”Ja, nu återstår inget annat än att vi ber.” Så brukar vi säga när det ser ut som om det inte finns något annat kvar som kan hjälpa. Och det är i och för sig inget fel med det. Bön till Gud har betydelse, vilket många människor har fått uppleva. Men man kan ju fundera på vad det skulle innebära om vi i stället bad först, så att Gud får finnas med och följa oss genom livets ”ups and downs.”
En av mänsklighetens stora frågor är vad som kan ge livet mening, hopp och en frid som bär genom allt. Jag tror mig ha funnit svaret och det är Gud. Mitt liv med Gud sträcker sig nu över 55 år. Det är en lång tid, flera decennier och mycket har hänt under åren som gått.
Livet ger oss alla så mycket glädje, kärlek, härliga upplevelser och ofantligt många fina minnen som vi känner stor tacksamhet över. Skulle tro att vi inte ens kommer ihåg allt, för så mycket mer har hänt än vad vi minns. Men i våra liv så sker även det som är svårt, kanske rent av outhärdligt att leva med. Prövningar av olika slag möter oss; sjukdom, lidande, sorg, död, ensamhet, missbruk, fattigdom, krig och mycket mera. Det är oundvikligt, alla går vi igenom det och på vår fråga om varför prövningar sker finns inte alltid ett enkelt svar att ge. Men jag tror att vad vi än möter i våra liv, vilka behov vi än har, så är inget för svårt eller hopplöst för Gud att möta och finnas med i. Inte heller är någon bön för liten, dum eller konstig. Han lyssnar till alla våra böner.
Bön kanske du mest förknippar med att det är vad kristna gör, de som går i kyrkan. Men jag tror att bön, som bland annat betyder att prata och lyssna på Gud, utspelar sig i många människors hjärtan. Hos den hemlöse som ber om en varm plats att sova på, hos den förtvivlade pappan som ber för sin tonåring som börjat med droger och hos mamman som precis fått reda på att hon fått en obotlig cancer. I tider av svåra prövningar, när inget annat verkar kunna hjälpa, så ser många bönen som ett övernaturligt SOS – ett rop på hjälp, där sökandet efter mening, hopp och frid andas ut i en bön till Gud.
”I tider av svåra prövningar, när inget annat verkar kunna hjälpa, så ser många bönen som ett övernaturligt SOS – ett rop på hjälp…”
Under många år har sjukdom varit en del av mitt liv. Det var inget jag förväntade mig skulle ske, livet tog paus och framtiden kändes helt plötsligt inte längre så självklar. Jag bad till Gud, frågorna var många, jag var ärlig, arg och frustrerad och tyckte väl att han borde göra något åt det hela. Märkligt att vi dessutom ofta vill ge Gud skulden. Att det skulle vara hans fel när saker sker som vi inte gillar eller förstår. Men frågorna fanns där, så jag bad Gud visa och tala till mig om framtiden. Det som ofta återkom i min bön var att om det så bara kunde bli på minst 10 procent jag kan arbeta så var jag beredd att göra det. Det som sen sker är att tidningen JUNIA skapas och år 2025 var det 25-årsjubileum. Det jag trodde skulle bli mitt livs förlust blev i stället ett liv fyllt med glädje, mening och tacksamhet.
Jag lever fortfarande med sjukdom och är fullt övertygad om att under vissa perioder i mitt liv så har det bara funnits ett par fotspår i sanden.
Fotspår
”En natt hade jag en dröm. Jag drömde att jag gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde bilder ur mitt liv fram. Jag såg på varje bild två par fotspår i sanden; ett par var mina och det andra paret var Guds.
När den sista bilden syntes såg jag tillbaka på fotspåren. Jag upptäckte då att många gånger under mitt liv fanns endast ett par fotspår. Jag såg också att detta var under de mest ensamma och svåra stunderna i mitt liv.
Detta bekymrade mig mycket och jag frågade Gud om detta. ”Gud, du sade när jag en gång bestämde mig för att följa dig att du skulle gå med mig hela vägen. Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv finns det bara ett par fotspår
Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest.”
Gud svarade:’Mitt kära barn. Jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig. Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se ett par fotspår, då bar jag dig’”.
(författare okänd, men troligt Margaret Fishback Powers)
Kanske du nu befinner dig i en svår situation och inte har en aning om hur du ska be. Vad ska man säga, ska man sitta, stå eller böja knä? Sådant spelar ingen roll! Gud vill möta ditt verkliga jag, han lyssnar till ditt hjärta så du kan komma till honom precis som du är. Fly inte från Gud, stanna kvar, fortsätt be och orkar du inget mer än att sucka så blir det din bön till honom. Oavsett om du är arg, ledsen och rädd eller glad och tacksam så bryr han sig om dig. Han har sagt ”Jag skall inte lämna dig eller överge dig.” Josua 1:5
Så om livet är för tufft, vänd dig om och se att bakom dig finns bara ett par fotspår. Han bär dig!
Foto: © Faith Stock – stock.adobe.com
