Vilken är ledarens roll när det stormar?

Att vara ledare är stundtals en krävande uppgift. Hur bör du tänka som ledare, när allt omkring börjar skaka? När det inte blev som det var tänkt? När marken rycks bort under fötterna och det som tidigare såg ut som en självklarhet, inte alls ger samma intryck längre – vad krävs av dig som ledare då?

När jag under hösten satt i gaten på en flygplats i Norden, för att flyga hem till Stockholm, fick jag plötsligt syn på en liten pojke. Han såg lugn och trygg ut, satt på en stol och plockade med sin ryggsäck. Först såg jag inte någon vuxen i hans närhet, men så upptäckte jag en kvinna som stod framme vid desken och pratade med flygplatspersonalen. Från där jag stod kunde jag inte undgå att höra vad kvinnan sa och då blev det uppenbart att hon var mamma till den lilla pojken. Det jag genast upptäckte var att kvinnan inte på långa vägar såg lika lugn ut som pojken. Hon talade högt, lite lätt röd i ansiktet.

- Prenumerera på JUNIA! -

Det som snabbt stod klart var att hon inte skulle resa med, utan pojken skulle flyga ensam. Med hög röst undrade hon varför pojkens assistans inte hade kommit än? Hon lät sig inte lugnas nämnvärt av att den vänliga kvinnan i desken förklarade att det var lite tidigt än, men att pojken skulle bli upphämtad i god tid. Kvinnan suckade högljutt och himlade med ögonen. Sedan vände hon sig till mig, som satt närmast och utbrast: ”Så här rädd har jag aldrig någonsin varit!” Därefter fortsatte hon, vänd till pojken: ”Förstår du hur rädd jag är! Jag kommer inte att kunna andas, förrän jag vet att du har landat! Du måste ringa SÅ FORT du är nere på marken igen!” Förvånat tittade den lilla pojken upp. Förmodligen var detta första gången som medvetenheten började sippra in i honom att han nu skulle vara med om något som hans mamma tyckte var jättefarligt. Jag såg hur han skruvade lite besvärat på sig och med ännu större intensitet fortsatte att studera sin lilla ryggsäck.
Jag kände verkligen med pojken, som nu lämnades alldels ensam i den upplevelse som låg framför honom. I och med att det självklara stöd och lugn försvann, som hans mamma borde ha gett honom, såg han på något sätt ännu mer ensam och sårbar ut.
Självklart kan jag också förstå mamman; hon kanske var väldigt flygrädd och att då skicka sin son ensam på ett flyg, väcker säkert stort obehag. Vad var det då som störde i hela denna situation? Jo, det faktum att hon inte gick in i sin mammaroll. Den rollen som kräver av henne – att oavsett hur hon känner – är det hennes uppgift att inge lugn, mod och trygghet.

I den utsatta situation ni befinner er, så tittar de på dig som ledare för
att hitta lugn, stabilitet och en tro på en väg igenom och vidare.

Vad krävs av dig som ledare?
Denna episod från flygplatsen är på sitt sätt en komplett lektion i ledarskap i kritiska skeenden. Oavsett hur du upplever situationen, så har du ansvar för dina medarbetare. Även om du skulle vara lika rädd och orolig som du upplever att de är, så är det inte läge att visa detta. I den utsatta situation ni befinner er, så tittar de på dig som ledare för att hitta lugn, stabilitet och en tro på en väg igenom och vidare. Om du i det läget sänker garden, allierar dig med dem och visar att du känner precis samma hopplöshet som de gör – då minskar chansen dramatiskt att komma över på säker mark igen. Nu kanske du invänder och vill peka på att ärlighet ändå måste vara det bästa i alla situationer. Oftast, men inte alltid. Som ledare ingår i din roll att ge stabilitet i oroliga tider. När du på detta sätt ingjuter lugn i dina medarbetare, bidrar du också till deras förmåga att se sakligt och konstruktivt på den situation ni hamnat i, utan att medarbetarna låser sig i känslan av vanmakt och hopplöshet. Att du inspirerar dem att ni tillsammans kan klara det ni står i, genom att gemensamt kavla upp ärmarna, se situationen som den är och ta ut en ny riktning – det ger er de bästa förutsättningarna att lyckas tillsammans.

Hur gick det då för pojken? Han blev upphämtad av en lugn och trevlig flygvärdinna som visade honom till hans plats. Väl inne i planet hörde jag honom ställa frågan: ”Var kan jag lägga min ryggsäck?”. Trygg och lugn, när han nu stod på egna ben igen, utan mamman.
Tänkvärt. Som ledare är det önskvärt att dina medarbetare är tryggare med dig, än utan dig. Viktig lärdom att ta med sig!

***

Testa din ledarroll inför stormen

Att som ledare ingjuta lugn och trygghet i sina medarbetare i tider av konflikt är centralt i ledarrollen. Samtidigt är det mänskligt att, även om du är ledare, känna oro för verksamhet och medarbetare i turbulenta tider. Att du känner så innebär inte att du ska dela detta med dina medarbetare. Din uppgift är att stå trygg i stormen.

Så frågan blir då – hur märks det när du blir orolig? Vi har alla våra sätt att agera när oron gör sig påmind. Nyckeln till att ingjuta trygghet i dina medarbetare är att veta vad just du gör och säger när du blir orolig – och sedan låta bli att göra just detta!

När jag blir orolig märks det genom att:

• Jag höjer rösten.
• Jag blir lättretlig och irriterad.
• Jag påpekar småsaker.
• Jag blir stressad om andra skojar och skämtar och verkar ta för lätt på situationen.
• Jag blir för rättfram och säger sådant som jag borde ha hållit inne med.
• Jag blir alltför öppen och talar rakt ut om hur orolig jag känner mig.
• Jag delar mina farhågor om att situationen inte kommer att gå att lösa.
• Jag skuldbelägger andra genom att dela tankar som börjar med: ”…om du bara…” eller ”tänk om du hade lyssnat när jag…”.
• Jag får svårt att fokusera och hoppar runt mellan olika uppgifter, utan att slutföra det jag påbörjat.

Kanske är det ett eller flera påståenden som passar på just dig? Eller också kommer du att tänka på något helt annat, som du vet att du gör när du är orolig? Vilket beteende det än rör sig om – identifiera dessa och styr bort från dessa i din roll som ledare.

- Annons -