”Jag kunde frambringa demoner”

New Age

Désirée växte upp som yngst i en syskonskara på tre och beskriver sig själv som ett ”sladdbarn”, inte planerad och inte särskilt önskad. Hon sökte en mening med sitt liv inom nyandlighet, vilket hon idag ångrar.

Hennes barndom och ungdom präglades av psykiska och fysiska övergrepp.
– Mina föräldrar var alkoholister. Mycket rädsla under barndomen, mycket rädsla och uppror under ungdomstiden och en ständig känsla av att aldrig duga och räcka till, gjorde att hon på många sätt försökte kompensera med ett vilt och utåtagerande ungdomsliv. Senare i livet använde hon sin duktighet i arbetet genom att arbeta hårt, för att på något sätt bevisa för alla att hon var duktig och dög.
– Innerst inne var det mamma och pappa jag försökte få uppmärksamhet ifrån. Jag trodde att om alla andra tyckte att jag var duktig, så skulle de kanske också se mig. Kanske rent av tycka om mig lite.

Som vuxen skaffade Désirée sig en egen familj. Och det var då någon gång som allt gick i krasch.
– Tre barn, ett hektiskt arbetsliv med massor av egensatta krav och mycket övertid och stress. Jag dråsade in i ”betongväggen” i en kraftig utmattningsdepression. Fötterna slogs undan på mig, hjärnan slog av och under en lång tid var jag sjukskriven. Flera år faktiskt. När jag började komma till sans så mycket att jag kunde hålla någon tanke kvar i mitt huvud, började jag gå på samtal hos en psykolog flera gånger i veckan. Där fick jag bearbeta allt som hänt mig under barndom, ungdomsår och vuxenliv. Jag vändes ut och in och det var väldigt, väldigt jobbigt, men väldigt, väldigt nyttigt!

När Désirée började friskna till mentalt talade psykologen med henne om att hitta strategier för att behålla lugnet i sitt liv. Han föreslog Thai chi, Chi gong, yoga och meditation som bra alternativ. Eftersom Désirée är en person som vill göra allt ordentligt drog hon igång med allt på en gång. Hon fick kontakt med en kvinna i närheten som precis skulle starta upp en kurs för nybörjare i meditation.
– Jag blev överlycklig. Allt bara föll på plats. Om jag bara hade anat vad som drogs igång. Kvinnan ledde oss ”ner i olika djup” av meditationen där vi visualiserade olika platser som hon med sina ord ledde oss till. Detta kändes skönt och avslappnande och det var skönt att ”fly” till en plats i ”ingenting” som hon ledde oss till. Efter någon månad meddelade kvinnan att hon under meditationen ville presentera oss för våra personliga ”guider” från ”andra sidan”. Hon berättade att hon under en meditation tidigare under dagen fått kontakt med dessa andeväsen och att de var villiga att bli presenterade. Hon sa att vi skulle få möta dem under detta meditationspass. Vi skulle inte bli rädda, de var från den ”goda sidan” av andevärlden. Vi var beskyddade från den onda av den salviarökelse som hon hade tänd.

Désirée vet inte hur det var med de andra i gruppen, men hon själv kände en skräckblandad förtjusning över vad som skulle komma. Kvinnan frågade Désirée om hon var intresserad av att lära sig mer om heliga kristaller, medicinhjul och healing.
– Hon hade gjort en healingseans på mig och jag hade blivit fri från värk i nacke och axlar. Jag gick en kurs för henne om stenar och kristaller och fick lära mig om deras ”kraft” och egenskaper. Jag gick en kurs i fem steg för att bli ”healing master”. Jag fick lära mig besvärjelser, koka örtavkok för olika utdrivningar och blev bland annat en fullfjädrad häxa. Jag titulerade mig häxa och jag hade krafter som var utöver det vanliga. Jag kunde frambringa demoner, tända eld på papper med min blick, flytta föremål med min blick och framkalla många, många andar. Vi hade måntillbedjan, vi hade medicinhjulmeditationer, vi hade kundalinormmeditationer, jag ledde vilsna själar rätt, jag renade ”hemsökta hus”, jag kunde nedkalla sorg och glädje över människor och jag healade dem. Jag hade ”seanser” där människor fick möta sina döda anhöriga. Men det som var mest spännande var det förbjudna, det som vi bara gjorde på våra egna möten – att frambringa demoner.

Under denna tid blev Désirée tröttare och tröttare rent fysiskt.
– Jag började tro att jag var sjuk och gick till min läkare men alla prover var bra. Jag kände mig nedstämd och tom inombords. Jag bad om mer healing från mina vänner och gjorde ommöblering av stenkombinationer i min stenpåse. Ingenting hjälpte.
En dag låg Désirée på sin säng och vilade.
– Plötsligt upplevde jag att det satte sig någon på min sängkant. Jag vände mig om och där satt en gestalt. Jag var van vid att se ”andar” och ”guider” så jag blev inte rädd, men denna gestalt var annorlunda än de jag brukade möta. Jag kunde inte se hur gestalten såg ut för det var bara ljus, men man kunde urskilja formerna av en människogestalt. Gestalten la sin hand på min kind och sa: ”Jag vet allt om dig och jag älskar dig så mycket”. Jag genomströmmades av en värme och en lycka som var helt otrolig. Gestalten försvann men värmen i mig och lyckokänslan stannade kvar. I min förvirrade ”New Age-hjärna” trodde jag att det var min döda pappa, men idag vet jag vem det var! Det var Jesus.

