Camilla Olsson Ied i 20-årsåldern av panikångest i två och ett halvt år innan hon blev helad. Med sin nya bok, Genom allt – en bok om psykisk ohälsa, drömmar och identitet, vill hon berätta om sin kamp, men också visa att man inte behöver vänta tills allt är bra innan man kan förverkliga sina drömmar.
Att Guds löften bär genom allt, är något hon har fått uppleva genom alla svårigheter. Camilla Olssons längtan är att uppmuntra människor som på något sätt lider av psykisk ohälsa att inte ge upp trots smärta och oro.
– Jag brottades mycket med min identitet fram tills jag var 25 år. Det som Gud gjorde i mitt liv under åren av ångest har definierat mitt liv som mamma, fru, pastor och medmänniska. Jag hoppas bryta skammen och tystnaden kring att även ledare och pastorer kan drabbas av psykisk ohälsa under perioder.
En stor del av Camillas nya bok handlar om att våga drömma och leva det liv som Gud har för dig. Hon uppmanar läsarna att sluta jämföra sig med andra på ett ohälsosamt sätt.
– Vi jämför våra sämsta stunder med andras lyckade ögonblick på sociala medier. Men vi vet inte vad som skett innan bilden eller vad som sker efteråt. Vi ser inte hur personen mår eller vad hon brottas med och kan lätt luras att tro att andras liv är så mycket bättre.
Olika livssituationer och utmaningar kommer kräva att vi blir trygga i vår identitet, menar Camilla. Att växa i tro är en fråga om val, inte känsla. Vi kan välja att hitta saker att vara tacksamma för, att ha en trotsig tro på framtiden, nya genombrott och segrar.
– Underskatta aldrig kraften i de drömmar och visioner som kommer till dig. En tid av depression, utmattning eller sorg behöver inte innebära att visionerna försvinner. Nya drömmar kan födas och Gud kan överraska dig när du minst anar det.
Ville följa Jesus
Camilla växte upp i Falköping med troende föräldrar.
Som tonåring stod hon med en fot i kyrkan och en fot
utanför. Det var mycket som drog och lockade, minns hon.
– Jag kände mig tveksam till om jag ville leva mitt liv helt och hållet för Gud. Ändå följde jag alltid med mina föräldrar på gudstjänst och var engagerad som barnkörens ledare.
Men jag trodde aldrig någonsin att jag skulle bli pastor, säger Camilla.
Det var först när hon som 20-åring skulle flytta hemifrån för att läsa till lärare som Camilla tog ett avgörande beslut att följa Jesus fullt ut. Hon fick en längtan efter Gud och började läsa Bibeln på ett helt annat sätt än vad hon hade gjort innan, berättar hon.
– Det var som om den Helige Ande öppnade mina ögon när jag läste Guds ord. Bibeln kändes plötsligt relevant och talade in i mitt liv. Jag bad att Gud skulle leda mig och visa var jag skulle studera någonstans. Jag kom in på lärarutbildningen i Karlstad och flyttade dit. Där blev jag med en gång engagerad i Pingstkyrkan.
Fick svår ångest
– Att flytta hemifrån, frigöra mig och stå på egna ben var en väldigt stor sak för mig. Redan som barn och tonåring hade jag kämpat med rädsla och oro i vissa situationer. Nu började jag få ännu större problem.
Ångesten yttrade sig på många olika sätt och det var tufft, medger hon. Samtidigt upplevde Camilla hur Gud lärde henne att förtrösta på honom.
Efter några månader fick hennes församling en ny ungdomspastor. Det var Anders Olsson som Camilla i dag är gift med. Hon hjälpte till som ungdomsledare och efter ett år blev de ett par. Det var när Camilla och Anders hade varit gifta i några månader som panikångesten slog till på allvar, minns hon.
– Den kom med sådan kraft och släppte inte sitt grepp om mig. Det var strax före jul som jag blev sjuk och sängliggande. Ångesten utlöste flera fysiska symptom som bara ökade oron.
Camilla fick huvudvärk, hjärtklappning och ibland kändes det som att hon skulle svimma eller kräkas. Hon vågade inte vara ensam hemma och under de närmaste åren fick hon ofta lämna föreläsningssalen på högskolan då ångesten slog till.
– Jag hade ont i magen hela tiden och ville krypa ur mitt skinn. När jag skulle försöka sova kunde jag inte slappna av utan låg och skakade i sängen. Vissa stunder kunde det kännas lite bättre, men ångesten släppte aldrig helt och jag fick ingen vila. Att allt var kopplat till min själsliga ohälsa var så tydligt, säger Camilla.
