En mörk natt vaknade Inger Waern av ett ljussken i sovrummet. Det fyllde alla vinklar och vrår utan att lämna några skuggor. Denna händelse blev början till en bokserie om människors erfarenheter kring andliga upplevelser.
– Först tio år efter händelsen berättade en bekant för mig att jag troligen fått besök av änglar, säger Inger.
Hon gör ett stillsamt intryck, Inger Waern. Handslaget är mjukt, leendet varmt och ögonen goda. Med ena handen visar hon oss välkommen in i det ljusa vardagsrummet. Vi tar plats i en skön skinnsoffa där katten snusar fridfullt i ett hörn. Rummet andas rofylld harmoni. Här finns ingen märklig atmosfär som man skulle kunna tro med människor som gjort andliga upplevelser. Inte ens när Inger börjar berätta om sin annorlunda nattupplevelse uppstår några rysningar utmed ryggraden.
Det var en höstnatt 1978 i Vargön där familjen då bodde och alla låg och sov. Plötsligt vaknade Inger och blev varse att hela sovrummet var helt upplyst. Det var underligt eftersom rummet låg till så att där var mörkt även på dagen, det hade mörkbruna tapeter och mörkgrön matta på golvet.
– Först trodde jag ljuset kom utifrån, men märkte snart att det inte var så. Det var ett märkligt ljus som vilade över hela rummet. Där fanns ingen ljuskälla som gav några skuggor. Det var som om hela luften var lysande.
Inger reste sig upp halvsittandes med armbågarna stöttade mot sängen. En stund funderade hon på att gå upp och kolla var ljuset kom ifrån men kom sig inte för med det. Allt var tyst och lugnt, maken sov lugnt och inget ljud hördes från barnens sovrum. Ljusskenet varade en lång stund men började sedan sakta förändras.
– Det liksom föll ihop och krympte. Det sista jag såg var en ljuspunkt vid fönstret som drogs ut från fönstret. När mörkret återtog rummet igen somnade jag direkt.
Upplevelsen höll Inger länge för sig själv, inte ens maken fick veta något. Först tio år senare delade hon den med några vänner som hon trodde kunde ge ett svar. Och deras förklaring var: ”Du hade ljusvarelser, änglabesök, i ditt sovrum”.
Änglar var ingen vanlig företeelse för Inger. Visserligen var hon både döpt, konfirmerad och gift i Svenska kyrkan. Men barndomshemmet i Dalsland erbjöd inga diskussioner i livsåskådning. Och den enda möjligheten till undervisning var några få kyrkobesök under åren. Det var istället bland nyandlighetens smörgåsbord som Inger började leta efter svaren på sina livsfrågor.
– Jag blev en sökare. Jag gick en kvällskurs i yoga och fördjupade mig i esoterik och var med på några New Age-träffar. Men det gav mig ingenting.
Inger upplevde i sitt inre att vägen till svar var en annan. Hon återvände till sin barndoms Bibel och tyckte sig där snart finna svar på sina frågor.
– På många ställen i Bibeln kunde jag läsa om änglar, som stått i en förbindelse mellan himmel och jord och där fanns många exempel på att de varit till hjälp och glädje. Det var som om en port öppnade sig för mig.
Våren 1993 genomgick Inger en svår period i sitt arbete som dagbarnvårdare. En jobbig händelse, där hon inte upplevde att hon fick gehör av sin arbetsgivare, tömde henne på alla krafter och hon tvingades sjukskriva sig en kort tid.
– Under den tiden gick jag mycket i skogen och funderade på mitt liv. När jag såg tillbaka upplevde jag att det hade funnits mycket som varit svårt. Det kändes som att jag inte orkade leva längre, eftersom jag var så uttröttad. Efter några dagar kom det nya tankar till mig att jag hade en uppgift. Men vad det var för något fick jag inte veta just då.
Tidvis återkom hon till frågan och en junidag fick Inger en mycket stark ingivelse hemma i köket. Hon minns exakt var hon befann sig när den klara tanken kom över henne. Mitt emellan köksbordet och tröskeln.
– Det var ingen vanlig reflektion, utan en tanke så närvarande att det var som att någon hade talat med mig. Och det jag fick till mig var att jag skulle samla in människors berättelser om Gud i vår tid, en berättelse som skulle handla om änglar, ljus och bönesvar. Jag kände att det här ville jag göra och blev så innerligt glad.
Styrka och mod fyllde Inger. Snart började hon samla änglaupplevelser. Först från vänner, sedan gick hon ut med en förfrågan till lokalradions lyssnare. Bidragen började strömma in. Snart började hon själv efterfrågas. Hon intervjuades i tidningar och genom denna exponering växte hennes insamling allt mer.
– Att jag inte var ensam om mina upplevelser förstod jag snart. Jag blev mycket överraskad över att det fanns så många människor som vårdade och begrundade sina minnen.
En kväll gjorde Inger en upplevelse som ytterligare stärkte henne i hennes livsuppgift.
– Jag hade svårt att somna den där kvällen och hade legat vaken en stund då jag plötsligt får se en ängel framför mig. Avståndet till honom var ungefär en meter. Jag såg honom som en man, för han var stor och kraftfull.
Ängeln sken i ett vitt ljus som liksom strålade ut inifrån. Bakom honom skimrade tre vackra blå nyanser som ständigt ändrade form, som böljande rök och vågor på vattnet.
