Lotta Thunborg
En blogg om livet, cancer och Gudstro:
finda72.wordpress.com
HAR DU HÖRT TALAS OM KINTSUGI? Det är en japansk lagningsteknik som främst används för att reparera värdefulla keramikföremål. Genom att lacka och limma ihop delarna och sedan lägga på ädelmetall, som guld, så lyfts lagningen fram i stället för att döljas. Det som en gång blivit skadat blir mer värdefullt! Det fula/skadade blir fint, ja rent av ännu vackrare än före skadan. Skadan ses, enligt denna teknik, som en unik del av föremålets historia, vilket ger föremålet desto mer skönhet.
Jag tänker mig att detta även kan gälla för oss människor. Både vår yttre och inre människa har genom livets stormar fått skador och skavanker. Vår historia gör oss unika och det som skadats och spruckit kan ge oss en större skönhet, om vi låter oss lagas och bearbeta det vi gått igenom. Om vi däremot fastnar i besvikelse över de skador som tillfogats oss kan det leda till bitterhet, vilket inte är gott vare sig för oss själva eller vår omgivning.
Vi vet alla att livet består av svåra och snåriga passager där vi ofta står frågande utan svar. Där är det både naturligt och ofrånkomligt att känna sorg, frustration, ilska och oro.
För tolv år sedan fick jag bröstcancer, med operation och tuffa behandlingar som följd. Fyra år senare drabbades jag av bröstcancer en andra gång. Jag brukar beskriva det som att vara med i en boxningsmatch. Att bli nedknockad och precis ha rest sig upp och kvicknat till för att då bli nedknockad igen. Sedan tre år tillbaka lever jag med spridd bröstcancer, vilket är en sjukdom som med behandling går att bromsa men inte bota. I stället för att ifrågasätta varför jag drabbats av detta, försöker jag tänka på hur jag kan växa genom detta?
”Grow through what you go through” har blivit mitt livsmotto.
JAG GILLAR ATT det kinesiska tecknet för ”kris” är samma som för ”utveckling”. En kris eller motgång leder ofta till personlig utveckling, då vi får nya perspektiv och nya värdefulla insikter och erfarenheter som faktiskt kan berika vårt liv. Ibland kan man höra människor säga att de inte skulle vilja vara utan en svår period eller händelse som de gått igenom, just för att det har lärt dem något viktigt om sig själva och om livet. Min erfarenhet är att det också är i de svåraste stunderna som min tro prövas, formas och växer och jag lär mig att förtrösta på och vila mer i Guds närvaro. En tro som prövats och består blir attraktiv när äktheten blir tydlig. Precis som guldets äkthet framträder och renas genom eld (som vi kan läsa om i Bibeln i 1 Petrusbrevet 1:7). Så var inte rädd för svåra utmaningar som livet ger. Försök att nyfiket ta dig an dem och tänka ”hur kan jag växa och utvecklas genom detta”? Och kom ihåg att i det sköra ligger skönheten, inte i det perfekta.
Bibeln talar om att vi ska bära god frukt, det vill säga ha egenskaper och karaktär som visar att vi följer Jesus. För att få god och mogen frukt vet vi att det behövs både sol och regn (med- och motgång) och att det måste få ta sin tid. Till vår hjälp har vi den heliga Anden.
I Galaterbrevet 5:22 ifrån den Levande Bibeln står det så här; ”När Guds Ande får leda oss, får det till resultat att vi älskar våra medmänniskor, att vi fylls av glädje, frid och tålamod, att vi blir vänliga och goda mot varandra, att vi blir pålitliga, att vi behandlar andra med mildhet och visar självbehärskning”. Visst är det vackert?! Det är god frukt, som blir resultatet av att leva med och ledas av den helige Ande. Jag tänker mig den helige Ande som en guldtråd som väver in skönhet i våra liv, och som hjälper oss att oavsett vår livssituation kunna bära väldoftande och god frukt som attraherar vår omgivning.
EN DIKT AV Margareta Melin, som berör mig mycket heter ”Du som ville mitt liv”
Du som ville mitt liv och som har skapat mig efter din vilja
– allt i mig känner du och omsluter med ömhet: det svaga likväl som det starka, det sjuka likväl som det friska. Därför överlämnar jag mig åt dig utan fruktan och förbehåll som ett lerkärl lämnar jag mig i dina händer. Fyll mig med ditt goda så att jag blir till välsignelse. Jag prisar din vishet du som tar till dig det svaga och det skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.
”Var inte rädd för svåra utmaningar
som livet ger.
Försök att nyfiket ta dig an dem … och kom ihåg att i det sköra ligger skönheten,
inte i det perfekta.”
Gud ser oss aldrig som ”förbrukade”, som skadade och därför till ingen nytta, utan tvärtom! Han tar till sig oss ännu mer, visar omsorg, förbinder våra sår, anförtror sig åt oss – mitt i vår bräcklighet. Det är där hans styrka och ljus framträder allra bäst och vi får bli till välsignelse för andra. Vi får ta emot tröst och läkedom av Gud och vi kan också vara den som ger detsamma till andra.
I Ordspråksboken 15:4 står det:
”Vänliga ord ger liv och hälsa men hårda ord krossar modet”. Tänk att vi med våra ord kan få sprida liv och hälsa till andra och kanske rent av får vara en del i en läkningsprocess som gör att guldet/skönheten framträder.
Foto: © LoGraphicos Art – stock.adobe.com
