- Annons -

Gladys del Pilar har förgyllt vårt land med sin sångröst i över 30 år och musiken har varit hennes räddning och passion så länge hon kan minnas. Den fanns där redan under hennes första år då hon och hennes syster blev slagna och hårt hållna på nunneklostret i Ecuador.
Nunnorna på barnhemmet i Ecuador behandlade inte de övergivna barnen särskilt väl. Gladys del Pilar är ett av de barnen och hemma i vardagsrummet i Stuvsta, Huddinge, berättar hon nu om sina minnen därifrån.
– Nej, jag har varken varma eller ljuvliga minnen från den tiden. Vi tuktades till lydnad, det var kärlekslöst och ont om mat. Jag kände mig som en person utan värde som man endast försökte hålla vid liv. Typ ”Ställ dig i ledet, ät, skit ….”.

Gladys hade tur som fick sova i samma sal som sin tvillingsyster Consuelo, de båda var varandras stora trygghet. Gladys beskriver sig som en lydig liten flicka.
– Jag vågade aldrig ställa mig utanför ledet. Lydde man inte kunde man få bestraffningar som att bli inkastad i ett mörkt rum, slagen med bälte, stungen med getingar eller så kunde man få rapp med brännässlor som sved. Gladys menar att den där tillvaron trots allt blev en norm, eftersom de inte visste om någon annat. Men det är klart att hon längtade bort, efter en familj, en mamma…

Enligt dokumentation kom Gladys och hennes syster till Sverige när de var 7 år gamla. Detta tack vare en svensk, handlingskraftig kvinna, Inga Werner, som nåtts av ryktet om barnens svåra situation. Hon adopterade dem och de fick ett nytt hem hos henne i Örebro.
– Jag minns kontrasten som omvälvande. Kylan, det nya språket, den nya miljön och att allt bara kändes nytt och kallt. Det var lite som att komma till en helt ny planet. Jag tror att Gud hade ett finger med i spelet då han aldrig tillät min syster och mig att bli separerade från varandra, menar Gladys som beskriver hur det var först i tonåren, upp emot vuxen ålder, som hon började undra lite mer över sina biologiska släktband och frågor som ”Vem är jag egentligen?” poppade upp i huvudet. En nyfikenhet finns fortfarande kvar, men hon har fått frid och låter inte de där frågorna ta så stor plats längre.

Hade inte Gladys blivit artist tror hon att hon ändå hade jobbat med musik på ett eller annat vis.
– Att sjunga och skapa musik är liksom min identitet, något jag inte klarar mig utan.
Och när Gladys nu kan se tillbaka på sina 30 år som artist är hon stolt över att det hela tiden funnits en efterfrågan. Men framgångarna har gått i vågor.
– Till en början var jag uppe på en våg när jag fick jobba tillsammans med Dennis Pop, en annan topp var när jag slog igenom i Melodifestivalen med Afrodite.
Hon har just avslutat en lång period på Chinateatern i Stockholm där hon spelat karaktären Oda Mae Brown i musikalen Ghost.
– Sångerska är ju det jag är, men det var helt nytt och innebar en stor utmaning för mig att agera så mycket och dessutom vara komisk på scen. Att Whoppi Goldberg vann en Oscar i filmen med samma namn satte ju inte heller någon press på mig, säger Gladys och skrattar ironiskt. Men nu är hon aktuell i ”En värsting till syster”. Hon kommer här att synas som huvudrollen, barsångerskan Deloris. Och den bestämda abbedissan kommer att spelas av Suzanne Reuter.
– Jag är ju enormt hedrad att få göra rollen, att både få sjunga bra sånger och vara rolig igen, och så att få spela mot en gigant som Suzanne Reuter.
Gladys beskriver sin roll som väldigt rolig och menar att med så många år på nacken inom branschen har hon hamnat i ett lugn och en slags trygghet där hon känner att hon kan leverera på en helt ny nivå.
– Jag tycker nämligen rollen passar mig som handen i handsken.
Förutom musikalen har Gladys även släppt sin självbiografi.
– Tanken var att jag skulle släppa en matlagningsbok. Men när min medförfattare satte sig ner med mig och hörde min historia så ansåg han att kokboken skulle bli min andra bok och att jag istället skulle satsa på den här självbiografin. Han menade att min historia är alldeles för intressant, att man inte bara kunde låta den vara.
I boken delar Gladys sin livshistoria, från minnena på barnhemmet till där hon står idag, om känslor och tankar man kan ha som adopterad och om en längtan efter att få slå igenom som artist.

