
Marielle Larsson
Beroendeterapeut, verksamhetsansvarig
LP Grow i LP-verksamheten
”Stirrar i spegeln och hoppas att jag är den jag tror”.
Så sjunger Lars Winnerbäck i sin låt ”Sysselmannen” . En strof som alltid fastnar i min hjärna när jag lyssnar på låten och en strof som jag kan börja tänka på emellanåt. Stirrar i spegeln och hoppas att jag är den jag tror …
När min dotter ser sig själv i spegeln skiner hon upp med det största leende hon har.
Det är som att hon för varje gång när hon ser sig själv kommer ihåg hur otroligt fantastisk och vacker hon är.
Första gångerna när hon gjorde så tänkte jag ”hoppas att detta aldrig försvinner”, men jag förstår också att någonstans på vägen lär det försvinna.
När jag ser mig själv i spegeln skiner inte jag upp i mitt största leende, istället kanske jag tänker att jag ser lite trött ut, eller att jag borde färga mitt hår när jag ser några skinande gråa hårstrån. Samtidigt så vet jag i mitt innersta att det där är ytliga saker och att mitt värde som människa inte ligger i det ytliga.
När du kollar dig själv i spegeln, kan du då se bortom det yttre?
Kan du se in i spegelbilden och gå till ditt innersta värde?
I Bibeln i Psaltaren 139 vers 14 står det så här: ”Jag tackar dig (Gud) för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl”.
Hur kommer vi egentligen dit, till att kunna tacka Gud för att vi är underbart skapade? Vi människor tycks ofta ha en tendens att prata illa om oss själva, att nedvärdera oss själva. När jag möter ungdomar i mitt arbete så hör jag så ofta ord som att de inte är tillräckligt fina till det yttre, att de är dåliga för att skolan kanske inte går så bra, att de presterar dåligt. Då blir vårt människovärde länkat till våra prestationer och vårt yttre.
Dessa ungdomar som jag upplever klankar ner på sig själva brukar jag fråga hur de pratar till sin närmaste vän. Till sin närmaste vän brukar de prata med peppande, uppmuntrande ord. Då brukar jag säga att de ska tänka på hur de pratar till sin vän och göra exakt likadant mot sig själva.
Hur börjar vi prata fint till oss själva? Det kanske är just det, att börja.
Jag ska testa att göra som min dotter gör, titta mig i spegeln och le mot mig själv med det största leendet jag har. Jag vill varje dag försöka påminna mig själv om mitt värde, tacka Gud för att jag får leva en dag till och vara snäll med mig själv och mina medmänniskor.
Vem är du när du ser dig själv i spegeln?
Vem tillåter du definiera ditt värde?
Omge dig med människor som vill dig väl, som peppar dig, uppmuntrar dig och vill se dig blomstra.
Tacka när du får komplimanger.
Låt komplimangen få landa i ditt inre.
Kom ihåg att Gud har skapat dig till något underbart.