- Annons -

Nara Narantuya levde större delen av sitt liv som övertygad buddhist i sitt hemland Mongoliet. Med fler än en akademisk examen, affär i Ryssland och en position inom familjen som en vis person, fanns det inget som pekade på att hon en dag skulle lämna allt för att leva ett liv som kristen i Sverige.

Jag träffar Nara på ett hälsofik i en söderförort en eftermiddag mitt i veckan. Det är en varm höstdag i mitten av september och Nara ser glad och avslappnad ut i sin turkosa sommarklänning och tunna, blå kofta. Det är nästan folktomt inne på fiket som är fyllt av diverse prylar från världens alla hörn. En och annan religiös staty är inklämd mellan rader av internationellt örtte och naturmedicin i de välfyllda hyllorna. Med låga toner av världsmusik i bakgrunden och pikanta dofter, sätter vi oss ner på en avskild plats och beställer in varsin grön, färskpressad hälsodryck.
Nara ler avväpnande mot mig där vi sitter och börjar så smått att berätta sin historia. Hon tar oss tillbaka till tiden då hon levde i Ulan Bator, men innan jag vet ordet av går hon direkt till kärnan och berättar att hon blev kristen i Mongoliet och kort därefter flyttade till Sverige. Sedan blir hon tyst och sträcker sig efter sin hälsodryck. Med en föraning om att hennes berättelse är djupare än så, börjar jag ställa frågor för att förstå vad som föranlett hennes livsomvälvande förändring och Nara tar mod till sig och blir personlig.
Vi är tillbaka i Mongoliet och Naras liv, som på många sätt inte är olikt andras med både framgång och bakslag. Hon berättar att hennes pappa dog innan hon ens hade fyllt 30 och att hon separerat från sin sons pappa som slet med både alkoholmissbruk och ett hett temperament. Samtidigt hade de affärer i Ryssland, en god ekonomi och bland sina sex syskon var hon någon att räkna med.
– I min familj ansågs jag vara en ledare. Jag var inte upplyst, men uppfattades som en rådgivare och min familj brukade lyssna på mig och även låta mig läsa buddhistiska texter för dem.

Hon sökte Buddha genom bön och textläsning och vände sig till och med till en shaman, men fick inget svar.

Samtalet styrs in på buddhismen och jag får förklarat för mig att det finns många gudar att tillbe och att munkarna gärna ber för ens välgång och karma. Detta under förutsättning att de får betalt. Nara tystnar och tvekar en stund innan hon försiktigt börjar återge en tid i sitt liv då hon gav all sin tilltro och stora summor pengar till både munkar och nunnor för att få den hjälp hon så desperat önskade. Hjälp för sin bror som en kväll för många år sedan fattade det ödesdigra beslutet som kom att påverka inte bara hans eget liv utan även hela hans familjs.
Nara berättar om kvällen för arton år sedan då hennes yngre bror råkade ut för misshandel. Han hade gått iväg för att umgås med sin goda vän – som så många gånger tidigare – och kvällen som hade börjat bra slutade i en allvarlig konflikt. En konflikt som ledde till att Naras bror blev misshandlad och stucken med kniv. Han hade förvisso klarat sig undan allvarligare skador, men haltade och blödde när han sökte upp sin äldre bror för att återlämna bilen han tidigare lånat. Nara pausar och säger:
– Du förstår, min bror blev blind på ena ögat när han var bara 6 år gammal på grund av en incident på förskolan och vi älskade honom alla extra mycket just därför. När min äldre bror såg vad som hänt, tog känslorna över och han sökte upp förövaren och knivhögg honom precis som han knivhuggit vår bror.

Mannen som hade knivskurit Naras yngre bror överlevde inte och hennes äldre bror blev dömd till 16 års fängelse. Ett fängelsestraff som tog Nara hårt och som ledde till att hon begärde ledigt från sitt jobb i en månad för att vara i nunnornas tempel dagligen och be för ett lindrigare straff. Hon sökte Buddha genom bön och textläsning och vände sig till och med till en shaman, men fick inget svar. Därefter sålde hon sin lägenhet för att ha råd att anlita en advokat, men inget hon gjorde gav resultat. Det var tyst och Nara började tappa sin tro.
Vid samma tidpunkt som Nara upplevde denna uppgivenhet gick hon till en hälsobutik inte så olik den vi befinner oss i för att köpa vitaminer. Där träffade hon en kvinna som bjöd med henne till en kyrka. Hon visste inte vem kvinnan var eller vad det var för kyrka hon blivit inbjuden till, men hon hade inte längre något att förlora och tackade ja. Det blev början till förändringen i hennes liv.
– Direkt när jag kom in i kyrkan och hörde lovsången och predikan, blev jag berörd. Jag kände direkt i mitt hjärta att det här var sant.

Nara ler när hon återger sin upplevelse med Gud som inträffade tre år efter familjetragedin. Hon beskriver den dagen som en början på något nytt – en början på ett liv utan buddhistiska attiraljer som hon brände upp för att istället börja gå i kyrkan och delta i undervisning, döpas och därefter flytta till Sverige. Tolv år senare jobbar Nara som modersmålslärare, är äldste i sin församling och spindeln i nätet för många nyanlända mongoler. Hon pausar en stund och avslutar med att säga att alla har en längtan att komma tillbaka till Gud.
– När jag tillbad Buddha var det tyst, men sen jag blev kristen har Gud svarat. Min bön om strafflindring för min bror blev besvarad och nu är alla i min familj kristna. Till och med min bror.

text • foto Lydia Engström

- Annons -