Agneta går snabbt igenom de olika faserna i sitt inhållsrika liv för att ge en överblick, och Hon är själv övertygad om att många fler saker än hennes akademiska utbildning har varit bidragande faktorer till att hon är där hon är i dag.

– I tolv år levde min man Lars-Göran och jag med våra fyra barn i storfamilj eller team, både här hemma i Sverige och ute i Mellanöstern. Jag arbetade med redovisning och ekonomi i det kristna bokförlaget Proklama, för Slaviska Missionen och senare i OM och Middle East Media i Egypten och jag fick det mesta av min yrkesträning genom dessa jobb. När man lever och arbetar så tätt tillsammans med andra människor, ofta från olika kulturer, lär man sig att uppskatta alla olika personligheter, ser vikten av god kommunikation och gott samarbete. Detta är helt klart något som påverkar mitt förhållningssätt till mina nuvarande kollegor och alla studenter jag handleder.

Ni jobbade med kristet arbete med fokus på mission under dessa tolv år. Vad var det som fick dig att byta bana?
– Det känns inte riktigt som jag har bytt bana eftersom jag hela tiden har arbetat med redovisning av olika slag, men när vi flyttade hem till Sverige och de två äldsta barnen gick i skolan, kände jag att det skulle vara bra att få lite mer utbildning, så jag började läsa till civilekonom på kvällstid. Först så smått med halvtidsstudier, men efter ett år gick jag sedan upp till heltidsstudier. Ekonomi och redovisning har funnits som en röd tråd genom mitt liv oavsett vilket sammanhang jag har befunnit mig i. Man kan väl snarare säga att jag bytte bana när vi beslutade att jag efter min civilekonomexamen skulle byta från missionsarbete till ett vanligt sekulärt arbete.
Hur klarade du av att få lugn och ro till att plugga med fyra småbarn hemma?
– Att studera var så otroligt stimulerande och roligt och det gjorde att jag var väldigt motiverad och fokuserad. Min man fortsatte att arbeta med mission och reste mycket i sitt jobb och mina två yngsta barn var hos en dagmamma fyra timmar varje dag. De timmarna fanns bara jag och mina böcker och jag tycker att det fungerade över förväntan att kombinera studier och småbarnsliv. Ibland fick jag också hjälp av vänner i församlingen. När jag inte fick ihop det kom Margareta och passade mina barn och jag fick låna hennes bil så jag kunde åka i väg på mina föreläsningar.
Hur var det att vara äldre än dina medstudenter? Kände du dig utanför?
– Nej, det fanns alltid någon annan som var i samma situation som jag, även om merparten var mycket yngre och hade inte bildat familj än, men något studentliv hade jag ju inte. Det är väl kanske mer det man missar om man studerar senare i livet.

Efter fyra års studier började Agneta jobba på en revisionsbyrå, men under en längre vistelse i USA var hon med om en bilolycka och fick en whiplashskada som gjorde att hon inte längre klarade av ett stillasittande jobb. Istället fick Agneta så småningom byta inriktning och se sig om efter ett annat, mer rörligt arbete. Det var stor efterfrågan på hennes ekonomiska kompetens i underbildningssyfte och snart fick hon jobb på universitetet. För att få en fast tjänst i den akademiska världen fick hon vidareutbilda sig och då fick hon sitta i skolbänken en gång till.
Hur klarade ni rent ekonomiskt av alla studier?
– Vi hade inte så stor inkomst, så vi levde på studiemedel och eftersom vi hade fyra barn och var berättigade till flerbarnstillägg, räckte det gott och väl. Vi hade ju dessutom tidigare jobbat i ideellt arbete i så många år och var vana vid att leva enkelt. När jag sedan efter olyckan skulle börja plugga igen, gjorde jag det parallellt med jobbet som lärare på universitetet. Det drog ju ut på tiden förståss och det tog mig åtta år att ta min doktorsexamen.
På vilket sätt tycker du att det har varit en fördel att du hade gjort så mycket annat innan du började studera?
– Att få barn innan man studerar tror jag är en stor fördel. Att ha hand om min familj gjorde ju att jag mognade och lärde mig att förstå mig själv. Familjelivet har gjort oss flexibla och åren då vi satsade på ideelt arbete har hjälpt oss att våga genomföra större förändringar senare i livet. I missionsarbetet fick jag också uppleva och prova på olika saker och upptäcka vilka starka och svaga sidor jag har. Kanske fick jag lite mer insikt om vilket yrke som passade mig. Jag är säker på att all min erfarenhet av redovisning gjorde det lättare att studera ekonomi. Jag hade ju så många krokar att hänga upp saker på. Man kanske kan säga att det abstrakta blev mer praktiskt. Jag tror att det aldrig är för sent att börja studera eller starta om. Det är nog svårare att backa och göra något annat när man väl har ett fast jobb och är mitt uppe i sin karriär.

Agnetas doktorsavhandling handlade om redovisning av ideell verksamhet. På grund av hennes tidigare erfarenhet som ekonomiansvarig för olika ideela organisationer, var detta något som hon naturligt brann för.  Det visade sig dessutom att hennes forskning låg rätt i tiden och den fick därför stor uppmärksamhet. En revisionsbyrå gick även in och finansierade delar av hennes forskning.
– Jag har aldrig planerat eller medvetet satsat på att göra karriär. Jag har bara tagit ett steg i taget, dörrar har öppnats och alla bitar har fallit på plats. Det har varit otroligt spännande och stimulerande. Hela livet har förberett mig för det jag gör idag och jag lärde mig nog mer under de år jag jobbade ideellt inom missionen än under mina forskningsstudier. Jag är otroligt tacksam för alla som jag har jobbat tillsammans med genom åren och därför skriver jag också i förordet till min doktorsavhandling om Steve Heart, min första lärare i redovisning ute på missionsfältet.

Agneta vet att det är en stor ekonomisk belastning att utbilda sig, men tycker ändå att det värt att ta studielån och satsa på att studera. Hon säger att pengarna betalas tillbaka i längden.

TIPS

- Våga gå vidare och tro på att du klarar av det. Det är inte så svårt som du tror.
- Satsa på att studera något du brinner för och tycker är roligt. Då blir pluggandet mycket lättare.
- Om du har familj, vårda den och ta hand om ditt äktenskap under studietiden. Familjen är det viktigaste du har.