Än en gång är jag på flykt undan människohandlarna. Jag är så trött och vet inte om jag orkar längre, eller om jag vill, men jag måste fortsätta. Jag lutar huvudet mot fönstret och drömmer mig bort, bort till mitt hemland, min barndom. Tänk om de hittar mig igen…

Elisabeth kommer direkt ifrån jobbet och får sig lite till livs medan vi småpratar en stund innan vår intervju börjar. Hon pratar fort och engagerat med distinkta gester och det går inte att ta miste på den personliga känslan när hon berättar om det arbete hon står i. Elisabeth har burit på visionen länge och är en av flera kvinnor på Noomis skyddade boende i Malmö som arbetar med kvinnor som tvingats in i prostitution.

Varför började ni engagera er i den här typen av arbete?
– Kanske på grund av medvetenheten om alla kvinnor som utsätts för övergrepp … Kvinnorna har svårt att gå vidare på egen hand och samhället tar inte och kan inte ta ansvaret fullt ut. Vi hade sett prostitution och människohandel i andra länder, men förstod att det också fanns i Malmö. Det var inte svenska kvinnor vi såg här, men de befann sig i Sverige! När samhället inte räcker hela vägen måste kyrkan gå in för det ligger djupt i kyrkans kallelse, svarar Elisabeth med eftertryck.

Elisabeth är socialpedagog. De övriga som arbetar på Noomi har liknande utbildning och det har varit en klar fördel vid kontakten med stadens myndigheter.
–  I de första kontakterna med myndigheterna i Malmö fick vi svaret att det inte fanns någon människohandel i staden på det sättet vi menade, men det dröjde inte länge innan man ändrade sig, när bitarna började falla på plats. Nu finns det riktiga eldsjälar där som stöttar oss i arbetet och uttrycker sin uppskattning för det vi gör.

På Noomi arbetar man nära socialtjänsten Malmö och andra aktörer från den ideella sektorn för att erbjuda stöd till kvinnorna. Det ideella arbetet och det ekonomiska stödet från enskilda är viktigt. Det är själva grunden i arbetet och det kommer det alltid att vara, betonar Elisabeth.

Sverige har valt att villkora det ekonomiska stödet till offer för människohandel som EU-direktiven föreskriver, på ett sätt som gör att dessa ibland står helt utan stöd. Tillsammans med andra som arbetar med samma problem, arbetar Noomi för att förändra dagens formella system genom att uppvakta till exempel polisen och besöka Migrationsverket. Inom Plattformen Civila Sverige, där Noomi ingår har man också på uppdrag av Länsstyrelsen Stockholm tagit fram ett förslag till Nationellt Stödprogram som ska komplettera myndigheternas arbete. Det ger resultat, men det tar tid.
– Men är det inte jobbigt att arbeta med de här frågorna, med all förnedring och sår hos de människor ni möter?

Elisabeths svar förvånar:
– Inte när man får ”gå med” kvinnorna i fråga och man känner att man kan göra något. Det är stor skillnad. Den hjälp vi kan ge, innebär bland annat att traumat i deras liv får rätt proportion. Kvinnorna är så mycket mer och större än det som drabbat dem – det utgör en liten bit av det stora som de faktiskt är.
– Noomi är en del av föreningen Hela Människan i Malmö, som sedan flera år arbetar med socialt arbete på olika arenor i staden. Arbetet bygger på kristen grund och föreningen har lokala kyrkor som huvudmän.

Bakgrunden till boendet Noomi är också nära knutet till Sisters International, ett  välkänt begrepp för många av Junias läsare. Inför varje jul, sedan 2010, delas ”Sisters Julkassar” ut med bland annat hygienartiklar, smycken, godis och hudvårdsartiklar till kvinnor som på olika sätt är speciellt utsatta, i Sverige, Indien, Rumänien och Danmark. Kassarna blev också en dörr in till bordellerna i Köpenhamn för församlingen Köpenhamn Vineyard. Där träffades Elisabeth och Anna för första gången. Anna som då ledde det uppsökande arbetet i Köpenhamn är numera anställd på Noomi.

Men längtan fanns hela tiden att få arbeta med dessa problem även i Malmö. Det praktiska förberedelsearbetet startade 2013 och under våren 2015 öppnades Noomis skyddade boende.

Boendet med hemlig adress i Malmöområdet, kan ta emot 3 kvinnor och eventuellt medföljande barn samtidigt. Verksamheten har också en utslussningslägenhet med plats för 2 kvinnor, som är en bro mellan stödet man får på boendet och strävan mot ett självständigt liv. Verksamheten har också ett uppsökande arbete i gatumiljö en kväll i veckan, där man delar fika och gemenskap med kvinnorna i deras mycket utsatta miljö, för att sprida ljus och hopp i mörkret.
Noomi finansieras av enskilda gåvor, sökta medel och de intäkter från placeringarna som framförallt socialtjänsten gör på boendet. Ibland får man frågan varför inte Noomis utgifter helt täcks av dessa placeringskostnader. Svaret är att de kvinnor som kommer till Noomi huvudsakligen är från andra länder än Sverige. En del är EU-medborgare som har rätt att vistas i Sverige, men med starkt begränsade rättigheter. Andra är kvinnor från tredje land som söker asyl i Sverige för att undkomma sina förövare.

Kan du beskriva lite hur ni arbetar?
-På Noomi arbetar vi med enskilda kvinnor. Stödet vi ger utformas efter varje kvinnas behov och önskemål, som till exempel att bistå henne i asylprocessen. Vi har en jourtelefon igång dygnet runt och kan vara på plats inom två timmar för att ta emot en ny kvinna – med barn, om det finns. Långsiktigt kan vi stödja med bland annat en utslussningslägenhet. Vi har också ett uppsökande arbete på Malmös gator och på Internet och är ute i olika sammanhang för att ge kunskap och informera om att problemen finns.

Jag får läsa om kvinnan som fick en av de julkassar jag tidigare nämnt och som nu ber om att få en likadan lotion som den som fanns i kassen, för att med hjälp av den doften minnas tiden på Noomi och det lugn hon funnit där. Ibland behövs det inte mer.

Delar ur en kvinnas berättelse:
Redan första kvällen i det nya landet tvingades jag ut på gatan. Jag protesterade, vilket bara resulterade i örfilar, slag och sparkar. Visst du kan åka hem igen, skrattade männen, men först måste du betala tillbaka din skuld. Så jag jobbade, natt efter natt, år ut och år in. De sa alltid att skulden fanns kvar, själv visste jag inte hur mycket jag tjänade, jag fick bara behålla så mycket att jag kunde köpa mig mat. Mitt liv blev ett rent helvete. Försökte flera gånger att fly men de hittade mig alltid.

Gode Gud, om du finns, Hjälp mig!