Matlagning är som bekant ett enormt intresse hos Gladys, som bland annat var med i ”Hela Sverige bakar” i TV 4 – och vann!
– Mitt matintresse kommer från mamma. Hon lagade alltid mat och jag älskade att smaka och känna lukten av de ständigt nya smakerna som spreds i huset. Och inte sällan bjöd hon hem en massa folk på fest.
Gladys har alltid njutit av god mat, inte minst av kolhydrater. Men år 2014 skulle hon bli tvungen att dra ner på sockret.
– Det började med att jag såg en reklam på Facebook där man kunde få rabatt på en hälsokontroll. Jag tänkte att det kan ju inte skada att kolla hälsan så här mitt i livet.
Gladys gjorde olika tester och på återbesöket ville man att Gladys skulle gå till sin vårdcentral eftersom hennes blodsockervärden var så höga.
– Väl hos läkaren konstaterade man att jag har diabetes typ-2. Jag bara ”va?!”. Jag var ju inte ens överviktig? Det tog över ett år för mig att förstå och acceptera, men sedan erbjöds jag en kurs under ett halvår, där jag fick träffa andra nydiagnostiserade diabetiker, vilket var otroligt givande. Visst, jag hade känt mig ständigt trött och sällan var jag utvilad, men jag tänkte att det berodde på att jag hade så mycket jobb. Jag arbetade mest hela tiden och hade jag en ledig dag orkade jag knappt lyfta huvudet från kudden, men nu fick tröttheten en förklaring.

Gladys har egentligen aldrig varit en ”godisråtta”, det har däremot varit svårt för henne att dra ner på pasta, ris och potatis.
– Jag älskar ju pasta! Men idag äter jag måttliga mängder av dessa kolhydrater och försöker ha en bättre kosthållning. Förr tänkte jag aldrig på vad jag åt men nu planerar jag mer. Efter ett gig blev det förr ofta någon korv eller hamburgare, men nu har jag handlat något som är bra för mig i förväg som jag sedan kan äta efter giget.
Gladys försöker också stressa mindre eftersom även det är en faktor som bidrar till förhöjda värden. Hon behöver idag ta en spruta i veckan samt 4 tabletter om dagen för att hålla sina värden på en bra nivå. Tack vare Malous program ”Efter tio” fick hon också under hösten chansen att vara med i ett hälsoprojekt.
– Det handlade om att man ska föryngra sig själv inombords. Jag och en annan person fick väga in oss och man dokumenterade en rad olika värden för att sätta en ålder. Efter 11 veckor skulle vi, med hjälp av en PT och rätt kost, se om vi föryngrades. Det handlar inte om att gå ner i vikt utan att för min del bygga muskler som kan ta vara på insulinet. Detta var ju såklart en jättebra möjlighet för mig och även en tankeställare.

Kärleken då? Jo, det var under en kyrkokonsert i oktober 2008 som Gladys och hennes man Christer träffades för första gången.
Gladys beskriver det som kärlek vid första ögonkastet. Åtminstone för Gladys.
– Jag visste att jag träffat min blivande make när jag träffade Christer. Men han visste bara inte om det då. Gladys beskriver hur hon fick flörta ett tag, men snart började de dejta och kärlek uppstod.
– Jag tänkte bara ”Gud, vilken trevlig kille”. Med honom kände jag på en gång ett sådant lugn och en stabilitet. Dessutom är han så manlig och har pondus. Han möter alla människor med sådan respekt, det är fantastiskt.
Paret gifte sig år 2010 och Gladys hade då två barn sedan tidigare förhållanden.
– Christer stod stadig trots att jag hade två barn och jobbade massor. Att jag var borta på jobb mycket var något han visste om redan från början och kanske är det en kärna i vår relation. Att vi är medvetna om att vi är två individer och accepterar varandra och respektive jobbsituationer istället för att försöka förändra varandra.

