- Annons -

Vissa älskar mingelpartyn och spontanbesök – för andra är definitionen av en perfekt dag att sitta ensam med en god bok under en filt i soffan. Hur klarar man då att leva tillsammans? I grund och botten handlar det om att vi måste lära oss att förstå varandra.

Tänk dig att varje människa är som ett batteri. Vissa laddas ur när man är i sociala sammanhang, men laddas upp i ensamheten. Den människan är introvert. Andra laddas upp av social kontakt, men tappar kraft i ensamhet. Den människan är extravert.
Fast riktigt så enkelt är det förstås inte. Linus Jonkman menar att vi alla befinner oss på olika punkter på skalan mellan introvert och extravert.
– Att du skulle vara antingen eller är ett missförstånd som måste klaras upp. Alla människor har två grundläggande behov – att ha relationer med andra varelser och att få stänga en dörr om sig själv. Men hur stort respektive behov är, skiljer sig åt mellan var och en av oss, säger Linus.

Han är författaren och föreläsaren som gjorde succé med boken Introvert – den tysta revolutionen. Uppföljaren, Handbok för introverta (Bazar förlag, 2021), är precis lika träffsäker när Linus både med humor och djup beskriver hur vi kan lära känna och förstå oss själva och andra på ett bättre sätt.
I Sverige är ungefär 30 procent av befolkningen introverta, och Linus räknar in sig själv i dessa 30 procent. Med sin nya bok vill han en gång för alla sudda ut begreppet introvert från skamlistan. Introversion, precis som extraversion, är en uppsättning styrkor, och tanken är att handboken ska hjälpa introverta att hitta sina styrkor inom viktiga områden som relationer i familj och arbetsliv.

Som introvert förälder är behovet av egentid för återhämtning ett dilemma. Oavsett hur mycket man älskar sina barn så kommer det alltid i någon grad att uppstå intressekonflikter mellan dina plikter som förälder och ditt behov av egentid – och egentid är något som den introverte verkligen behöver för att ladda sina batterier. På sitt humoristiska vis, men samtidigt på fullt allvar, hyllar Linus den tekniska innovationen hörlurar med brusreducering.
– Det är en introvert trebarnsförälders främsta försvar mot galenskap. Jag bär dem som en kravallhjälm när barnen har cirkus hemma, säger Linus.
I en parrelation kan man lösa behovet av egentid genom att turas om. Är man ensamstående förälder är det inte lika enkelt. Linus löser problematiken med något han kallar för samskapande. Till exempel att samla barnen vid middagsbordet för att sitta och teckna tillsammans – i tystnad.
– Hur tyst det sedan blir varierar, men då och då blir stunden magisk.

Som förälder till ett introvert barn behöver du många gånger vara barnets väktare, förklarar Linus. Han berättar om den nioårige sonens frustration när kompisar ringer honom på Facetime hela tiden och att sonen känner att han måste svara. Här är den vuxnes ansvar att träda in och upplysa barnet om att det inte är en plikt att kommunicera i tid och otid. Vi måste inte svara på allt som vibrerar, surrar, plingar och ringer hela tiden. Det är vårt fria val.
En fallgrop man som förälder lätt ramlar ner i är att man värderar vad barnen gör eller inte gör på ett ganska förutsägbart sätt. Barnet som bara ligger i soffan och läser Kalle Anka vill vi gärna jaga ut, medan barnet som precis varit på fotbollsträning och som sen sticker iväg för att leka med kompisar får beröm. Hur ska vi tänka här?
– Nyckeln är att känna sitt barn, menar Linus, så att man på bästa sätt kan uppmuntra dem att växa i sina styrkor samtidigt som de också får träna sina svagheter. Att ge utrymme för egentid samtidigt som man håller sig så nära att barnet känner sig inkluderat. Bättre fråga tjugo gånger och få nej varje gång än att inte fråga alls. Premiera inte den som skriker högst – erbjud samma möjligheter till alla. Hjälp barnet som har svårt att sätta ord på känslor genom att vänta, lirka och lyssna.

