Barn som får fysisk aktivitet på recept är tydligt positiva. Men för att metoden ska bli jämlik och långsiktigt hållbar krävs bättre samordning och tydligare riktlinjer. Det visar Emelie Wiklunds avhandling i idrottsvetenskap vid Malmö universitet.
– Det var överraskande att barnen var så positiva. De uppskattar att det är individanpassat och att det inte är utpekande eller stigmatiserande, säger Emelie Wiklund.
Emelie Wiklund har en bakgrund som fysioterapeut och har tidigare erfarenhet av att arbeta med FaR, fysisk aktivitet på recept, som är en etablerad metod för vuxna. Idag används metoden även för barn i några kommuner. Vissa kommuner har valt att arbeta med GoFaR, gemensamt ordnad fysisk aktivitet på recept, som är en vidareutveckling av originalkonceptet.
Individanpassade aktiviteter
Receptet skrivs efter ett rådgivande samtal och anpassas efter barnets förutsättningar. Det kan handla om allt från att gå till en simhall för att simma, till lekplatsbesök, promenader eller föreningsidrott. Receptet utfärdas för tre månader, men kan bli förlängt med ytterligare tre månader. Inom GoFaR får barnet välja en kontaktperson som stöttar under tiden receptet pågår.
– Jag ville undersöka vad som händer när man tar konceptet till en ny kontext och hur barn, vårdnadshavare och skolpersonal upplever det.
Emelie Wiklunds avhandling visar att barn som fått fysisk aktivitet på recept överlag är mycket positiva, och det är även vårdnadshavarna.
– Men när det gäller skolans organisation finns det brister. Elevhälsan är engagerad, medan övrig personal har svårt att se sin roll. Det står i skollagen att fysisk aktivitet är viktig, men det finns inget konkret. Alla vet att det behövs men det hänger löst.
Emelie Wiklund betonar att metoden även når grupper som annars riskerar att stå utanför. Samtidigt efterlyser hon nationella riktlinjer och mer strukturerat samarbete mellan professioner.
Redaktör Hälsa: Kathlin Levin
KÄLLA: mau.se
Foto: © Monkey Business Images | Dreamstime
