Ilska är kanske den känsla vi har svårast att erkänna, både för andra och för oss själva. Vi vill vara vänliga och mogna, inte arga. Ändå finns den där – i kroppen, relationerna och tystnaden.
Nu är Karin Wennerlöf Lilja aktuell med boken Ilska – Nedtryckt skadar den dig. Missbrukad skadar den andra. Rätt använd hjälper den alla. Efter 15 år som samtalsterapeut vill hon ge ilskan upprättelse – inte som ursäkt för utbrott, utan som en livsbejakande kraft.
Hon har nära till skratt. Ler ofta. Ögonen glittrar när hon engagerar sig och hon utstrålar en varm entusiasm som smittar.
– Bakom många depressioner och utmattningar finns ofta nedtryckt ilska, säger hon.
Under åren med egen samtalsmottagning mötte hon varje vecka människor som varit snälla lite för länge. De som svalde orden. Som anpassade sig. Som höll ihop relationer till varje pris – tills något inom dem gav vika.
Kanske är det därför hennes egen väg dit är så viktig att berätta.
En väg som inte fanns på kartan
Att bli samtalsterapeut fanns inte på kartan för Karin. Hon har en bakgrund som frisör och blev sedan först i sin släkt med högskoleutbildning.
– Som frisör lärde jag mig att möta alla slags människor. Det blev en träning inför nästa steg i livet skulle det visa sig, ler hon.
Vändpunkten kom när Karin år 2000 var och lyssnade på en föreläsning med en samtalsterapeut.
– Det slog ner som en bomb i mig. Jag visste: det är det här jag är här för att göra.
Ett halvår senare gick hon själv i terapi, inte utan motstånd.
– Till en början trodde jag att man kunde arbeta som terapeut utan att själv ha gått i terapi.
Men hon insåg snart att terapi var nödvändigt. Man behöver ha gjort arbetet med sig själv för att kunna hjälpa andra.
Det blev en omvälvande erfarenhet.
– Det var fantastiskt. En helt ny värld öppnade sig. Att bli lyssnad på och bemött med kärlek av någon som kunde härbärgera mina känslor.
Där grundlades något avgörande i hennes liv, och hon upplevde en inre kallelse.
– Jag upplevde att Gud sa: Du ska gå den långa vägen. Du ska bli grundad i det du ska göra.
Som 28-åring satte hon sig åter i skolbänken. Först KomVux och sedan socionomprogrammet i Umeå 2004. Några år senare vidareutbildade hon sig till samtalsterapeut. Hon startade egen mottagning och drev den i 15 år – och hon älskade sitt arbete.
– Jag tackade Gud varenda dag. Jag tycker om ärligheten och samtalen som går på djupet.
För Karin finns det en viktig andlig dimension i mötet med de människor hon träffar, både på samtalsmottagningen och nu som chef.
– Jag kan bara bära andra för att jag själv är buren, ler Karin.
Som barn kände Karin sig ofta osedd och övergiven av föräldrarna. Men mormodern fungerade som en viktig trygghetsperson för Karin och hon förmedlade kärlek och värme till henne under uppväxtåren.
– I samtalsterapin fick jag ge det jag själv inte fick som barn.
År 2020 flyttade hon till Sölvesborg när hon gifte sig med sin man Tommy och började arbeta som enhetschef – en ny fas i livet, men med samma drivkraft att arbeta nära människor.
Varm och kall ilska
Karin skiljer mellan varm och kall ilska – två helt olika krafter i människan, där den ena bygger upp och den andra bryter ner.
Den varma ilskan är lika naturlig som hunger eller törst. Den hjälper oss att säga: Nu är det nog. Den sätter sunda gränser och är förankrad i kärlek.
Den kalla ilskan förstör och bryter ner. Den är destruktiv, föds ofta ur gamla sår och kan ta sig många olika uttryck såsom ironi, hån eller baktaleri.
– Tar man inte hand om ilskan kan den vända sig inåt istället för utåt. Den kan sätta sig i kroppen och bli orsak till smärta, utmattning och depression.
När ilskan trycks ner
Bokens budskap är tydligt.
– Det är varken dåligt eller farligt att bli arg. Det är sunt och friskt.
Problemet är inte ilskan i sig. Problemet är när vi förnekar den.
– När människor säger att de aldrig blir arga blir jag orolig. Man kan lura sig själv, men inte sitt blodtryck.
Oförlöst ilska försvinner inte. Den vänder sig inåt.
– Det går inte att vara glad när hjärtat gråter.
I terapirummet har hon sett hur människor ofta får kontakt med något djupare när de vågar närma sig sin inkapslade ilska.
– När människor får uttrycka sin oförlösta ilska får de ofta kontakt med sin djupaste glädje.
Det är ingen snabb lösning. Det handlar om att arbeta sig igenom många lager, men på andra sidan finns ofta en större frihet. När människor får kontakt med ilskan har de kommit långt i sin läkningsprocess.
Relationer och mod
I kyrkliga sammanhang kan det finnas fasader och en önskan om att människor ska vara fromma och glada.
– Man blandar ihop den kalla och den varma ilskan.
Att hålla fred är inte detsamma som att acceptera allt. Ibland är den mest kärleksfulla handlingen att sätta en gräns.
Det gäller också i nära relationer.
– När par säger att de aldrig grälar kan jag tänka: Vem är det som fogar sig? Kanske är det någon som inte vågar ta upp det som skaver.
Frånvaro av konflikt är inte alltid detsamma som harmoni.
En kompass
När hon talar om sin egen ilska gör hon det utan rädsla, med tydlighet och värme.
– Den är som en kompass. En signal jag behöver stanna upp och lyssna till. Den ger mod att handla, att sätta gränser och att stå upp – både för sig själv och för andra.
Kanske är det där den största aha-tanken ligger: Ilskan är inte motsatsen till kärlek. I sin varma form kan den vara ett uttryck för kärleken.
Det vi trycker ner försvinner inte. Men det vi vågar möta kan bli en väg tillbaka – till vår röst, våra relationer och vår frihet.
Karins viktigaste råd för att hantera ilska
- Våga sätta ord på den
- Uttryck den fysiskt – slå på en kudde eller gå ut i skogen och skrik
- Gör det så många gånger som behövs
- Använd den som en positiv drivkraft
- Låt den varma ilskan bli en kompass i livet
Karin Wennerlöf Lilja
Ålder: 51 år
Bor: Sölvesborg
Yrke: Samtalsterapeut, författare, enhetschef och föreläsare
Utbildning: Socionom och samtalsterapeut
Familj: Gift med Tommy Lilja. Tillsammans har de fyra vuxna barn (två var).
Aktuell med: Boken Ilska – Nedtryckt skadar den dig. Missbrukad skadar den andra. Rätt använd hjälper den alla.
text • foto Maria Ejenfors
