Att vara introvert är ingenting som Marianne Cassel upplever som negativt.
På äldre dagar har hon accepterat att hon inte är lika spontan som många andra och att hon är något av en iakttagare i sociala sammanhang.
Marianne Cassel går med på att låta sig intervjuas i Junia på ett villkor: att frågorna ställs via mejl så att hon får tid att fundera innan hon svarar.
– En av egenskaperna hos många introverta är att man inte är så spontan utan behöver tid för eftertanke, förklarar hon.
Marianne beskriver sig som en tyst person som andra först inte lägger märke till. I sällskap med andra är hon inte den som tar för sig, utan snarare den som betraktar. Men därmed inte sagt att hon är blyg och försiktig. Sommaren 1967 reste hon till Grönland där hon tillsammans med några andra åkte båt utmed kusten och delade ut kristen litteratur till människor de mötte på avlägsna platser. Totalt har hon tillbringat 15 år på denna ö.
Idag är hon bosatt i Fjugesta i Närke och kan se tillbaka på ett spännande liv som till stor del vigts åt mission och annat ideellt arbete.
Böcker och litteratur har också varit ett stort intresse. Marianne brukar regelbundet recensera böcker i Junia. Det var när hon nyligen läste Linus Jonkmans bok Introvert, den tysta revolutionen, som hon förstod att hon tillhör den personlighetstyp som man beskriver som introvert.
– Det blev en riktig aha-upplevelse för mig. Jag har alltid undrat varför jag känt och reagerat som jag gjort i olika sociala situationer.
Plötsligt satte någon annan ord på mycket av det hon intuitivt vetat men inte riktigt förstått.
Är ordet introvert positivt eller negativt laddat för dig?
– Eftersom jag inte vet om något annat är det positivt, men ibland önskar jag att jag kunde vara mer spontan och mindre grubblande och eftertänksam.
– En extrovert människa har ständigt behov av sällskap och har svårt att vara ensam länge, så det är en fördel att som jag trivas med sitt eget sällskap och kunna sysselsätta sig själv under längre perioder. Det sägs att utåtriktade personer är mer stresståliga och kan hålla många bollar i luften vilket ju vore bra att kunna. Numera ska allting gå så fort. Jag vill istället alltid ta det lugnt. Jag har svårt att jobba under press.
Hur skulle du för övrigt beskriva dig själv?
– En tystlåten person som hellre lyssnar än pratar. Jag trivs bäst tillsammans med utåtriktade, pratsamma och fantasirika personer. Har lätt att känna medlidande med andra. Jag har få, men riktigt goda vänner som jag trofast håller fast vid. Har inte behov av fler vänner eller större umgänge. Tycker inte om att arbeta i grupp men gärna med självständiga jobb där jag får göra allt i min egen takt. Jag är ”självgående”. Jag behöver mycket tid för mig själv och tycker definitivt inte om att mingla. Jag sitter hellre hemma och läser en bok än går på fest. Jag har inte så stort behov av att ”prata av mig” och ringer för det mesta bara om jag har ett ärende. Har lätt att grotta in mig med det jag håller på med och har svårt att släppa det ifrån mig. Jag vill inte gärna åka på charterresor med en massa okända människor som jag måste förhålla mig till och vara tvungen att titta på saker som reseledaren bestämmer under tidspress. Jag är ingen ledartyp men gillar utmaningar.
Hur var din uppväxt?
– Jag växte upp i en medelklassfamilj och hade samma egenskaper då som nu. Jag lekte mycket för mig själv, pysslade och läste böcker. Mina föräldrar lät mig få vara ifred utan att stressa mig till en massa aktiviteter. Jag hade få kompisar som jag umgicks med men kände mig sällan ensam. I skolan var jag medelmåttig och tyckte om att skriva, läsa och teckna. Jag utbildade mig först till barnsköterska, vilket stred mot min egentliga begåvning – men det var populärt just då! Därefter prövade jag på olika yrkesområden som bokhandel och ritkontor. Vid 28 års ålder inträffade den stora förändringen då jag tog in Jesus i mitt vardagsliv och intresset för mission väcktes. Jag bodde då i Stockholm och kom i kontakt med dåvarande Slaviska Missionen och Operation Mission och fick vara med om att starta ett kristet bokförlag, ”Proklama”. Intresset för litteratur har gått som en röd tråd genom livet.
Hur tror du andra människor uppfattar dig?
– En tyst person som man först inte lägger märke till. Ibland känner jag mig genomskinlig, som en person man inte ser! Jag hamnar lätt i skuggan av en utåtriktad person som hörs och syns. Jag kanske uppfattas som snäll men rak i umgänge. I sällskap med fler personer är jag inte den som tar för mig, utan är en iakttagare. En del blir nervösa av det, har jag märkt, och har svårt att ta kontakt med mig. Jag tar nästan alltid kontakt först vilket jag lärt mig med tiden.
Är det samma sak att vara introvert som att vara blyg?
– Nej det är det inte! Linus Jonkman uttrycker det så här i sin bok: ”Om du är rädd för sociala sammanhang är du blyg. Ifall du föredrar att vara själv är du
introvert.”
– Men jag värdesätter relationer lika mycket som andra och njuter av att vara tillsammans i en mindre grupp som jag har djupare relation med men under
begränsad tid.
Anser du att din introverta ”läggning” har begränsat dig eller har det snarare varit en tillgång?
– Jag har aldrig uppfattat det som begränsande. Jag har snarade gått min egen väg och trivts med det.
– Att vara introvert är inte en sjukdom eller ett handikapp utan en tillgång för omgivningen och samhället. Jag har läst att introverta faktiskt dominerar den tekniska, akademiska och konstnärliga världen, därför att de är uthålliga och inte väntar på snabb utdelning.
text Therése Alhult • foto Jeanette Engqvist
