"Vi är aldrig så ensamma som vi tror"

Hillevi Wahl har skrivit en självbiografisk berättelse i romanform. ”Kärleksbarnet” leder läsaren in i ett alkoholistbarns inferno. På frågan varför Hillevi vill berätta om sin familjehemlighet, berättar hon att det inte alls var något som hon ville göra. Hon var helt enkelt tvungen. För sin egen skull, för sina barns skull och för alla andra ”kärleksbarns” skull.

Hillevi beskriver sin barndom som ett rent helvete. Hon tyckte att det var som att leva med föräldrar som hade två ansikten. Ett gott och ett ont. Hillevi visste aldrig vilket ansikte som skulle möta henne när hon kom hem.

Höll du det hemligt inför dina vänner?
– Ja, det var en skam som drabbade även mig. Skammen smittar av sig. Ofta är det ju dessutom ärftligt. Farfar och morfar var också alkisar och jag lärde mig tidigt att ”sånt pratar man inte om - man håller det inom familjen”.

Vad är det som gör att man inte vågar berätta för någon?
– Barn är för det första otroligt lojala mot sina föräldrar. Det är som om alla barn har en stor mamma och en stor pappa inom sig. Om någon säger att din mamma är sjuk i huvudet, så känns det som om de säger det om halva mig. Man älskar ju sina föräldrar ändå, fast de gör så konstiga saker. För ibland är de snälla och roliga och kärleksfulla. När de är nyktra.
– För det andra vill man inte smutskasta familjen. Dra skam över familjen. Trots att man egentligen inte har någon skuld i det där missbruket själv. Egentligen borde man vara superstolt över att man klarar av att leva under sådana omständigheter. Men jag tror inte att man fattar riktigt hur hemskt man har det förrän man blir vuxen.

Många lever i hemlighet med alkoholmissbruk i sin familj, vad vill du säga till dem?
– Du är inte ensam. Det finns 400 000 barn i Sverige just nu, som har en eller två föräldrar som har ett missbruk. Och då har de inte räknat dem som är vuxna nu. Nästan alla familjer har någon eller några som dricker för mycket. Och alla tror att de är ensamma. Jag skulle önska att vi vågade tala mer om det. Och sudda bort all skam. För den är så meningslös. Den hjälper inte någon.

Vad händer i en människa som går och bär på en hemlighet, liknande din?
– Man får ett stort hål i själen.

Hur har det påverkat dig i vuxen ålder?
– Det har tagit mig 37 år att våga lita på någon, att hitta rätt. Jag har ofta dragits till andra missbrukspersonligheter, andra trasiga själar och haft egna missbruk för att fylla det där stora svarta hålet i magen. För min del blev det matmissbruk, hasch och en slags relationsmissbruk. Men nu är jag lyckligt gift med Gunnar, världens mest fantastiska man. Jag borde klona honom och sälja honom på blocket!
– Och så har vi tre fina, underbara, fantastiska, små barn.

Vad har du själv för alkoholvanor idag?
– Vi försöker dricka champagne på nyårsafton, men efter tre klunkar så somnar vi. Så är det att ha små barn. Man är vansinnigt trött hela tiden. Men trött på ett lyckligt sätt. Som när man har kört världens tuffaste träningspass hela dagen och klarat det.

Finns det något exempel på någon familjehemlighet som man faktiskt inte bör/ska berätta för någon?
– Inte egentligen. Jag tror att vi behöver kunna tala om allt. Speciellt det svåra. För vi är aldrig så ensamma som vi tror. Det är så många som går omkring och känner sig som ”bluffar”, med masker och bling-bling. Tänk om vi bara kunde skala av allt det där och börja berätta vem vi verkligen är, och vad vi är rädda för. Då skulle alla känna sig lite mindre ensamma.

Kort om Hillevi Wahl
Ålder: 43
Yrke: Journalist och författare
Aktuell med: Kärleksbarnet - en roman om sin alkisuppväxt
Familjehemlighet: Växte upp som barn till två alkoholister. Mamma var dessutom spelmissbrukare och tablettmissbrukare

text Frida Funemyr • foto Juliana Wiklund/ Morethanwords.se