- Annons -

När Pernilla Eklund blev utbränd insåg hon att hon behövde hjälp med att bearbeta skammen och ångesten hon försökt fly från sedan hon var liten. Det viktigaste i helandeprocessen var att hon istället började tillåta de jobbiga känslorna.
Idag har Pernilla en inre frihet som innebär att hon inte behöver prestera för att ha ett värde.

− Den största lärdomen är att på djupet förstå att jag är älskad och önskad av Gud.
Det som har gått sönder i relationer, läks i relationer, menar Pernilla Eklund.
− Jag har främst tagit emot helande hos Gud. Den helige Ande är den bästa terapeuten. Men också terapi, stödgrupp, trygga vänner och kärleken från min man har varit läkande.
Pernillas syn på sig själv och livet i stort såg tidigare väldigt annorlunda ut. Hennes inre helande började när hon 29 år gammal drabbades av stressymptom då hon arbetade som lärare i matte och NO.
− Min styrka hade gjort mig sjuk och mitt skyddande skal av prestation fungerade inte längre. Vem var jag om jag inte kunde vara stark?

Pernillas farmor visade henne redan som liten vad det innebar att söka och ta emot villkorslös kärlek och trygghet hos Jesus.
− Men jag har också tvivlat mycket och försökt vara duktig för att jag trodde Gud skulle acceptera mig då. Det var som att en del i mig hade en trygghet i Jesus och andra delar i mig en osäkerhet där jag inte vågade bjuda in Gud. Även mot honom skyddade jag mig genom att vara självständig.
När hon inte längre kunde förtjäna sitt värde vällde all smärta fram. Men det dröjde innan Pernilla kunde börja lämna över sin ångest till Gud.
− Det var skrämmande men jag hade inget annat val än att kapitulera och be Gud om hjälp. När jag till slut tillät hans frid, nåd och kärlek att strömma in i mig startade läkeprocessen på allvar. I Guds närvaro har jag fått ta emot läkning i djupen av min själ.

Det tog även tid innan Pernilla vågade berätta för en annan människa om vad hon gick igenom.
− En viktig och smärtsam insikt är att jag inte fick det jag behövde som liten och att det inte var mitt fel. Jag behöver inte skämmas. Först när vi kan adressera skam och hitta läkning kan mönstret brytas, menar hon.
− Skam kan inte överleva när vi klär den i ord i mötet av en accepterande blick. När man möts av empati när skammen exponeras, läker den.
I samband med att Pernilla insåg vad skam var, förstod hon att den fanns med i alla möten med människor och förstörde samhörighet och kontakt.
− Den smärtade och skapade inre stormar av obehag. Jag brukar förklara skam som en blandning av smärta, rädsla och tankar av självförakt. När skulden hamnar på fel ställe växer skammen.
− Idag är mina nära relationer präglade av äkthet. Både det jag känner och behöver får finnas samtidigt som även den andres får göra det. Samhörigheten och kontakten har djupnat.

Under sin uppväxt utvecklade Pernilla ett otryggt och undvikande beteende. I stället för att ta emot tröst och trygghet lärde hon sig att stänga av.
− Jag upplevde en stor inre ensamhet och vågade inte släppa någon annan nära, berättar hon. Genom avvisanden hemma och mobbning i skolan började Pernilla tro att hennes behov av att bli hörd och känna gemenskap var något dåligt.
− Skam blev min inre kärna. Jag trodde att det bästa var om jag var tyst och osynlig.
Pernilla försökte istället förtjäna sitt värde genom att finnas till för andra och anpassa sig efter deras behov och önskemål.
− Om jag gav det andra ville ha, skulle jag bli uppskattad och risken att bli utfrusen skulle minska, tänkte jag. Jag trodde att det var jag som var orsaken till andra människors obehag, eftersom skammen talade om det. När skulden hamnade på rätt ställe kunde jag börja vandra förlåtelsens väg till inre frihet.

Pernilla visade aldrig för någon hur hon mådde och hade bra resultat i skolan. Som tonåring kom hon med i en kyrka och ungdomsgrupp.
− Det var en trygg plats på många sätt och barndomens tillit till Jesus fick växa.
För mig innebär psykisk hälsa att ha en inre trygghet och övertygelse om att jag är älskad och önskad av Gud.

