Hon har upplevt trauma, sjukdom och ofrivillig barnlöshet. Men Eva Windahl har också fått se när livet är som tuffast att Gud gör mirakulösa under. På riktigt.

Det blir många skratt när Eva berättar sin historia. Hon är intensiv och färgstark, det liksom lyser av hennes ord. Ändå är det i mångt och mycket en väldigt tuff livshistoria. Allt ifrån att växa upp med en alkoholiserad pappa och våld i hemmet, till att bli mobbad i skolan och utkastad hem-ifrån av mamma och hennes nye man. Då var Eva 17 år.
– Min mamma var från Tyskland men pappa kom från Kanada så jag är född och uppvuxen där. Efter skilsmässan gifte mamma om sig med en annan kanadensisk man och när jag blev för stökig som tonåring bokade de en flygbiljett åt mig till Tyskland. De ville att jag skulle bo hos släktingar ett tag, berättar Eva.
Väl i Tyskland träffade hon ett gäng amerikaner och kände genast samhörigheten. Tillsammans med en av killarna styrde hon kosan mot Grekland istället och ömsom tågluffade, ömsom långtradarliftade genom Europa.
– Jag vet inte hur många skyddsänglar jag måste ha haft med mig! säger Eva och skrattar.

Under några års tid levde hon en brokig tillvaro bland hippies från olika länder och hittade någon slags gemenskap på olika sätt där hon drog fram. Ibland levde hon på inkomsterna från att vara gatumusikant, ibland plockade hon tomater, oliver, apelsiner eller andra frukter. Hela tre år tillbringade hon bara i Frankrike där hon skördade vindruvor.
– Och jag kom fram till att även om det var ett väldigt tufft liv på gatan så var jag i alla fall bra på en sak och det var språk.

Livsresan tog Eva vidare till en kibbutz i Israel.
– Och här, en vacker decembermorgon, får jag en uppenbarelse. Jag möter en svensk, blek 19-åring, lite tafatt och bortkommen, och hans namn var Roger. Att det var min blivande make jag hade träffat, det visste jag inte då. Roger var medlem i Pingstkyrkan i Karlshamn och hade åkt till Israel för att hitta Gud, berättar Eva.
Att bli kär i en pingstvän var lite udda för tjejen som extraknäckte på sitt rum genom att erbjuda astrologiska tjänster och läsa tarotkort.
– Jag letade ju efter meningen med livet, så vad skulle jag göra? Men Roger sa till mig, ska du hänga med mig så får du sluta med nyandligheten, berättar Eva.
Hon ville men var rädd för konsekvenserna. Vad blir det för karma om hon plötsligt slutar? Samtidigt lockade möjligheten att få följa med Roger tillbaka till Sverige. Kärleken vann över rädslan och Eva vågade språnget, men mottagandet i Sverige blev inte enkelt. Rogers mamma hade svårt att acceptera sonens val av flickvän, invånarna i det lilla blekingska Mörrum tyckte att det var en konstig kvinna Roger hade tagit med sig hem och svenska myndigheter krånglade med uppehållstillstånd, så när Roger ryckte in i lumpen reste Eva tillbaka till släktingarna i Tyskland.

Men kärleken höll trots avståndet. Eva som var en ”high-school-dropout” bestämde sig för att ta tag i livet, lära sig svenska och söka jobb. 1986 gifte hon sig med sin Roger och två år senare döptes Eva i Pingstkyrkan. De nygifta längtade efter barn men tiden gick och inget hände. När de efter några år började undersöka varför så visade det sig att Eva hade ärrbildningar i äggledaren som gjorde det omöjligt för henne att bli gravid. I sju år förblev Eva och Roger barnlösa.
– Men jag hade ju läst min Bibel. Jag visste att Abraham och Sara fick barn trots att det var mänskligt omöjligt, så jag bad.
Och Eva blev gravid! 1993 föddes sonen Daniel till Evas och Rogers stora glädje. Två år senare när Daniel skulle skolas in på dagis märkte man dock att något inte stämde och vid sex års ålder hade Daniel fortfarande inte börjat prata. Däremot hade han fått en diagnos: högfungerande autism.

