Att leva med bipolär sjukdom kan liknas vid att gå på lina. Att ständigt sträva efter att hitta balansen. Något som kräver mycket av den som fått diagnosen och av omgivningen. Men med rätt stöd kan livet levas utan större skov.
Alla känner vi igen oss i att dagar och perioder går i både moll och dur. Men för den som är bipolär är svängningarna kraftigare och perioder av mani, hypomani och depression kommer och går, vilket kan skapa stort lidande och skada. Trots att det pratas mer om psykisk ohälsa i dag än tidigare råder det fortfarande en tystnadskultur och en stigmatisering som försvårar för dem som mår dåligt att få rätt hjälp.
Henrik Wahlström, regissör och föreläsare, vill ändra på detta. När han själv fick diagnosen bipolär sjukdom för 15 år sedan berättade han om diagnosen för sina närmaste men valde att hålla det hemligt för till exempel arbetskamrater och vänner. Innan han fick diagnosen hade han gått många år utan rätt hjälp och stöd. När han sedan fick rätt diagnos så läste han alla böcker han kunde hitta.
− Jag hittade två kategorier böcker. Dels de böcker som är skrivna av läkare med vårdperspektiv, dels de böcker skrivna av dem som själva är bipolära. Och jag kände att dessa böcker var för ensidiga, berättar Henrik.
Så Henrik ville ge ut en bok som både lyfte de bipoläras perspektiv men som även var fackligt granskad av läkare. Resultatet blev boken Upp och ner – en överlevnadshandbok för bipolär sjukdom. I boken berättar Henrik om sin livsresa, och Katrin Skogberg Wirén, överläkare och ordförande i Svenska sällskapet för bipolär sjukdom, bidrar med ett medicinskt perspektiv.
Hur var det att skriva boken?
− Det var periodvis tufft. Mycket av det jag lagt bakom mig skulle jag nu inte bara ta fram ur minnet utan även vrida och vända på för att kunna beskriva det på ett sätt som gör det relevant för andra, säger Henrik.
Men jag har inte skrivit boken för att det är kul! Jag skrev boken för att nå ut och lyfta psykisk ohälsa!
Och hans engagemang går inte att ta miste på. Han berättar om alla dem som kontaktar honom via sociala medier för att berätta att de genom hans berättelse nu äntligen kan lägga sitt eget pussel och söka hjälp.
− Det är så viktigt att söka hjälp! Har man sjukdomen har man ju alla symtom oavsett om man fått en diagnos eller inte. Många vill inte söka hjälp inom vården för man är rädd att få en diagnos, säger Henrik. Men det är lika konstruktivt som att gå med ett ben som smärtar och inte vilja söka hjälp för att man är rädd att få besked om att det är brutet.
Henrik poängterar att detta att man får en utredning och rätt diagnos är det viktigaste. Obehandlade skov kan leda till värre skov som kan vara riktigt farliga.
På vilket sätt reagerade du och dina nära när du fick din diagnos?
− När jag först fick min diagnos ifrågasatte jag den. Det kändes tungt att det var en kronisk sjukdom. Men nu i efterhand var diagnosen det bästa som kunde hända mig.
Även om det var en snårig väg till att må bra var diagnosen startskottet för att förstå mig själv och vad jag behöver för att hitta balans i livet.
”Även om det var en snårig väg till att må bra var diagnosen startskottet för att förstå mig själv och vad jag behöver för att hitta balans i livet.”
Vad har gett dig mest hjälp i din vardag?
− Mediciner och rutinerna kring sömn helt klart, berättar Henrik. Jag måste lägga mig innan midnatt för att inte hamna i en spiral som bara går nedåt.
Henrik berättar att om han inte sover ordentligt blir han inte tröttare utan piggare och piggare. För att ta hand om sin hälsa krävs självdisciplin. Och det är väl en sak om han på kvällen fastnar i en bra bok. Men att befinna sig på en fest sent en kväll och vara tvungen att bestämma sig för att ta sig hem och sova är inte alltid enkelt.
Hjälper dina nära dig att hålla dig till de rutiner du behöver för att må bra?
– Ja absolut! Och de är ofta bra på att se tidiga tecken på mani eller depression. Då gäller det att bromsa i tid! Så att vara öppen med sin omgivning är oerhört värdefullt.
Vad är det viktigaste att veta för dem som precis fått en diagnos?
− Var inte rädd för diagnosen utan acceptera livssituationen och de strikta livsregler som man måste leva efter, säger Henrik.
Och var öppen med din omgivning. Det är svårt med de livsstilsbyten man behöver göra och att samtidigt inte berätta varför för vänner, arbetskamrater och släkt.
Många som precis fått sin diagnos drabbas av övertalningskampanj av sin omgivning. Föräldrar och andra nära vill ibland inte se att sjukdomen finns. Och ibland är det så att släkt vill tysta ner det genetiska arvet. Så Henrik lyfter vikten av att lyssna på sin läkare. För med en diagnos kan man plötsligt se klart på sig själv och även släktingar som inte heller mått bra men som kanske aldrig fick någon förklaring och rätt hjälp.
text Kathlin Levin • foto Gabriel Liljevall
Tips på stödföreningar:
Föreningen Balans:
En rikstäckande, ideell patient- och anhörigorganisation för människor med diagnoserna depression, utmattningssyndrom och bipolär sjukdom. Balans finns lokalt på ett stort antal orter i landet. www.balansriks.se
RSMH (Riksförbundet för Social och Mental Hälsa):
Rikstäckande förening för människor med erfarenhet av psykisk ohälsa eller sociala problem, som har lokala föreningar med träffar över hela landet. www.rsmh.se
IBIS (Intresseföreningen Bipolär Sjukdom): En förening i Göteborg för dig som har eller lever nära en person med bipolär sjukdom. www.ibisgbg.se
Anhörigas riksförbund:
Rikstäckande organisation som arbetar för att förbättra livsvillkoren för anhöriga oavsett vilken ålder eller diagnos den närstående har. www.anhorigasriksforbund.se
Anhöriglinjen tel 0200–239 500