Jag hade ont i magen hela tiden och ville krypa ur mitt skinn. När jag skulle försöka sova kunde jag inte slappna av utan låg och skakade i sängen. Vissa stunder kunde det kännas lite bättre, men ångesten släppte aldrig helt och jag fick ingen vila. Att allt var kopplat till min själsliga ohälsa var så tydligt.
Trodde på helande
Trots att Camilla mådde så dåligt gick hon alltid till kyrkan på gudstjänst. Men bara några få nära vänner visste om hur hon egentligen mådde. Som pastorspar valde de att inte berätta för församlingen.
– Min man hade aldrig tidigare känt någon som led av psykisk ohälsa och till en början var vi båda ofta frustrerade. Men ganska snart började vi be intensivt om att Gud skulle hela mig.
Anders stöttade henne och de tog ett beslut om att de skulle ta sig igenom det med Guds hjälp. Det var han som fick stå stark i bönen eftersom hon var så svag, minns Camilla.
– Många gånger kändes det meningslöst. Då såg jag mig som ett hopplöst fall som det var kört för att någonsin få ett normalt liv.
Hon kunde inte fortsätta studera utan tog ett och ett halvt års avbrott. Bara att besöka en mataffär var en utmaning. Under denna tid hittade hon en mängd bibelord om helande som hon skrev upp och memorerade.
– Problemet var att mycket av den kunskap jag lärt mig om Gud fanns i min hjärna men inte i mitt hjärta, förklarar Camilla.
Ångesten felvänd energi
Så småningom träffade hon några kristna psykologer som betydde mycket för henne och även en förebedjare som bad och talade profetiskt in i hennes liv.
En äldre man som var verksam vid S:t Lukas-stiftelsen sa: ”Du har så mycket energi i dig.”
– Jag blev väldigt förvånad. Han fortsatte: ”Du har vänt energin inåt mot dina problem och kraften har förvandlats till ångest. Nu ska du börja vända energin utåt istället.” Det slog ner som en bomb.
Det nya sättet att tänka på ångesten som felvänd energi, blev en vändpunkt för Camilla som insåg att hon behövde vända blicken utåt mot omvärlden och på så sätt flytta fokus från sig själv.
– Det personliga samtalet blev avgörande i min helandeprocess. Först då kunde jag börja förstå hur Guds ord kan förvandla vårt sätt att tänka, känna och handla.
Under de två och ett halvt år som panikångesten varade var hela hennes liv inställt på helande. De tre grundbultarna hon fokuserade på var Faderns kärlek, Jesus som smärtornas man och den helige Ande som vår hjälpare. Sakta men säkert började hon känna trygghet.
– När jag läste bibelorden upplevde jag att jag kunde lämna över ångesten till Jesus. Jag började förstå att han tagit alla våra smärtor och sjukdomar, även mina. Hans försoning gav helande och frid till mig.
När jag läste bibelorden upplevde jag att jag kunde lämna över ångesten till Jesus. Jag började förstå att han tagit alla våra smärtor och sjukdomar, även mina. Hans försoning gav helande och frid till mig.
Blev fri från ångesten
Sista året som ångesten pågick närmade sig Camilla ett helande och lyckades återuppta sina studier. Hon blev färdig lärare 1999 när hon var 26 år gammal och strax därefter flyttade paret. Hon fick ett lärarjobb på heltid, vilket var en stor utmaning, berättar Camilla.
– Jag upplevde att det var Guds vilja att jag skulle börja jobba. Den hösten helade Gud mig och jag blev fri från all ångest. Det var ett mirakel och jag fick uppleva en total vändning i mitt liv och en frihet jag aldrig trott var möjlig.
Hon fortsatte att arbeta som högstadielärare i tolv år samtidigt som hon var engagerad i församlingen och fick en son och tvillingdöttrar inom loppet av två år.
– Att få barn var också ett mirakel för jag trodde aldrig att jag skulle klara av att ta hand om en annan människa. Visst har jag känt oro komma och gå, men ångesten har aldrig kommit tillbaka. Att kämpa mot en tendens att oroa mig är kanske något jag kommer få göra resten av mitt liv. Men ångesten som förlamar och gör att man inte hanterar sitt liv, är jag fri från.
I dag har Camilla en förtröstan på att Gud är med henne, som hon säger att hon tidigare saknade. Hon har en grundtrygghet i tron på att Gud är en god far som har omsorg om sina barn.
– Jag hade inte den synen på Gud när jag var ung. Nu vet jag att Guds vilja är att jag ska bli frisk, fri och hel. Ovillkorlig kärlek är bästa medicinen. Där kärleken råder är det lätt att andas. Verklig frihet börjar med Guds bekräftelse och insikt i vilka vi är i honom.
text Angelica Victorin • foto Magnus Gehlin