Jesus har visat sig många gånger för Désirée senare i livet. Sedan den dagen blev ingenting sig likt igen. Helt plötsligt började Désirée känna en motvilja till att arbeta på centrat.
– Jag hittade på ursäkter för att inte komma på måntillbedjan och våra andra träffar. Att ”heala” lockade mig inte heller. Allt jag kände var att jag ville vara ifred. Jag längtade efter ett lugn men visste inte riktigt var jag skulle finna det. Så kom jag på det – kyrkan! Där är det lugnt och tyst och jag kunde i min fantasi känna atmosfären och lukten av stearin, lugnet och friden. Allt detta kom jag ihåg från min konfirmationstid och de andra få gånger jag varit i kyrkan.
När jag kom dit kändes det precis som jag hade tänkt att det skulle kännas. Prästen tog emot mig med värme. Efter ett tag kände jag att jag ville ta emot nattvarden och började delta mer och mer i församlingens aktiviteter och beslöt mig för att sluta på New Age-centrat. Efter detta började det… kampen om min själ i universum, fast det visste jag ju inte då!
Jag blev väldigt sjuk och deprimerad, ville bara dö och försökte ta mitt liv. Jag blev inlagd på sjukhus med ”kod röd”(ständig övervakning på grund av. suicidrisk), fick starka ångestdämpande mediciner och många ECT- behandlingar.

Vid Désirées sida fanns hela tiden hennes man, hennes barn och byns präst.
– Prästen bad och sjöng psalmer för mig. Han kom nästan varje dag. Han tog hand om min familj och lotsade dem genom det svåra när inte jag förmådde.
När jag blev bättre och blev utskriven kom jag hem och då återupptog jag mina besök i kyrkan, började sjunga i gospelkören och gick på bibelstudier som vår präst höll i. Han tipsade om bibelskolan i Kornhillskyrkan i Halmstad. Där började jag och var en elev som aldrig kunde få nog och längtade till varje ny dag med mer kunskap om Gud Fadern och Jesus!
I denna församling kände Désirée sig hemma. Där fanns en värme och en medmänsklighet som hon inte hade träffat på i någon annan församling förut.
– Efter ett tag bestämde jag mig för att bli medlem och fick mycket hjälp att göra upp med mitt tidigare liv. Där fick jag rådet att göra mig av med alla kristaller, stenar, böcker, musik, buddhabilder, drömfångare, allt som hade att göra med mitt New Age-liv. Detta gjorde jag och efter förbön och mycket stöd från församlingsmedlemmar, kunde jag äntligen bli fri från den mörka sidan i mitt liv. Faktum var att jag bokstavligen
kände mörkret lämna mig och Guds frid
strömma in!

Désirée beskriver sitt kristna livsom helt annorlunda.
– Det finns en glädje och en positivism i den. Visst har jag tunga dagar, men jag kan alltid finna ljuset igen och det snabbt. Jag känner mig stark och jag vet vem som har segrat och vem som har förlorat. Jesus som bor i mig nu är mycket starkare än allt annat.
Det som oroar Désirée är att människor tar så lätt på ”det nyandliga”.
– Det är inte många som vet det jag vet. Hur lätt det är att hamna fel. Att kyrkorna idag släpper in lite yoga och Chi gong i kyrkorummen för att ”det inte är så farligt” beror på att de inte vet det jag vet. Då skulle de aldrig göra det. I dessa rörelser tillber man andeväsen på den mörka sidan och de öppnar upp delar i ens medvetande som blockerar ljuset och drar in mörkrets makter. Det finns en ond makt, det kan vi aldrig förneka och det finns ingen anledning att leka med den sidan. Det är väldigt farligt att spela på den planhalvan. Man gör det faktiskt med livet som insats, på riktigt. Jag vet.
Jag ser faran i att inte våga ta ställning och säga nej till dessa ockulta ting. Det finns bara en Gud och det finns bara en väg till Honom och det är genom Jesus Kristus. Inte genom stenar, kristaller, andeväsen eller besvärjelser.

I dag är Désirées liv en glädje nästan varje dag. Hon blir ofta inbjuden till församlingar runt om i landet för att tala om nyandlighet.
– Jag talar även om vem Gud är och hur stark förlåtelsens kraft är. Jag använder mitt trasiga förflutna för att visa på att Gud kan upprätta och göra gott. Jag vill dela med mig av mitt liv och hjälpa andra med trasig barndom, oförlåtelse och bitterhet i hjärtat och berätta vad Gud gjorde i mig, hur Han gjorde mig hel igen och befriade både från bitterhet, oförlåtelse och New Age.

text• foto Frida Funemyr

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *