Under min gymnasietid läste jag franska. Min lärare var briljant på franska – men också något av en tyrann. Många var vi som fick stå framme vid den svarta tavlan och svettas, medan vi förtvivlat försökte komma på rätt svar på den fråga som ställts. När man sedan levererat ett stapplande svar, blev responsen: ”Skriv”! Med största möda kämpade vi med att få till alla accenter där de skulle vara – men just när man börjat pusta ut hördes en tordönsröst: ”Ditt svar är fel!” och då var man tillbaka på ruta ett – det vill säga, problemet var inte enbart att man stavat fel – utan att hela svaret var fel. Detta pågick mer eller mindre vid varje lektion och vi var många som var utsatta, tills en dag en elev sa:
”Nu får du sluta! Låt henne gå och sätta sig!”
Förvånat tittade läraren upp, och vi andra hukade oss i tron att nu, nu skulle ett utbrott komma. Men det uteblev. Lite snopen avslutade läraren bara med ett:
”Ja, ja – gå och sätt dig då!”
Jag ska inte säga att lärarens sätt blev helt förvandlat den här dagen – med det blev tydligt en bättre, mindre hotfull, situation i klassrummet – och det tack vare en enda modig elev, som vågade säga ifrån.
”Don’t be indifferent!”
Var inte likgiltig. Det säger Dr. Denis Mukwege, läkare på Panzisjukhuset i DR Kongo. Han har ägnat hela sitt liv åt kampen mot sexuellt våld som vapen i krig och väpnade konflikter. På Panzisjukhuset har många kvinnor med trasiga underliv fått hjälp kroppsligt, men också till en upprättad självkänsla. Den 10 december 2018 får Dr. Denis Mukwege motta Nobels Fredspris i Oslo. Så välförtjänt – och så tänkvärt; ”Don´t be indifferent.” Att vi bryr oss om andra än oss själva – det gör hela skillnaden.
Att gå mot strömmen
Att bry sig om andra, när det inte kostar oss något – det är kanske inte så svårt. Men när mitt agerande ställer mig själv utanför, eller gör mig till måltavla för andras oförstående blickar – då blir det mer kännbart att ta ställning för andra.
Förra sommaren såg jag filmen Wonder. En film med verklighetsbakgrund, som handlar om en pojke med ett annorlunda utseende. Han har under sina första skolår fått undervisning i hemmet, men ska nu börja i skolan. Det blir en tuff upplevelse för honom; han retas och hånas för hur han ser ut. När det är dags för skollunch, får han alltid sitta ensam vid sitt bord, medan resten av klassen sitter tillsammans; äter, skojar, pratar och skrattar. Tills en dag, när en av pojkarna släntrar in i matsalen, på väg att sätta sig med alla andra – men, så plötsligt stannar han upp i steget, vänder på klacken och går fram till den ensamme pojken och sätter sig. Detta blir en av vändpunkterna för den ensamme pojken – en början på en väg in i gemenskap med andra.
Att stå upp för det som är rätt för dig
Lika viktigt som att stå upp för andra, är att du står upp för dig själv och dina värderingar. Det är lätt att vi dras med i sådant som inte riktigt känns bra, därför att vi drar oss för att sticka ut och på det sättet hamna utanför gruppen. Det är mängder av osynliga koder som omger oss. Koder som, ibland nästan omärkligt, talar om vad som till exempel är ”rätt” ”inne”, ”coolt”, ”en skön och avslappnad attityd”.
I Kockarnas kamp i TV4, under hösten 2018, fick man i varje avsnitt följa en kock som fått i uppgift att ordna middag till de övriga. En av kockarna körde, vid sin middag, verkligen med en avslappnad attityd, där allt skulle vara så lite stelt som möjligt. Det låter sympatiskt, men när det förhållningssättet ledde till att han, vid en av rätterna, som serverades på en sked, gick runt bordet och matade de andra kockarna, kunde man se att inte alla var helt bekväma med att bli matade. Ändå ställde alla upp på detta. Ingen av dem valde en annan väg; att helt enkelt säga:
”Alltså, jag känner mig inte helt bekväm med att gapa stort och bli matad, men jag smakar gärna din rätt om jag får ta skeden själv!”
En bagatell kan tyckas, men ändå tänkvärt – vår vilja att ställa upp, att passa in, att inte bryta det mönster som presenteras, kan ibland leda oss in i situationer där vi går emot vår magkänsla.
Om vi vågar göra det rätta, lyssnar till vår inre kompass och agerar efter den – både vad gäller andra och oss själva – då bidrar vi till en miljö som präglas av värme och respekt. För vem vill inte hitta modet att göra det rätta – tror att vi behöver träna lite bara …
Foto: Fotolia.se