Finns det andra exempel där man behöver träda in som förälder? Hur ska man till exempel tänka när läraren på utvecklingssamtalet säger att man önskar att ditt barn ska ta mer plats och vara aktiv i diskussioner?
– Jag frågar mig alltid – varför ska man ta plats? Här är det normen som är problemet. Vi pratar väldigt ofta om att ta plats men inte lika ofta om att ge, eller om vems plats du tar, säger Linus.
– Det underförstådda budskapet i en sådan situation, menar han, är att ”det räcker inte att du är dig själv i skolan, du måste vara någon annan”, och det är något som många introverta försöker. Man är en person hemma och tar på sig en roll när man är ute bland andra.
I västvärlden har extraverta drag sedan länge favoriserats, både i skola och arbetsliv. Själva ordet social har blivit synonymt med extravert och det i sin tur har lett till att många uppfinner någon slags låtsaspersonlighet för att bättre passa in. Linus var själv en av dem.
– Men när jag accepterade min inåtvända sida blev det plötsligt lättare att hantera extraverta situationer. Ingen strategi är bättre på lång sikt än att bara vara sig själv. När du är autentisk så vinner du i det långa loppet, säger Linus.

Och ingenstans blir det väl mer tydligt än i parrelationen. Vi tenderar att bli vänner med människor som speglar vår egen personlighetstyp, men när det handlar om kärlek är det vanligt att den ena partnern är extravert och den andra introvert. Olikheter attraherar, minus söker plus, glöd möter stillhet. En som gasar behöver också en som bromsar. Linus skrattar lite, beskriver det som sin egen akilleshäl. När extravert möter introvert finns förutsättning för explosiv kemi. Vid en blixtförälskelse kan man ofta utgå ifrån att det är en extravert och en introvert som fallit handlöst för varandra. Men här finns utmaningar på sikt eftersom behoven av stimulans och egentid tenderar att se så olika ut.
– Nyckeln till ett långvarigt och hållbart förhållande är att vi förstår varandra. Våra viljor och personligheter utmanar och utvecklar varandra. Hur vi har det tillsammans handlar inte om hur lika vi är, utan om hur väl vi förstår varandras olikheter, säger Linus.

Som introvert behöver man till exempel lära sig konsten att prata om att man inte vill prata. Lära sig att förklara på ett klokt sätt varför man behöver komma in och landa lite efter jobbet innan partnern överöser dig med sin berättelse om allt som hänt under dagen. Helt enkelt att kommunicera sitt behov av egentid på ett sätt som inte sårar den extraverta partnern.
När man förstår varandras olikheter och behov blir det också lättare att kompromissa, till exempel när ens introverta partner inte vill följa med på släktkalaset eller inte orkar hänga på som ”respektive” på företagets julfest. Det är bättre att gilla läget och säga som det är:
”Han har haft en tuff vecka på jobbet, orkar inte riktigt följa med den här gången”.
”Han är inget stort fan av sociala evenemang, ta det inte personligt.”
Och skulle din introverta partner ändå hänga med, kom ihåg att efter mässor, mingel och fester så kommer en social baksmälla när din partner behöver ladda batterierna i lugn och ro. Det har inget med dig att göra, förklarar Linus.
– Lär dig din introverta partners behov av ställtid, till exempel efter jobbet eller innan festen.
Och samtidigt – en relation som är stark, accepterande och trygg kan också leda till att den som är introvert försvinner in i sin kokong så pass att man till slut lever sida vid sida utan att ha ett gemensamt vi. På samma sätt kan den extraverta partnern försjunka så djupt i sina vänner att man till slut lever två helt separata liv.

Hur förebygger man den risken?
– Ibland är information förändringen i sig. Det kan räcka att någon påtalar risken för dig. Påminn dig själv och påminn varandra om att vårda relationen. Att låta det finnas både ett ”jag”, ett ”du” och ett ”vi”, och att du ger energi till alla tre.
För Linus är det viktigt att i en relation nå fram till den punkten där man lär sig att ”vara själva tillsammans”.
– Det tycker jag är ett så vackert begrepp.

text Gabriella Mellergårdh • foto Anders Hansson

- Annons -

Tidigare artikelEva Strömbäck och Ann-Kathrin Missaoui: ”Ta din oro för barnet på allvar!”
Nästa artikelAtt läka en utbränd hjärna