Trädgårdsmästaren Hannu Sarenström berättar om livet i trädgården

Runt midsommar är det dags för sommaren att ta plats kring trappan. Visserligen är penséerna som vackrast just då, men snart är de för höga och då faller de. Men det är också härligt att göra nytt. Trappan är givetvis en symbol för välkomnande och sommarblommorna kan lika gärna vara placerade vid grinden eller längs hela gången in. Det är trädgårdens förutsättningar som bestämmer detta.
Hos mig blir det mest vid trappan, och enstaka krukor på terrassen och vid planen innanför grinden på baksidan. Förr hade jag krukor överallt i trädgården, men det blev alltför bökigt med att släpa tunga vattenslangar när det behövdes. Ett år hade jag funkior på parad längst bort i trädgården. Det var gudomligt vackert, men jag vill inte ha krukor så långt bort en gång till.

Rosenskärornas vissna blommor måste klippas bort nästan varje dag, men det är ett trevligt morgonpyssel.

Vilka sommarblommor jag satsar på beror på det tillfälliga humöret och på utbudet den dagen som jag handlar blommorna. Ett år hade jag bara vita rosenskäror i zinkhinkar, det var vackert men enformigt. Med sommarblommor följer mycket plock med att klippa bort vissna blommor. De måste klippas snyggt i ett bladveck så att inga långa stjälkstumpar sticker upp här och där, men det är en ganska trevlig morgonsyssla med kaffe på trappan. Om man inte klipper bort det vissna slutar snart växterna att ge nya blommor. Det gäller nästan alla sommarväxter förutom småpetunia (Calibrachoa ’Million Bells’). Jag har dem inte på trappan men i stora kärl ute i trädgården. Ingen som helst puts krävs eftersom de vissna blommorna torkar bort. Däremot behöver de mycket jord och stora krukor. Det blir fina blickfång om du planterar dem i blandade färger. Det tycker också sniglarna som gärna kryper upp och äter små skott inne i plantorna. Ibland läser man om att sniglar inte skulle tycka om att klättra på zink. Tro mig, i detta finns det ingen sanning och en hungrig snigel utmanar gärna zinken!

För mig är sommarblommor en symbol för glädje och på min trappa tycker jag att det är finast med blandade blommor, men några vita rosenskäror är alltid med. Speciellt förtjust är jag i blåkrage (Brachycome multifida). Den har små söta himmelsblå blommor som blir fina tillsammans med mörkblå daggsalvia (Salvia farinacea ’Victoria Blue’), gärna blandad med rosa och vita blommor som lejongap och rosa sommarljus. De vita är vackra, men på trappan blir det mer livfullt med de rosa. Sommarljus (Gaura lindheimeri) blommar hela säsongen och de kräver inte så mycket puts. Det blir fint om även formerna ger kontraster genom att man planterar små och stora blommor, låga och höga.

Jag älskar jätteverbena (Verbena bonariensis) med sina violetta små blomklasar högt upp på tunna stjälkar, men aldrig många tillsammans eftersom färgupplevelsen i mitt tycke blir dyster då. Det kan man givetvis undvika genom att ge dem sällskap av ljusare färger. De sår sig gärna i grusgångarna och dyker upp som gäster på platser man inte har tänkt sig. Det är en mycket charmig egenskap även om de då blommar sent under sommaren. Runt trappan och på terrassen har jag alltid mer eller mindre av luktärter för doftens skull. Det krävs bara ett par plantor för att få den ljuva berusningen av ärternas sötma och ju mer buketter jag plockar desto mer blommor växer det fram. Det finns ingen regel för min trappa och det händer att jag satsar allt på storblommiga ljusgula petunior för doftens skull och mörkblå lobelior till det. Dock kräver petuniorna mycket puts. Det händer också att jag sätter oemotståndliga rosor som remonterar i några av krukorna, allt är möjligt och lika ljuvligt.

För att underlätta bevattningen har jag slutat med krukor av terrakotta på trappan. De suger åt sig fukten och man måste vattna om och om igen. Jag hade turen att hitta ett lager gamla franska kar och hinkar av zink, vilket underlättar mycket. Givetvis har jag spikat dräneringshål i alla, men de måste tömmas inför vintern så att de inte rostar sönder till slut. När jag tittar på bilder från tidigare år ser jag att alla krukor stod på gruset nedanför trappan och det gav gott om plats för frukosten. Jag vet inte riktigt varför de flesta numera står på trappan och att jag sitter och trängs med dem.

I september brukar rosenskärorna inte se fina ut längre. Jorden är slut även om de fick mycket och bladen gulnar fast de får flytande näring. Då är det härligt att stuva om och använda sig av trädgårdens resurser som kärleksört. Den blir fin i kruka och är mycket härdig över vintern. Jag har ganska många plantor i plastkrukor som står undanställda på en solig plats tills det är dags för dem att göra entré. Tillsammans med doftliljor och vita gladiolus fulländar de september. Det gäller bara att komma ihåg att köpa gladioluslökar på våren och inte plantera dem förrän en bra bit in i maj om de ska blomma i september. Om jag kommer ihåg så vinterförvarar jag lökarna i matkällaren tillsammans med vårblomskrukorna som ska fram så fort frosten har gett upp. Min trädgård kräver mycket pyssel och trappan kräver lika mycket, men det är underbart med glädje.

Bilder och text är hämtade ur Trädgårdslycka, av Hannu Sarenström, Norstedts

4 frågor till trädgårdsmästaren Hannu Sarenström:
Hur gammal var du när du började intressera dig för blommor, växter, trädgårdar?
– Jag var 30 år när jag hamnade i en trädgård och i och med det började jag gräva. Jag har inte slutat ännu.

Varför skrev du Trädgårdslycka?
– Jag ville göra en bred bok om trädgårdens glädje och vedermödor, genom att jag berättar om sådant som gått fel känner läsaren igen sig eller lär sig att inte göra samma misstag.
Det handlar givetvis också om glädje och inspiration till vackra rabatter med lång blomning.

Vad är din absolut bästa sommarväxt/blomma?
– Kransveronika i juli för att de resliga spirorna är som en viskning av ljusviolett blomning, särskilt vackra i gryningen. De är lättodlade och är vackra även efter blomningen.

Vad betyder sommaren för dig?
– Sommar betyder, förutom allt det där vanliga med grill och varma bad, också sköna stunder med gott kaffe på trappan omgiven av mogen blomning.

Av: Frida Funemyr