Psykologen om helikopterföräldrar, bumerang-generation och mambos
Att barnen flyttar hemifrån är både oundvikligt och självklart. Det är ju så det ska vara, men varför känns det så svårt?
– Förändringen är ju lika stor när de flyttar som när de en gång föddes och man gick från att vara två till att bli tre, säger Alf B Svensson.
Han är psykolog med mångårig erfarenhet, både från samtal med andra och egna upplevelser när barnen flyttat hemifrån. Och det finns några känslolägen som är mer tydliga än andra när barnen lämnar boet, menar Alf,.
– Dels är det vanligt att man känner en frihetskänsla eftersom man får mer tid över till annat. Ofta får man också en bättre ekonomi när barnen flyttar. Glädje, stolthet och tacksamhet är andra känslor, när man ser att det går bra för ens barn.
Men friheten och glädjen kan såklart också blandas med ängslan och oro över hur det ska gå för barnen.
– I synnerhet om man har dragit åt att vara den curlande föräldern som levt mycket för och genom sina barn. Många blir ”helikopterföräldrar” som fortsätter att sväva över sina barn även när de har flyttat, säger Alf.
För många föräldrar blir känslan av sorg, tomhet och saknad väldigt stark, något som ibland sammanfattas med uttrycket ”empty nest syndrome”.
– När ens identitet som förälder är väldigt stark så drabbas man lätt av de här känslorna. Vem är jag nu? Behövs jag inte längre? Det kände vi faktiskt av, både Kerstin och jag, när vår äldste flyttade hemifrån, berättar Alf.
Att föräldrar drabbas av skuldkänslor när barnen flyttar är också vanligt. Man börjar ifrågasätta sig själv och sitt föräldraskap; har jag verkligen varit en bra förälder?
– Det är till exempel ganska vanligt att kristna föräldrar känner skuld om barnen inte landat i en egen tro och kanske lämnar kyrkan när man flyttar hemifrån.
Så hur påverkas våra nära relationer av alla dessa blandade känslor? Och kanske framför allt, hur påverkas parrelationen?
För de par som haft det bra redan innan så får man det ofta ännu bättre när barnen flyttar, menar Alf.
– Men för par som levt mycket för och genom sina barn, vilket är särskilt vanligt i föräldragenerationen just nu, är det inte självklart. Man kanske har prioriterat barnens aktiviteter mer än tid för varandra som par. Eller man kanske har flytt till relationen med barnen och tankat kärlek där i stället för hos varandra.
Kanske har man rentav hållit ihop ”för barnens skull” och märker, när barnen flyttar hemifrån, att man inte har så mycket gemensamt längre. En upptäckt som inte sällan resulterar i separation och skilsmässa.
– Skilsmässor under småbarnsåren grundas ofta i konflikter, men bland de par som skiljer sig när barnen flyttar hemifrån så beror det oftast på att man inte längre har några känslor kvar för varandra, konstaterar Alf.
Frågan är, kan man förbereda sig för den stora livsomställning det innebär att barnen flyttar hemifrån?
Absolut, menar Alf:
– I synnerhet om du levt mycket för dina barn så behöver du i god tid fundera på vad du vill göra med all din tid när barnen flyttar. Ni kommer att få mer tid tillsammans som par men det kan också vara viktigt att ge varandra möjlighet att utveckla egna intressen.
Hur kan jag som förälder hantera skuldkänslor som kommer upp till ytan när barnen flyttar?
– Konstatera att du har gjort så gott du har kunnat som förälder och att ingen klarar att vara perfekt. När barnen gör sina egna självständiga livsval, var tacksam för att de är just självständiga.
Det är också bra, menar Alf, att prata med andra föräldrar i samma situation.
– Du är inte ensam, det finns andra som känner både på lika och på andra sätt, och det är värdefullt att få spegla sig i varandra.
I den här livsomställningen förändras också relationen mellan barn och förälder. Nu är man inte längre som förälder ansvarig för sina barn, nu får man en ny roll, som rådgivare och samtalspartner. Här är det bra att tänka efter och fundera – tillsammans med sina barn. Hur mycket kontakt ska man ha?
– Ofta vill kanske föräldern ha mer och tätare kontakt än barnet, även om det kan slå åt andra hållet också, säger Alf.
I synnerhet när det kommer barnbarn med i bilden kan situationen bli komplicerad. Vissa nyblivna föräldrar tycker att mormor och morfar har alldeles för lite tid för sina barnbarn, samtidigt som det finns mor- och farföräldrar som tycker att de får träffa sina barn och barnbarn alldeles för sällan.
– En del barn säger av olika anledningar upp kontakten med sina föräldrar och det är väldigt smärtsamt för båda parter. Ofta behöver man professionell hjälp för att lösa upp sådana knutar, säger Alf, som flera gånger tagit emot föräldrar och barn i sådana samtal.
Men vad gör jag om jag gått igenom hela den här processen med barn som lämnat boet – och de sedan plötsligt vill flytta hem igen?
– Jo, det är ganska vanligt. Alf kallar det för ”bumerang-generationen”.
– Det finns många mambos idag, dels eftersom det är svårt och dyrt att skaffa sin första bostad, dels eftersom det inte alltid är lätt att få jobb. Hemvändande barn är både glädjeämnen och bekymmer. Se till att du inte gör dem en björntjänst genom att serva hela tiden, tvätta deras kläder och laga all mat. Har du vuxna barn hemma, ställ krav, råder Alf.
Blandade känslor när barnen flyttar hemifrån
Den vanligaste känslan är tomhet (24 procent) följt av stolthet (22 procent). Andra vanliga känslor är oro (9 procent), engagemang (8 procent) och glädje och förväntan (7 procent).
Vad vill föräldrar göra när barnen flyttar?
Mer tid för intressen och hobbys lockar de flesta (21 procent) medan andra ser fram emot att kunna lägga mer tid på vänner och bekanta (9 procent) och att kunna ha mer tid för resor (7 procent).
Saker som tre av fyra föräldrar fortsätter att göra – även när barnen flyttat hemifrån:
• Påminner om att äta rätt och bra.
• Påminner om att städa hemmet.
• Påminner om att klä sig rätt efter vädret.
När vill föräldrarna att barnen flyttar hemifrån?
Drygt hälften av alla föräldrar i Sverige önskar att barnen flyttar någon gång mellan 18-22 års ålder.
Källa: Elon Group/YouGov 2021
