Kärlek är aldrig enkelt. Även om man älskar varandra och har valt att leva tillsammans kommer det tuffa dagar. Om en av er har Aspergers är oddsen ännu större att ni får kämpa, men ingenting är omöjligt.
”Min man kom med en bruksanvisning”, skriver Janna på Region Stockholms Autismforum. Och den bruksanvisning hon syftar på är diagnoskriterierna för Aspergers syndrom.
”De gör att de där konstigheterna som man ofta irriterar sig på i ett förhållande har en förklaring och en struktur som kanske annars kan vara svårt att förstå.” Till exempel varför mannen zappar mellan TV-kanaler utan att ta någon som helst hänsyn till vad hon vill titta på. Det handlar om brist i mentaliseringsförmåga, även kallat Theory of Mind. Han tänker helt enkelt inte på att hon kanske vill titta på något annat.
Janna blir både frustrerad och irriterad när mannen planerar något och glömmer att kommunicera det till omvärlden. Eller att han har så svårt att få saker ur händerna. Eller att han nördar in på sitt favoritämne och periodvis har svårt att prata om något annat.
”Det sker ofta i perioder då han mår dåligt, då han har mindre energi att använda på ämnen som inte tillhör hans specialintressen”, skriver Janna.
Att störa sig på egenheter hos sin partner är inte konstigt, det gör nog de flesta. Men det som faktiskt är positivt, menar Janna, är att hon med hjälp av funktionsbeskrivningar över Aspergers har större möjlighet att förstå honom och att faktiskt lösa problem som uppkommer.
Att en person med Aspergers har svårt att skapa och upprätthålla sociala relationer är såklart en utmaning i ett förhållande. Men det är viktigt att tänka på, menar Janna, att diagnosen sällan innebär en ren ovilja mot sociala relationer utan snarare en svårighet att förstå hur relationer fungerar. Ett förhållande kan kräva mycket kraft och energi för en person med Aspergers syndrom – och för dennes partner – men det är ingen omöjlighet.
En viktig förutsättning för att det ska fungera brukar däremot vara att det faktiskt finns en diagnos som kan fungera både som bruksanvisning och redskap till självinsikt. Och att diagnosen aldrig får vara en ursäkt för att bete sig illa i ett förhållande. ”Diagnosen ställer krav på ansträngning och anpassning både hos den funktionshindrade och hos den icke funktionshindrade”, skriver Janna.
Lär er vad diagnosen innebär och hur den påverkar er relation, det är kanske det allra viktigaste rådet. Prata om hur era olika behov ser ut och försök hitta lösningar, även om de är okonventionella. Separata sovrum, separata delar av huset eller till och med separat boende – det kan vara helt rätt om en av er har en diagnos inom Autismspektrumtillstånd (AST). Om en partner med Aspergers har svårt att få saker gjorda där hemma kanske ni kan hyra in städhjälp, barnpassning eller andra hushållsnära tjänster istället för att du ska göra allt. Sociala behov som inte kan tillfredsställas av din partner kan du kanske få möta på jobbet, i kyrkan, på gymmet eller där du umgås med vänner. Men se till att verkligen odla de intressen ni faktiskt har gemensamt.
Att leva i en parrelation är alltid utmanande och visst är det så att AST gör det ännu svårare, särskilt om det saknas en diagnos. Egen psykisk ohälsa är vanligt bland personer med AST som ännu inte fått en diagnos. Man hamnar i konfliktsituationer både hemma och på jobbet, förstår inte varför, blir stressad och risken är stor att man skuldbelägger andra, till exempel partnern. Bland partners till en person med AST ökar också risken att drabbas av upprepade psykologiska trauman. Destruktiva mönster uppstår när du har en partner som inte klarar av att ha en ömsesidig relation, som har svårt att visa empati och medkänsla och som varken förstår eller erkänner din bild av verkligheten. En partner som inte kan avläsa dina känslor, som har svårt att koppla orsak och verkan och som har svårt att ta ansvar för sina egna handlingar. En partner som inte kan förhandla, kompromissa och lösa konflikter, som har svårt med impulskontroll och som är extremt upptagen men bara för att tillgodose sina egna behov – en sådan partner skapar ett trauma i en relation.
Symtom av ett sådant trauma påminner om dem man ser hos personer som har utsatts för psykologisk och känslomässig tortyr, men den traumatiska stressen är oftast ännu värre, eftersom orsaken till stressen är en intim och nära relation – och att personen som orsakar stressen ofta förnekar det som händer hos hans/hennes partner.
Symtom kan till exempel handla om depression, oro och rädsla, minskad självkänsla, tvivel på sin egen verklighetsuppfattning, ensamhet, utmattning och ofrivillig social isolering.
Att söka hjälp i form av samtalsterapi, både enskilt och som par, är ett viktigt steg för att den som drabbats av psykologiskt trauma ska tillfriskna, förutsatt att du möter en terapeut som förstår problematiken. Och om parterapi ska fungera är det också en förutsättning att även den som har AST, med eller utan diagnos, inte lever i total förnekelse och skyller alla problem ifrån sig. Om båda är villiga till förändring kan en klok terapeut hjälpa paret att börja kommunicera på ett bättre sätt, att trots tillståndet göra framsteg med att tolka omvärlden och sociala sammanhang.
text Gabriella Mellergårdh foto © Africa Studio – stock.adobe.com
