Anne-Li Anderssons liv har inte alltid varit lätt. Men när hennes liv varit hotat har hon förstått att Gud beskyddat henne. Nu får hon förmedla ljus, hälsa och liv till människor i samma utsatthet som hon själv en gång befann sig i.
Anne-Li Andersson växte upp i Växjö tillsammans med tre bröder i en vanlig svensk familj. Hon var en mycket livlig och aktiv tjej, som tränade och tävlade i friidrott och även sysslade med gymnastik och jazzdans. Anne-Li var begåvad på många områden och hade bra betyg, inte bara i gymnastik.
Anne-Lis föräldrar hade en allmän tro på Gud och det hände att de bad ibland, men det var inget som märktes i vardagen. Hennes mormor däremot var aktiv i sin kristna tro och som barn tyckte Anne-Li om att gå i söndagsskolan. Även när hon konfirmerades i tonåren tog hon undervisningen på stort allvar. Anne-Li fascinerades av Jesus, hans person och undervisning. Men det andliga intresset klingade snart av, på grund av brist på stimulans.
Undkom attentat
Under gymnasietiden tävlade Anne-Li på hög nivå i både badminton och volleyboll. Det var en ansträngande tid med hård träning, kombinerad med mycket plugg. När hon gått ut gymnasiet, tyckte hon att Växjö var för litet för henne. Hon ville se sig om i världen och hamnade som barnflicka i London i ett år.
– När jag kom hem till Sverige hade jag fått smak på den stora världen och ville inte tillbaka till Växjö. Jag flyttade till Stockholm, utbildade mig inom grafik och layout och fick jobb på Försvarets materielverk.
Anne-Li, som fortfarande var ung och obunden, ville ha lite omväxling och spänning i tillvaron. Så hon tog tjänstledigt och reste med en kompis till Grekland, där hon försörjde sig som dansare en tid, innan hon och kompisen tog en båt till Haifa i Israel. De fick jobb på hotell i Tel Aviv och där levde de ett sorglöst liv med äventyr, konstnärligt skapande och dans, och träffade mycket folk.
Ibland hände det även att Anne-Li bad en bön till Gud också. Detta var troligen en bidragande orsak till att hon med blotta förskräckelsen undgick att dödas i ett blodigt terrordåd på stranden i Tel Aviv.
– Min väninna och jag hade bestämt oss för att gå till höger på stranden; om vi istället hade gått till vänster hade vi hamnat mitt i ett kaos av explosioner, blod, kroppsdelar och döda kroppar överallt. Det var en traumatisk upplevelse och efteråt ser jag det som Guds beskydd att vi lyckades undkomma.
Med utsträckta armar
Hemma i Stockholm igen slutade Anne-Li på FMV och började på ett mindre grafiskt företag. Hon stortrivdes där, men när hon jobbat där i sex år lade företaget ned sin verksamhet av olika orsaker. Anne-Li tog sig fram på andra jobb, men en del motgångar i livet ledde till att hon blev deprimerad. Hon gick till läkare som skrev ut antidepressiv medicin, samtidigt som hon sökte frid och sinnesro i olika former av andlighet.
Tyvärr var den andlighet hon fick kontakt med av det mer suspekta slaget och gav henne ingenting. Men då hände något oväntat.
– Ja, min mamma, som inte hade så mycket till övers för det frikyrkliga i vanliga fall, överraskade mig med att ge mig rådet att gå till Filadelfia. Jag gjorde som mamma sa och när jag kom dit kändes det som om Gud bara stått där och väntat på att jag skulle komma.
Anne-Li pratade till långt in på natten med några jämnåriga hon mötte där och någon bad för henne. Hon kände ingenting särskilt just då, men när hon gick hem kände hon sig ändå befriad och lättad på något sätt. När hon släckt sänglampan och lagt sig för att sova, hände något oförglömligt.
– I det mörka rummet såg jag ett klart ljus och i det ljuset stod Jesus med utsträckta armar; kärlek och frid som inte går att beskriva strålade ut från honom. Inom mig hörde jag honom säga: ”Kom mitt barn, jag är här och tar emot dig”! Instinktivt anade jag att här fanns det jag sökt och längtat efter så länge.
Gud en verklighet
Efter den upplevelsen blev allt förändrat, och Anne-Li såg livet i nya, klara färger. Som den intensiva och spontana person hon är, ville hon berätta för alla om Jesus. Hon fick också be för många som hon mötte.
– En gång när jag var ute på stan såg jag en man ligga livlös i en trappa, omgiven av en massa folk. En sköterska i närheten konstaterade att mannen inte hade någon puls. Jag gick fram till den medvetslöse mannen, lutade mig över honom och sa med auktoritet: ’Jesus älskar dig, så res dig nu upp i Jesus namn’! Då öppnade han ögonen och reste sig sakta. Jag stod där häpen, med öppen mun, medan mannen höll om mig hårt och tackade mig flera gånger. Efteråt kom en otrolig glädje över mig – wow, Gud är en verklighet!
Efter en tid träffade Anne-Li en stilig, utåtriktad och trevlig man och de blev snart ett par. Allt såg bra ut i början men det dröjde inte så länge förrän hans mörka sidor kom fram och han inledde en systematisk misshandel, som kom att fortgå i sju år. Anne-Lis plågsamma berättelse om denna utstuderade terror berör med en iskyla, som känns långt in i märgen.
– Han visade sig vara en psykopat som tog ut sin egen frustration på mig. Utåt höll jag masken och försökte upprätthålla en oberörd fasad. Han var en topptränad kampsportare och många gånger slog han mig med full kraft.
– Att jag inte fick vare sig skelettskador eller hjärnskador av den råa och brutala misshandeln var verkligen ett stort Guds under.
Dödshot och terror
Efter cirka sju år fick Anne-Li hjälp och stöd att komma ur den våldsbenägne mannens garn. Av förklarliga skäl mådde inte Anne-Li så bra efter att ha levat under dödshot och terror så många år.
Men när hatet och bitterheten hotade ta överhanden, upplevde hon att hon för sin egen skull behövde förlåta den man som förnedrat och svikit henne så svårt.
– Det betyder inte att det han gjort mot mig var något att släta över, hans misshandel var grym och oacceptabel. Men det innebar att jag gjorde mig av med hans inflytande över mitt liv och att jag inte tillät att det hemska han gjort mot mig skulle ödelägga mitt fortsatta liv.
– När jag uttalat att jag förlät honom blev jag fri från den terror jag hade utsatts för och kunde gå vidare ut i frihet och livsglädje.
Ett nytt liv
Under de år som gått sedan dess har Anne-Li fått hjälpa många misshandlade kvinnor att komma ur sin destruktiva tillvaro. Hon är en del av det hjälparbete som Klara kyrka bedriver i Stockholm, bland uteliggare, drogmissbrukare och andra som blivit tilltufsade av ett hårt liv. Ögonen glittrar och hon snubblar på orden, när hon berättar om hur hon så gott som varje dag får se Gud göra under i människors liv.
– Jag har tappat räkningen på alla som jag fått be för, som blivit helade från sjukdomar och både fysisk och själslig smärta. Flera har kommit ur missbruk och andra dåliga vanor och börjat ett nytt liv tillsammans med Jesus. Nu lever jag ett spännande liv som jag aldrig tröttnar på, säger Anne-Li Andersson intensivt och övertygande.
text • foto Börje Norén
