebra trots att hon inte sett sin pappa sedan 2001.
– Familj är ett lotteri, ibland drar man nitlotter. Människor som är i ditt liv ska du förtjäna och de ska förtjäna dig. Så idag är jag inte längre sentimental över min frånvarande pappa. Jag har så många bra människor runt omkring mig. Jag kan ibland tycka att blodsband är överskattat, det finns så många barn som växer upp med vidriga människor. Det borde finnas körkort för dem som vill ha barn och bli föräldrar. Barn är en gåva som man bara har till låns.

elaine2Hur hjälper din tro dig idag?
– Det är som en mobiltelefon. Jag ringer ibland och ber om hjälp. Och så försöker jag tacka så mycket som möjligt för allt jag fått hjälp med. Eller så pratar jag med Gud när allt känns hopplöst och jag behöver vägledning. Tron är mod och tröst i vardagen.
– Folk kan haja till när jag berättar att jag är kristen, många tycker att tro är så personligt. Men jag är väldigt ödmjuk i min tro och jag vet ju, för tron har hjälpt mig. Jag tror jag har en bra självkänsla i min tro, en hel värld skulle kunna vara ateistisk och jag skulle ändå fortsätta att tro på Gud.

Hur skulle du vilja beskriva din självkänsla?
– Jag har bra självkänsla inom vissa områden, men jag kan visst ha dålig självkänsla inom andra. Som i mammarollen till exempel, där kan jag känna att mitt självförtroende inte alltid är på topp. Eller bara det faktum att jag emellanåt inte tycker att jag känner igen mig själv. Men bara det att vara nyfiken på sina egna reaktioner bidrar nog till att man får bättre självkänsla.

… en hel värld skulle kunna vara ateistisk och jag skulle ändå fortsätta att tro på Gud

Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag skulle vilja skriva fler böcker. Prata mindre och skriva mer. Men kanske inte fler retorikböcker utan snarare skönlitterärt, om livet.

Hur vill du beskriva din livsstil?
– Jag försöker ha en balans mellan jobb, det sociala och hälsan. Jag tränar varannan dag och har nästan blivit manisk av att få träna regelbundet. Min kropp behöver träningen på samma vis som jag behöver äta mat och dricka vatten.

Det är lätt att fängslas av Elaines styrka och charm, svårt att tro att hon gått igenom tuffare perioder i sitt liv.
– Jo, jag har haft en hel del svåra perioder. När jag var tonåring fick jag modellförfrågningar och i den vevan fick jag ätstörningar. Det var jobbigt.
– Men det svåraste jag varit med om var när jag blev lämnad av mitt ex, två år innan jag träffade Gustav. Det var ingen lång relation, men jag älskade honom. När han lämnade mig utlöstes panik-ångest hos mig. Hans lämnande var en ventil till så mycket annat i mitt liv. Det höll i sig i två år.

Elaine fick gå KBT. Hon fick panikångest för allt, hon kunde inte åka tunnelbana, vara i folksamlingar, åka hiss och fick ofta hjärtklappning.
– Det tog ett tag, men när det var som värst tänkte jag att det måste vara lättare att vara död än att gå igenom det här. Jag var inte funktionsduglig. Min omgivning anpassade sig efter mig och förstod till exempel att ”Elaine kan med kort varsel bara ställa in saker för att hon har panikångest”. Men under min KBT-terapi utsatte jag mig för allt jag fick ångest av och var rädd för. Det var fruktansvärt. Det försvann inte över en dag och jag fick en del återfall även efter att jag träffade Gustav, men idag vet jag hur jag ska hantera ångesten om den skulle komma tillbaka.

Att Elaine kommit över sin ångest över att stå framför folksamlingar kan man minst sagt påstå. Nu är hon en av våra mest anlitade föreläsare.

Elaine Eksvärd
Ålder: 32 år
Familj: Maken Gustav och sonen Matheo 2 år
Bor: I Stockholm
Yrke: Retorikkonsult och vd för retorikbyrån ”Snacka snyggt” som jag driver tillsammans med min man.
Intressen: Träna och att umgås med vänner, jag är ett socialt monster
Motto i livet: Rättvisa för alla
Äter gärna: Godis… och hemlagat!
Favoritresmål: Spanien
Senast läsa bok: ”Med känsla för barns självkänsla”
Favoritfilmen: ”The elephant man”
Förebild: Ellen Degeneres. Hon är rolig och ett socialt geni

text • foto Frida Funemyr