Vi behöver bli bättre på att lyssna. När vi verkligen lyssnar på varandra skapar vi relationer med tillit, känner en ökad trygghet och förhoppningsvis sker färre konflikter. Lyssnar vi på oss själva blir vi tydliga, äkta och hittar vår rätta plats i livet. I ett samtal med Annika Telléus får vi lära oss mer om hur vi blir bättre lyssnare men även reflektera över hur vi själva vill bli lyssnade på.
Föreläsaren och författaren Annika Telléus har alltid varit nyfiken på människor och deras historier. Under sina många år på H&M hade Annika förmånen att lyssna professionellt på kunder och medarbetare runt om i världen.
– Jag läste vad som skrevs om lyssnande och lärde mig mycket av att fundera över när det gick bra och när det gick mindre bra för mig, berättar Annika i ett samtal om vikten av att lyssna. Med tiden kände Annika starkt att hon ville dela med sig av det hon hade lärt sig och började föreläsa och hålla kurser om att lyssna. Nu är hon aktuell med boken ”Konsten att lyssna”.
Det som enligt Annika kännetecknar en god lyssnare är närvaro.
– Det handlar om att man låter den som pratar stå i centrum och inte försöker ta över samtalet. En god lyssnare accepterar den som pratar och det som sägs utan att döma. En god lyssnare försöker att undvika egna tolkningar. En god lyssnare ställer frågor för att den andra ska komma vidare – inte för att själv framstå som smart. En god lyssnare vågar vara tyst och väntar med att ge råd tills de frågas efter.
Annika beskriver att lyssnandet är viktigt för att få en annan människa att känna sig sedd och accepterad.
– Då får personen också möjlighet att hitta fram till sina egna svar och kan uppleva att tankarna ”lyssnas loss” och klarnar. Hos den som lyssnar ökar förståelsen för och närheten till den andra personen. Båda upplever att tilliten växer och att relationen blir bättre, säger Annika. Hon menar samtidigt att missuppfattningarna blir betydligt färre när man lyssnar bra och hon berättar att forskning visar att i grupper där alla kommer till tals och där man visar att man lyssnar på varandra både trivs och presterar gruppmedlemmarna som bäst.
I stora delar av världen idag är det ett enormt fokus på att sända och nå ut. Det finns mängder av böcker och kurser i presentationsteknik och hur vi ska nå ut men vi pratar inte om vilken kraft det ligger i att lyssna. Annika tror att det finns kulturella skillnader i världen, men att alla har lyssnandet i sig och att de allra flesta kan bli betydligt bättre på att lyssna genom att använda några enkla knep.
Att kvinnor skulle vara bättre lyssnare än män, är det en fördom?
– Jag har inte forskat i detta men min erfarenhet är att det har mer att göra med personlighet, vilja och relation än med könstillhörighet.
Med vissa personer kan man ju lätt känna att “nej, nu orkar jag inte lyssna på dessa långa resonemang mera”. Hur kan man på ett fint sätt visa detta?
– Ett förslag kan vara att fundera på vad i mig det är som gör att jag har svårt att lyssna på den här personen? Varför blir jag rastlös? Kan jag hitta nyfikenheten och försöka se detaljerna som lika viktiga som den som berättar dem? Att försöka ”se samma film”.
Går det verkligen inte så är ett annat förslag att säga något i stil med: ”Kan du hjälpa mig att bli en bättre lyssnare genom att berätta mer övergripande? Jag tappar lätt tråden när det blir för många detaljer.”
Om man inte är en god storyteller, hur ska man då få lyssnaren att verkligen lyssna?
– Jag lyssnar hellre på någon som vågar visa sig sårbar och berättar något som berör än på en erkänt duktig story-
teller som berättar en välrepeterad berättelse. När någon öppnar upp och visar en del av sig själv blir jag berörd och vill lyssna. För mig bygger det tillit och närhet.
Jag tänker att de som har ett bra självförtroende har lättare att ta ordet och bli lyssnade på?
– I alla grupper måste vi turas om att prata och att lyssna. Alla måste få chansen att komma till tals, först då kan vi ta tillvara på all kompetens och få alla att känna sig viktiga. Forskning visar att det är grunden för att grupper ska vara välfungerande, känna trygghet och trivas.
Kan du kort beskriva din galg-modell?
– Den ena sidan i galgen handlar om att vi behöver lyssna på andra och vad som händer när vi gör det som vi var inne på tidigare. Den andra sidan handlar om att vi också måste bli lyssnande på, att vi behöver ha balans mellan att lyssna och bli lyssnande på i våra relationer. Staget i galgen står för vikten av att lyssna på oss själva. Jag behöver veta vem jag är, vart jag ska och varför. Det ger en styrka. Många gånger har jag hängt upp en tung vinterjacka på en tunn galge som saknat staget och galgen har brustit under tyngden. Detsamma gäller oss människor. När vi vet vilka vi är blir vi starka. Och hur ska jag få andra att lyssna på mig om jag inte lyssnar själv?
På vilka olika sätt kan man bli lyssnad på?
– Många blir ställda när jag ställer den frågan på en kurs eller under en föreläsning. De flesta har inte tänkt på det. Ibland kan man ta omvägen via ”jag vet hur jag inte vill bli lyssnad på” för att sedan vända på det och komma fram till hur man vill bli lyssnad på. Det kan dyka upp svar som:
Jag vill få en chans att prata till punkt.
Jag vill känna att den andra är intresserad och vill mig väl.
Jag vill känna att jag kan berätta utan att bli dömd.
Jag vill komma fram till mina egna svar och lösningar.
Jag vill känna att den andra är närvarande och inte tänker på andra saker.
Har du någon egen upplevelse av att någon på riktigt lyssnat på dig?
– Under en veckolång kurs berättade jag en kväll om hur jag träffade min man. Kvällen efter var det någon som kommenterade att det var så speciellt när jag träffade min man men alla som var med hade inte hört historien och jag ombads berätta den igen. Då frågar en av männen som var med kvällen innan om han kunde få berätta den. Det var en fantastisk känsla när han närmast ordagrant återberättade min historia och jag blev väldigt rörd. Han hade inte bara lyssnat utan också lagt berättelsen på minnet. Jag kände mig både sedd och bekräftad.
Och minns du hur du har känt dig när någon inte lyssnat på riktigt?
– Under förrätten på en affärsmiddag berättade jag för mannen bredvid att jag hade ätit vegetariskt under det senaste halvåret och att jag tyckte att det var väldigt gott och förvånansvärt lätt. När det var dags för varmrätten fick han sin kötträtt och den som serverade lutade sig mot mig och sa att min vegetariska skulle komma alldeles strax. Mannen bredvid mig såg förvånad ut och utbrast ”Äter du inte kött?” Han hade sett ut som om han lyssnade men det hade han inte gjort. I en situation där man inte blir lyssnad på är det lätt att tolka det som att man är betydelselös.
text Frida Funemyr • foto Caroline Andersson