– Jag såg honom bara i profil. Håret var kort och lockigt. Det var den vackraste syn jag någonsin sett. Färgerna är svåra att beskriva eftersom de inte tillhörde de vanligaste nyanserna.
– Och så fanns ju vingarna där, som en fågels med vingpennor.
Inger kände aldrig någon rädsla för det hon såg framför sig. Allt var stilla och lugnt. Men lika plötsligt som ängeln kom, lika plötsligt var den borta.
– Uppenbarelsen gav mig en insikt. Himmelska änglar skapar ingen oro, synen gav mig ro och frid.
Snart var brevsamlingen så stor att det räckte till en hel bok och 1998 trycktes ”Möten med änglar, svenskar berättar”. Det blev något av en bästsäljare och boken har tryckts i flera upplagor, hittills i över 20 000 exemplar. Den blev även översatt till engelska och såldes i USA. Uppmärksamheten blev stor och hon intervjuades i TV, tidningar och radiostationer både i och utanför Sverige. Det blev föreläsningar och ännu fler bidrag strömmade till. Snart började Inger planera för en andra bok. Men en dag tog allt tvärstopp.
– Det började med att jag genom mitt arbete involverades i en tragisk familjesituation där jag blev starkt känslomässigt engagerad. Snart kom tröttheten smygande och orken sinade allt eftersom.
En dag var åtagandet slut, och då var också Inger slut. Kvar fanns bara tomhet, trötthet, ledsenhet och en tryckande klump i halsen. Inger ordinerades fullständig vila först i några veckor.
– Jag skulle nog inte ha trott på någon som sagt att jag befann mig i riskzonen för att bränna ut mig.
Men läkardiagnosen var tydlig nog: Hjärnstress med utmattningssyndrom, det som man förr kallade utbrändhet. Inger hade svårt att koncentrera sig, uttryckte sig med fel ord och hade svårt att formulera meningar. Inte alls bra för någon som stod i begrepp att skriva en bok. Hon hade balansrubbningar i folksamlingar, upplevde tunnelseende och tappade ibland delar av synfältet. Detta var bara en del av allt som drabbade henne. Sjukdomen tvingade henne gång på gång att skjuta upp planerna på att skriva.
– Jag tänkte att till våren ska det nog gå. Och våren kom och gick, och jag tänkte att till hösten ska jag börja. Men det gick flera år utan att krafterna infann sig.
Det finns ingenting hos Inger idag som utåt påminner om den tid då hon genom hjärnstressen hade problem under en lång tid.
– Det har gått 20 år sedan det hände mig, och mitt liv med föredrag och mitt författarskap fungerar bra.
Redan efter fyra år började livet se ljusare ut för Inger. Orken och skrivförmågan återkom i sakta takt. Sina erfarenheter av hjärnstress tog hon med i sin bok, ”Ljus från himlen”. Den innehåller en samling personliga berättelser av människor som drabbats av svårigheter och med oförklarlig hjälp tagit sig ur dem.
– Det är betydligt fler än man tror som får tilltal och syner i vardagen. Men många tiger om detta av skilda anledningar. Jag vill inte tala om det här som övernaturligt, det är andligt och naturligt. Det är bara Gud som kan ge den sanna relationen enligt Guds ord.
Inger Waerns erfarenhet av änglar har resulterat i flera böcker. Där har hon även tagit med andra upplevelser av änglar. Och nu är bok nummer sju och åtta är på väg.
– Om man vill medverka med sina erfarenheter av änglar så tar jag tacksam emot, avslutar Inger.
text Karl-Gustaf Mattsson • foto Leif Boström och privat
Utdrag ur ”Ljus från himlen”
”Himlen liksom öppnades ovanför mig. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Ner strömmade en kärlek så stark att jag blev alldeles paralyserad. Kärleken strömmade runt mig, genom mig och in i mitt hjärta, sedan ut i trädgården till min man. Det var som att bada i ett strålkastarljus av kärlek”
– Lisa –
”Jag hade beslutat mig för att hoppa från Stockholmsbron. Hade precis svingat ena benet över räcket när någon bakifrån plötsligt hindrade mig med ett tag om min axel. Denne någon tilltalade mig vid namn och sa: ”Det här ska du inte göra! Du har mycket mer att uträtta”. Jag avbröt mina planer och drog tillbaka benet från räckets utsida. När jag vände mig om för att se vem som räddat mig fanns ingen där. Bron var lika tom som tidigare. Änglavakt från Gud är enda förklaringen, säger jag.”
– Lars –
”En ljus gestalt med långt här och kärleksfulla ögon stod plötsligt vid min säng. Jag var oförmögen att säga eller göra något, men genomströmmades av en oändlig kärlek från topp till tå, och inom mig hördes namnet Jesus. Hela natten var jag upprymd och lycklig.”
– Alinde –
”Vi satt hemma i TV-soffan och jag var rädd, ledsen och besviken över att min fru mådde så dåligt. Än en gång tänkte jag på alla dessa böner som inte hjälpt. Jag minns att jag riktade min besvikelse till Gud och sa: ”Kan du inte fatta att jag är rädd!” Plötsligt inträffade det märkliga som jag aldrig kunnat drömma om. Hela rummet fylldes av ett kritvitt ljus.”
– Svante –