De första åren som nybliven förälder kan vara tuffa i sig. Med Daniel blev tillvaron extra speciell. Eva fick sluta jobba helt och hållet och Roger var tvungen att byta jobb. De gick i princip i skift där hemma eftersom Daniel krävde så mycket uppmärksamhet och tillsyn. Samtidigt fanns ingen avlastning och hjälp att få, varken från mor- eller farföräldrar.
– Det slutade med att jag gick i väggen med panikångestsyndrom, berättar Eva.
Det var ett konstant läge av kamp. Eva beskriver det ungefär som Bibelns berättelse om Jakob som brottades med Gud och som i sin desperation ropade: Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig!
– Vad gör man när det tar tid? När bönesvaret inte kommer på en gång? Har man kvar sin tro då? Ja, det hade jag, säger Eva.

Hon berättar hur hon en dag fick se en syn för sitt inre. Hon såg Daniel i framtiden, och han stod i en talarstol. Synen gav henne hopp.
– Jag gick in i Guds ord väldigt starkt och läste min Bibel, det var det enda som bar mig, berättar Eva.
En dag när Daniel var 8 år stod Eva i köket och stekte köttbullar. Hon ropade som vanligt: Daniel, nu är det lunch! Och så plötsligt hör hon från rummet intill: Aa mamma, jag kommer.
– Jag tänkte att nu har jag tappat det totalt! Det var de första ord han sa. Daniel kom till köket och åt sina köttbullar. Han gick igenom hela grundskolan och klarade sina betyg. Idag är han 24 år, jobbar på second-hand och talar både svenska och engelska, berättar Eva.

Familjen växte ytterligare med tiden. Lillebror Yoel föddes 2001 efter provrörsbefruktning och sju år senare adopterades lillasyster Ella från Kina. Men familjen fortsatte också att prövas av olika problem och sjukdomar. Yoel diagnostiserades med diabetes och drabbades i de yngre tonåren av depression och ätstörningar. Eva själv fick värk i kroppen och drogs med en meniskskada i höger knä. Under den här tiden sökte sig Eva till en kristen helandeskola som leds av Anita Barker Andersen och här fick hon förutom mycket undervisning om helande också ta emot förbön.
– Jag kände att något hände när de bad. Det blev en stor förändring så fort jag ställde mig upp. Det var som om något lyfts bort från mitt knä och jag kunde göra knäböj utan att det gjorde ont. Numera går jag promenader varje dag och jag är så tacksam till Gud som har helat mig, säger Eva.

Även Roger drabbades av sjukdom, han som alltid varit den friska och som alltid hållit kroppen i form med träning. Båda njurarna drabbades av kraftig inflammation och läkarna stod inför två alternativ, dialys eller transplantation.
– Till en början fick han cellgifter i kombination med kortison och andra mediciner. Det var en väldigt tuff tid, jag hade en vuxen man som låg och grät på nätterna, berättar Eva.

Uppmuntrad av sitt eget helande bad hon de andra deltagarna i helandeskolan att be för Roger och när hon åkte hem tog hon med sig en böneduk som man hade bett för. Böneduken blev lagd under Rogers kudde och tiden gick. Två månader senare när Roger gick på kontroll möttes han av en mycket förvånad läkare. Hans värden hade dramatiskt förbättrats. Ytterligare några veckor senare var njurvärdena helt normala utan att läkarna kunde förklara varför.
– Jag tror att det beror på Gud, sa Roger till läkaren. Min fru är hemma och ber.
Eva skrattar.
– Många tror att sånt här inte kan hända i Sverige, men det gör det! Vi måste bara bli bättre på att berätta det för varandra och uppmuntra varandra. Jag älskar att berätta om hur Gud är med i vardagen!

text Gabriella Mellergårdh • foto Eva Axelsson