Modern är barnets första erfarenhet av mänskligheten och helt betydande för barnets självuppfattning. Det hävdar terapeut och författare Tommy Hellsten.
Genom att han själv saknade en sund modersgestalt har Tommy Hellsten fått anledning att fundera över relationen mellan barn och mor. Han kan inte nog understryka moderns betydelse för barnet, och hävdar att förhållandet till modern lägger grunden för hur den vuxna människan kommer att uppfatta sig själv.

– Den första relationen som vi får i livet är relationen med modern. Denna relation färgar oss från början och följer oss genom hela livet. Modern är ju överhuvudtaget barnets första erfarenhet av mänskligheten.
Med en sund relation menar Tommy att modern förmedlar egenskaper som ”en bra grundtrygghet” och ”tillit” till sitt barn.
– I den sunda relationen finns en enkelhet och förnöjsamhet som modern har naturligt inlagt i sig. Mycket går ju självklart att korrigera senare i livet, men det krävs jobb, säger Tommy.

Många mammor bär på ständiga skuldkänslor gentemot sina barn, varför då?
– Jag tror att det många mammor känner är en sund känsla av skuld, för att man inte satsar så mycket tid på sitt barn som man borde.
Här menar Tommy att hela kollektivet, samhället, borde uppmuntra moderskapet och stödja kvinnorna. Som det ser ut nu hämtar moderskapet varken lön eller pension…
– Det måste finnas en respekt för det sunda feminina i samhället. Alla måste värna om moderskapet. Här bär även männen en stor skuld, säger Tommy bestämt. Han hävdar att hela den sociala strukturen borde befria kvinnorna så att alla känner att de kan få den tid de behöver för sina barn.
– I vår kultur som övervärderar effektivitet mister vi så lätt kontakten med vår egen rytm.
I boken Föräldraskap makt med ansvar skriver Hellsten att ”brådskan är en plats där själen flyr undan”. Tommy menar vidare att allting bärs av vilan: ”Vilan är själens rätta rytm och puls. Jag önskar att föräldraskapet kunde förverkligas i samma anda. Föräldraskapet är som bäst när det är vilsamt, när det bara är, i stället för att vara någonting som vi krampaktigt anstränger oss för att förverkliga. Närvaron kommer till oss när själen är närvarande. När mammas och pappas själ är närvarande känner barnet gemenskap och trygghet.”

Som terapeut möter Tommy dagligen klienter som bär på oupplösta konflikter med sina mödrar.
– Eftersom modersrelationen, som jag ser det, är grunden till allt, är det ofta dit man kommer inom terapisamtalen. Det är ofta där man finner svaren, förklarar Tommy.
Osunda mor och barn-relationer som Tommy möter i sin arbetssituation kan handla om en kvinna som inte utvecklat en sund moderlighet utan satsat helt på sig själv. Då får barnet en icke närvarande mor.
– Det kan också handla om en mamma som har ett narcissistiskt underskott. Dottern är kanske ung och vacker och modern använder henne för att bygga upp sig själv. En moder som inte har en sund relation till sitt barn har ofta en dålig kontakt med barnet inom sig. En sådan moder köper kanske tidningar eller går på föreläsningar som handlar om att bli en bättre förälder, men oftast behöver hon prata med en terapeut helt enkelt för att få sina behov tillfredställda. Man kan inte ge sådant man inte har.
– En annan relation, mellan mor och son, kan handla om att modern inte har en sund relation till sin man. Hon söker kompensation för sin frånvarande man hos sin son. Modern bygger då upp sitt värde genom sonen och han i sin tur kan få svårt att identifiera sig med det maskulina. Ett omedvetet förakt och en vrede byggs upp mot modern och ett kvinnoförakt kan utvecklas. Ofta slutar killar med sådana upplevelser som manschauvinister.
Tommy avslutar med att säga att exemplen och problemen som han kortfattat beskriver är väldigt vanliga.

Tommy anser att många söker hjälp för sent.
– Ofta kommer människor inte underfund med oupplösta konflikter i sin relation med sina föräldrar förrän de själva fått barn, säger Tommy. Han har sett hos sina klienter att far- och morföräldrar ofta kompenserar det som de inte lyckades med som föräldrar. Men nu har de hunnit bearbeta och tänka genom sina egna misstag. Tommy anser att även den här gruppen i samhället borde ta ett ännu större ansvar.
– Mor- och farföräldrarna borde stödja sina barn ännu mer. Men åter igen; vårt samhälle uppmuntrar inte vuxenskapet. Vi sätter barnen i förskola och lägger alla förväntningar på pedagogerna. Men skolans och barnomsorgens primära uppgift är inte att uppfostra – detta är föräldrarnas ansvar.
Vårt samhälle blir alltmer infantilt, det pratas väldigt mycket om rättigheter, men inget om skyldigheter. Man kan inte känna självrespekt om man inte tar ansvar och tar på sig sin skuld.

Hur ska man bli en bra förälder?
– Bearbeta dig själv. Se till att du får dina innersta behov tillfredställda, då kommer mycket gratis till ditt barn. Föräldraskapet handlar inte om att prestera utan om att bara vara. Barn läser av oss som vi är, inte som vi försöker vara. Barn är intuitiva, de tar till sig föräldrarnas omedvetna  problem och när de sedan växer upp så blir det deras egen problematik.

Vad är faderns uppgift?
– Till en början är faderns uppgift att rikta sig mer till barnets mor än till barnet, att befria sin kvinna så att hon kan vara hans barns mor.

Vem har du själv som förebild när det gäller moderskapet?
– Min farmor Agnes, hos henne fanns vila och förnöjsamhet. Det var alltid gott att vara nära henne. Hon gav mig mycket av det som jag egentligen borde ha fått av mina egna föräldrar.

Tommy växte upp med en mamma som bara satsade på sin egen karriär. Och hans far var ständigt alkoholpåverkad eller frånvarande.
– Min mamma hade ingen moderlighet. Hon var en karriärkvinna som bara tänkte på sig själv. Hon var frustrerad i sitt äktenskap, vilket gick ut över mig. Och min pappa var ingen bra fadersgestalt, säger Tommy.
Tommy menar att man ofta skriver om sådant som är oklart för en själv, och hans egen relation till föräldrarna har gett upphov till många tankar och ord.

Brukar ni fira mors dag?
– Jo, det gör vi. Men hos oss i Finland är det mera barnen som uppvaktar. En vacker sed hos många är att barnen plockar vårens första vitsippor åt mamma och lägger dem på köksbordet tillsammans med en dukad frukost. Ofta befrias mamman den dagen från hemmasysslor och får utrymme för sig själv att göra vad hon vill och känner för.

Not: Tommy Hellsten författare, teolog och terapeut samt en uppskattad föreläsare i flera svåra ämnen i såväl Sverige som Finland, där han är bosatt.   

text Frida Funemyr • foto Seppo J.J Sirkka