Hej Anne
Under det senaste året har flera par i vår bekantskapskrets gått skilda vägar. Det skrämmer mig!
Jag och min man har snart varit gifta i tio år och har två barn. Vi har de bra ihop, men det blir inte mycket tid för tvåsamhet när vardagslivet snurrar på i full fart.
Har du några råd att ge oss för hur vi kan hålla liv i vår relation som man och kvinna?
Hälsningar Lollo
och själavård. Hon besvarar läsarnas frågor kring relationer.
Skriv till Junia via post eller mejl info@junia.se. Märk hälsningen ”Anne”.
Läs mer på Annes blogg: www.damernassamtalsbyra.se
Hej Lollo!
Tack för din fråga.
Du sätter tummen på ett problem som de flesta barnföräldrar upplever: Hur ska vi hitta tid att utveckla vår relation så att den står sig stark även när ömhetskänslor och längtan fått stå tillbaka?
Det låter som du och din man har goda förutsättningar att även i framtiden ha ett bra liv tillsammans. Ni har varit gifta i tio år och har två barn, samtidigt längtar du efter sätt att bygga vidare på det äktenskap ni byggt tillsammans. Du skriver att rädslan ändå dyker upp på grund av vad du ser händer i andra familjer – att föräldrar lämnar varandra.
Det är så många faktorer som spelar in i hur ett äktenskap fungerar eller inte.
Att skapa en slitstark relationsberättelse involverar er båda och anknytningen er emellan. Skapar den känslomässig trygghet eller disharmoni? Människan är skapad för trygg samhörighet. Hur vill ni att er relation ska se ut om fem eller tio år? Kärlek är en levande gemenskap som behöver ständig näring. Känslomässig svält är själsligt dödande. Det är bekymmersamt om man på grund av tidsbrist börjar leva i skilda världar. Ert jobb blir att skapa gemensamma ritualer som symboliserar vad ni betyder för varandra.
Bli förebilder för barnen. De ser och lyssnar in hur ni behandlar varandra och kommer att ta det med sig in i egna relationer. Visa barnen att ni älskar varandra genom uppmuntrande ord, en hjälpande hand och låt barnen ha en given plats i familjen. Gör som kronprinsessan Viktoria som dagligen skrev små ”brev” till prins Daniel om hur mycket han betyder för henne. Visad kärlek och omsorg skapar trygghet för er alla. Frågan ni måste ställa er är hur era barns berättelse om deras ursprungsfamilj ser ut när de är vuxna.
Tidsbristen nämner du och den är ett reellt faktum. Att bygga en familj med barn ”kostar” framför allt tid, i synnerhet om man inte har far-och morföräldrar som gärna ställer upp som barnvakt eller ger annan form av avlastning. Men det är inte alla förunnat att ha denna tillgång.
Jag använder ordet ”bygga” när det gäller familjer. Som förälder är det viktigaste uppdrag man har att göra barnen ”flygfärdiga”. Du skriver inte hur gamla era barn är men det viktiga är att inlemma dem i bygget av familjen. Små barn små uppgifter. Lite äldre barn större uppgifter. Det är ett sätt att lära dem ta delat ansvar.
För att bygga en familj där alla är delaktiga krävs att föräldrarna hittar tid för varandra. När barnen är trygga och har nått lagom ålder klarar de att vara ensamma hemma medan mamma och pappa får tid att göra saker tillsammans utan dem. Jag talar om timmar, en stund ute, för att tillsammans hitta tvåsamhet. Det kan handla om en packad picknickkorg, en promenad, en kväll tillsammans med ett annat par etcetera.
Andra sätt kan vara att ni kommer överens med en annan familj ni känner väl att ta hand om era barn så att ni får tid tillsammans. Ni kan göra samma sak för dem om de har barn. Kanske känner ni en pålitlig tonåring som gärna vill vara barnvakt.
Tid tillsammans är verkligen viktig för att man ska känna ett ”VI”. Det är ”VI” tillsammans som ska bygga vår relation. När barnen flyger ut från hemmet ska man känna ”vi har gjort ett gott jobb och nu är det du och jag som ska fortsätta bygget av vår relation.” Har man lagt en stadig grund så blåser relationen inte omkull även om det stormar.
Som du märker handlar mitt svar om att stärka tvåsamheten i ett äktenskap, något som pågår hela tiden genom alla upp och nedgångar.
Lite praktiska råd som sammanfattning:
Hitta sätt att kommunicera med varandra. Träna på att ha lugna sansade samtal utan beskyllningar. Träna på att tala utifrån ett jag-språk. ”Jag förstår inte riktigt vad du menade med det du sa tidigare?”, ”Det du sa fick mig att undra varför. Vilket budskap är det du vill att jag ska höra?”, ”Var det så här du menade med det du sa?” Hjälp varandra att sätta ord på känslor utan aggressivitet.
Våga be om hjälp med barnen – kanske en förälder, granne, barnvakt eller någon ni har förtroende för och som barnen gillar.
Hitta ett annat par som ni kan samtala öppet med om det som är jobbigt i varandras familjer och relationer. Ta emot tips. Tystnadsplikt gäller.
Markera i era almanackor en kväll per vecka och kanske varannan helg som bara är till för stunder tillsammans. Det är ”heliga” stunder som ingen utomstående får göra anspråk på – om det inte är något livsviktigt som kommit upp.
Planera roliga saker tillsammans som par, men även stunder då ni måste ta upp saker som är jobbiga i familjen.
Sist men inte minst: Vad lovade ni varandra i era äktenskapslöften? Hur stämmer de idag? Vilka justeringar behövs?
Bästa Lollo, din fråga är så viktig. Att bygga ett äktenskap och en familj gör sig inte av sig själv. Det krävs vilja, verktyg och ständiga reparationsåtgärder. Ibland även samtal med en terapeut som kan hjälpa er med kommunikationen.
Prata med din man och hitta verktyg som ni båda lär er hantera. Lycka till
Mvh Anne
Foto: © Yuri Arcurs | Dreamstime
