Vem är du?

Vem är du? En fråga som kan komma vid en arbetsintervju eller när man ska lära känna en ny person. Man kan även fråga sig själv det. Det är en fråga som helt enkelt kan komma i olika sammanhang.
Vad svarar man egentligen på en sådan fråga?
Ofta brukar människor börja med att säga vad de heter, hur gamla de är, om de har barn, vad de jobbar med och så vidare.

För någon månad sedan såg jag filmen ”The unforgivable” som handlade om en kvinna som suttit i fängelse i många, många år för mord på en polis.
När hon kom ut ur fängelset och kom tillbaka till den stad där detta hänt sågs hon inte bara som en mördare, utan som en polismördare. Hon får ett jobb och hennes övervakare kommer till jobbet när den här kvinnan är själv på arbetsplatsen. Övervakaren frågar kvinnan ”Vet din arbetsgivare att du är straffad? Varför litar han på dig?”.
Sedan säger övervakaren att kvinnan ska berätta sanningen för chefen.
Kvinnan frågar då: ”Varför det, måste jag alltid vara en brottsling? ”
Övervakaren svarar: ”Nej. Du ÄR en polismördare, vart du än går. Ju förr du accepterar det, desto bättre.”

- Prenumerera på JUNIA! -

När jag såg den här filmen så grep de orden verkligen tag i mig.
Jag tänker att vi människor behöver skilja på handlingar och person.
Handlingen som kvinnan i filmen hade utfört gjorde att hon fick ett fängelsestraff för det. Hon fick sitta många år i fängelse och sedan skulle hon ut i samhället igen.
Men, hennes värde som människa ändras inte på grund av hennes handlingar.
Vi kan inte låta våra handlingar definiera vårt värde som människor.

Det finns en sång som jag brukar sjunga på emellanåt som heter ”What love really means” och i den sången ryms det tre korta livsberättelser. Alla undrar, vem kommer älska mig för den jag är? Inte för vad jag gjort eller vad jag kommer att bli, vem kommer älska mig för den jag är? Ingen har visat mig vad kärlek verkligen betyder.

På slutet av låten så är det en man som sitter i en fängelsecell, kanske en dödscell eftersom han sitter ensam och väntar på att dö. Från djupet av sitt hjärta så gråter han och ropar ut till Gud och säger ”Gud, förlåt mig, jag vill hem”.
Därefter hör han en röst inom sig som säger ”Jag vet att du mördat och ljugit, jag har sett dig lida hela ditt liv och nu när du lyssnar så ska jag berätta att, jag kommer att älska dig för den du är. Inte för vad du gjort eller vad du kommer att bli, jag kommer att älska dig för den du är, jag kommer att ge dig den kärlek som du aldrig känt”.

Gud, älskar dig. Oavsett vad du gjort, vad du kommer att göra, oavsett dina prestationer, så älskar Han dig. Det finns inget i ditt förflutna eller i din framtid som kan separera dig från Guds kärlek.
Gud älskar dig evigt och högt.
Du är inte dina handlingar, du är inte dina prestationer.
Så, vem är du?
Du är oerhört älskad.

”Med evig kärlek har jag älskat dig”
(Jeremia 31:3).

Foto: © Framestock – stock.adobe.com

- Annons -