- Annons -

För sju år sedan gick hennes man i väggen. Vägen tillbaka har varit lång och påfrestande för relationen. Nu delar Jessica med sig av sina bästa råd till andra som lever nära psykisk ohälsa.

– Du kan inte hjälpa någon annan om du själv blir sjuk. När man flyger får man instruktioner om att ta på sig syrgasmasken innan du hjälper ditt barn eller någon annan, och detsamma gäller när någon i familjen blir sjuk under en längre tid, säger Jessica Stigsdotter Axberg.
Hon är föreläsare, författare och psykosyntesterapeut, där hon bland annat stöttar människor med NPF-problematik. NPF står för NeuroPsykiatrisk Funktionsnedsättning, och i Jessicas familj finns både ADHD och Aspergers Syndrom. Kampen för hennes barns rätt att få stöd i skolan, hemmet och på fritiden gav henne energi och vilja att hjälpa andra barn och deras familjer med liknande problem.

- Artikeln fortsätter efter annonsen -

Men att hennes man gick i väggen innebar en helt ny prövning.
– Hade jag vetat då det jag vet i dag hade livet blivit mycket lättare. Jag satte skygglapparna på och vägrade att se hans tillstånd som något annat än ett långt tillfrisknande. Men jag visste inte hur långt det skulle vara, säger Jessica.
Hur ska jag kunna uttrycka min önskan och längtan när jag vet att det jag önskar och längtar efter är omöjligt för min partner? Hur ska jag kunna berätta vad jag vill göra fast jag vet att min partner kommer att känna skuld för att han inte orkar? Hur ska vi två orka med varandra utan att gå sönder? Sådana frågor brottades Jessica med.
Och hon kom fram till att det var viktigt att trots allt planera i förväg som om allt skulle funka. Planera för hela familjen. Det hjälper dig att få fortsätta drömma, även om din partner inte kan följa med.
– Försök att inte bli besviken om det inte funkar, och våga vara superglad när det gör det. Ta en dag i taget. Du kommer inte att gå sönder, men låt den tuffa dagen passera och låt morgondagen komma, säger Jessica.

Att ge stöd till sin partner behöver inte handla om ord. Ligg nära varandra i soffan och titta på tv. En kram kan göra stor skillnad, förklarar Jessica.
– Lyssna på din partner, du behöver inte ge några råd. Du behöver inte ha några svar. Det kan ta lång tid att återhämta sig från en utmattning. Låt det få ta tid och se till att du lär dig så mycket som möjligt om vad din partner behöver just nu.
Jessica lärde sig också vikten av att våga be om och ta emot hjälp.
– Att be om hjälp är att vara sårbar, men det är i våra mest sårbara stunder vi ser vilka som finns där för oss när det gäller. Har du inte släkt och vänner som kan hjälpa till så finns det stöd i kommunen.
Och även om det låter motsägelsefullt så är det viktigt, menar Jessica, att prioritera tid för att verkligen ta hand om sig själv. Att varje dag göra saker som får dig att må bra.
– Risken är stor att du försöker överkompensera din partners sjukdom – när du träffar släkten, i relation till barnen, hur mycket pengar du ska dra in varje månad … Var noga med att ha ordentlig återhämtningstid, var noga med fasta tider för mat och vila, var mer noga än du någonsin varit innan.
Det är helt okej att krascha själv ibland och inte alls orka med, menar Jessica. Och det är helt okej att unna sig saker fast ens partner är sjuk, att vara omtänksam mot sig själv.
– Att förstå att man inte är ensam är nog det viktigaste av allt. Lyssna på föreläsningar, gå med i facebookgrupper, hitta samtalsforum, se till att du får chansen att dela med dig av din historia och bli lyssnad på av dem som varit med om liknande saker. Inget är så läkande som den genomlevda förståelsen. Magiskt, skulle jag vilja påstå.

Hur har sjukdomstiden påverkat er relation som par?
– Jag brukar säga till dem som frågar att livet sätts lite på vänt. Alla planer man hade skjuts upp på obestämd tid, man tvingas stanna upp helt ofrivilligt. Det är jobbigt att leva med någon som förändras drastiskt, men jag har hela tiden haft tron och förhoppningen att det ska vända, säger Jessica.
För hennes man tog det sju år. I dag jobbar han heltid igen, men är otroligt trött när han kommer hem.
– Det finns dagar då jag känner mig förfärligt ensam. Att tvingas ta massor av beslut själv, att inte ha den där livskamraten att bolla med som jag hade tidigare. Sen kommer dagar när vi kan göra mycket mer tillsammans och då kan jag istället bli sorgsen över att det inte alltid är så.
Sakta vänder det. Patrik och Jessica vågar tillsammans hoppas på mer energi och glädje i livet.
– Min man läkte mig när vi träffades för 21 år sedan, så jag stannar och ser till att han blir läkt. Det är min kärlek till honom som gör att jag orkar, säger Jessica.

text Gabriella Mellergårdh • foto Per Myrehed

- Annons -