Det är viktigt att man kan stå ut med svåra känslor, förklarar Pernilla. Och att kunna leda sig själv mot det som bygger upp.
− Vi människor, oavsett om vi är kristna eller inte, vill undvika smärta och obehag, både i oss själva och när vi möter det i andra. Det gör att vi ofta hellre låtsas att allt är bra i stället för att ta fram det i ljuset och låta det finnas, menar hon.
När Pernilla mådde dåligt funderade hon mycket på skillnaden mellan oro och ångest.
− Jag tänkte att när det gäller oro vet jag vad jag är rädd för, men när det gäller ångest är det mer en skräck som man inte riktigt förstår. Ångesten rev i bröstet, smärtade och gjorde det svårt att både andas och svälja. Som om den tryckte ihop mina inre organ. Ibland blev jag illamående och det kändes som om jag skulle kräkas.

Det viktigaste i helandeprocessen var att hon slutade försöka trycka undan sina känslor och i stället började tillåta dem och tala med Gud och sig själv om dem.
− Sedan har själavård, terapi, stödgrupper och förtroliga samtal med vänner hjälpt mig att bearbeta orsaken till smärtan och då minskar också intensiteten.
När jag vågat vara sårbar och låta någon annan få fylla mina känslomässiga behov av tröst och trygghet har tillvaron förändrats. Genom att möta den del i mig som bär på smärta och ångest har jag kunnat praktisera självmedkänsla.

”Genom att möta min smärta och ångest har jag kunnat praktisera självmedkänsla.”

De största utmaningarna under Pernillas väg till inre helande var just att acceptera att hon behöver tillåta det svåra och att det tar lång tid eftersom helandeprocessen behöver upprepas många gånger. Numera har hon mycket lättare att hantera det jobbiga och bjuda in Gud att vara med henne i det som känns obehagligt.
− Jag vet att känslor är som vågor och jag låter dem passera. När jag lyssnar till vad de vill berätta, kan jag möta behovet som de signalerar om. Vi har många rum i själen, eller många delar, och varje del behöver gå igenom en helandeprocess.
Idag har Pernilla en inre frihet som innebär att hon inte behöver prestera sitt värde.
− Jag kan låta mig älskas och älska villkorslöst. Den största och viktigaste lärdomen är att på djupet förstå att jag är älskad och önskad av Gud.
För att må så bra som möjligt behöver Pernilla promenader och tysta stilla stunder med Jesus, då hon tar emot av hans frid.
− Jag är ganska introvert, så jag behöver läsa, lyssna på poddar och vara i min egen värld en hel del. Jag skriver skönlitterärt, allegorier om den inre världen. Den typen av skrivande är som en bön och en vila.

När Pernillas inre helande kommit en bit på vägen blev hon anställd på Team Med Uppdrag som själavårdare och har fortsatt på den banan. Hon har tagit en masterexamen på kristen grund vid IPSICC i Danmark.
− Det är en internationell utbildning där Guds helande frid är det centrala i läkningen av trauman.
För några år sedan startade Pernilla Insamlingsstiftelsen Soul Tools. Visionen är att skapa en trygg självhjälpsrörelse med Jesus i centrum.

”Jag är övertygad om att vi kristna har matchboll i kampen mot den psykiska ohälsan.”

− Jag är övertygad om att vi kristna har matchboll i kampen mot den psykiska ohälsan. Den som har några verktyg för hur man ska göra i mötet med inre smärta kan hjälpa personen in i en läkande relation med Gud.
Därför har Pernilla Eklund skapat en metod för stödjande samtal och självreflektion som heter bi-stegen.
− Den fungerar både när jag ger djup terapi och när nybörjare använder den. Det finns en app att ladda ner gratis.

Pernilla Eklund har också skrivit böcker i själavård och skapat webbkurser för den som vill lära sig själavård och för den som själv behöver läkning. 2022 kom 52 verktyg för psykisk hälsa. Handbok för personlig och andlig utveckling varje vecka. Ett år senare kom uppföljaren som heter 52 visdomsord för psykisk hälsa. I juni kom nästa bok.
− Vita Regn och de förlorade är en allegori, en saga, som beskriver mötet med den treenige Guden som leder till resan från trauma till frid och frihet. Den är berättad som om den inre resan sker i en yttre fantasy-värld med kamp mot mörka krafter som vill binda och bedra.
− Boken är egentligen en faktabok i romanens form, eftersom jag samtidigt släpper en nyutgåva av kursboken i själavård: Verktyg för själens vård. I slutet av varje kapitel beskrivs hur bi-stegen och de andra teorierna gestaltas i Vita Regn och de förlorade.
Boken vänder sig till alla som är intresserade av att förstå mer om process- erna i själens läkning i Guds närvaro. Jag hoppas särskilt att den ska nå unga för att de ska kunna beskriva sin egen inre verklighet och kamp så att boken blir till hjälp och stöd.

text Angelica Victorin • foto Joel Eklund

- Annons -

Tidigare artikelVem är du när du ser dig själv i spegeln?
Nästa artikel”Jag var rädd för att bli maffians nästa offer”