Men att som ensamstående mamma behöva jobba mycket har varit ett högt pris att betala för Gladys.
– Jag har såklart hela tiden haft ambitionen att mina barn ska må väl och jobbat hårt för att kunna ha det så här bra som vi har det, men visst har jag misslyckats emellanåt. Artisteriet har helt klart kostat närvaron till mina barn. Detta är inget som jag kan få ogjort. David är 23 år och Amanda är 21 år idag och vi har pratat en hel del om hur min frånvaro påverkat dem. Vi jobbar på vår relation och får bearbeta det svek de upplevt från mig. Jag har ju förstått att detta är något som de båda burit på och därför är det viktigt att nu i vuxen ålder tala om det. Jag vill att de ska förstå att min ambition alltid varit att de ska ha det bra, men att det ändå kan bli fel.

Men var landar du och finner ro?
– Min man och jag har en motorbåt och jag älskar när vi åker ut i skärgården med den. Det är vår viloplats och det är en stor återhämtning. Där ute på vattnet laddar vi batterierna. Annars älskar jag att vara hemma och sova!

Hur skulle du beskriva din tro på Gud?
– Den har jag haft med mig sedan barnsben och den är högst närvarande i mitt liv. Min tro på Gud ingår i min vardag och jag hade aldrig klarat mig utan honom. Med det sagt har jag varit olika mycket närvarande i olika faser i livet. Men det är skönt att alltid ha någon att skrika till, att ifrågasätta, att tacka….

På vilket sätt har tron hjälpt dig?
– Jag har aldrig förlorat hans närvaro ens under mina tuffaste perioder i livet. Det fanns till exempel en period när jag gjorde genomslag som artist då jag kände en enorm press. Det var en tuff tid och jag hade ingen självkänsla alls. Då kändes det extra tryggt att veta om Guds närvaro. Christer och jag delar tron på Gud och det är helt fantastiskt att få be tillsammans med en annan människa. Vi känner inte heller att vi behöver övertyga eller stoppa undan vår tro för varandra, vilket är oerhört skönt.

Vad ger dig livsglädje?
– Jag är tacksam för min familj och att jag står där jag står idag, att jag fortfarande är efterfrågad!

Vad är du mest stolt över när du ser tillbaka på ditt liv?
– Att jag fortfarande känner mig bevarad. Jag har sett vad karriär kan göra med en människa och det handlar inte om jantelag. Jag har lovat mig själv att aldrig värdera en annan människa på grund av att den just nu har en skjuts i karriären. Jag har inte heller satsat på artisteri för att ställa mig över andra.

Finns det något som skrämmer dig?
– Jag har känt mig oerhört rädd under senaste valet i vårt land. Det är läskigt hur samhället ser ut och hur lätt människor kan dras med och påverkas när missnöjet är så stort. Det är inte klokt att fientligheten ska få ta så stor plats i vårt land.

Framtidsdrömmar?
– Åh, som mogen kvinna mitt i livet har jag många drömmar. Jag känner mig trygg som artist och sångerska idag och vill i framtiden producera och ge ut mer material själv. En dröm är att på egen hand utveckla mitt artisteri och skapande!

Gladys Del Pilar
Född: 1967
Familj: Maken Christer, barnen Amanda 21 år och David 23 år
Bor: Huddinge, Stockholm
Yrke: Artist och sångerska
Aktuell med: Musikalen ”En värsting till syster” samt självbiografin ”Tro, hopp och kärlek”

text Frida Funemyr • foto Frida Funemyr och Mats Bäcker

- Annons -