- Annons -

Ida Kjos föreställning ”Kärlek och mod”, som bland annat är en hyllning till hennes bortgångna syster Elin, var från början tänkt som en engångsgrej, men efter både en och två slutsålda kritikerrosade föreställningar förstod Ida att intresset var större än hon hade kunnat förstå. Under våren och försommaren uppträdde hon i alla Sveriges största städer.

− Det känns såklart helt otroligt att det blev ett sådant mottagande. Men det har också inneburit en enorm anspänning. Länge velade jag fram och tillbaka om jag skulle göra det här överhuvudtaget. Men att sedan bli mottagen med så mycket kärlek från publiken kändes helt fantastiskt. Det hände något med mig, men också hos dem som var där, kändes det som. Just därför känns det så fint att få göra den här föreställningen igen. Jag ser det som ett stort förtroende att få möjligheten att fortsätta förvalta det som Elin stod för, den kärlek och livsglädje hon spred.

- Artikeln fortsätter efter annonsen -

Egentligen hade tvillingarna Kjos planerat att göra en liveshow tillsammans, att det skulle bli som en slags förlängning av deras uppskattade podd, men så hann det aldrig bli.
− Det är helt overkligt och nästan svårt att ta in allt stöd våra lyssnare överöst oss och senare mig med. För den som kommer till föreställningen, blir det en känslosam kväll som också är fylld av kraft och framtidstro. Syftet är att hedra det som varit och skänka mod till att leva livet fullt ut och blicka framåt. Vi ska både skratta och gråta tillsammans. Allt får kännas. Och Elin hyllas.

Det har nu gått ett år sedan Elin somnade in efter att ha drabbats av obotlig lungcancer. Ida berättar att Elin hade gått med hosta i över ett år och att det tog lång tid innan hon fick rätt hjälp. Till exempel blev hon vid olika tillfällen hemskickad från läkare med både antibiotika och astmamedicin. När en röntgen till slut blev av upptäckte man något som inte skulle vara där.
− Det var en fruktansvärd chock för både henne och oss när vi sedan fick veta att hon hade en tjugo centimeter lång tumör i ena lungan, säger Ida och berättar att man opererade bort tumören. Men kort efter operationen, när cancern spridit sig till andra lungan, förklarade läkarna att det inte fanns så mycket att göra. Cancern var obotlig. Ida berättar att Elin till en början kände sig totalt tom, skräckslagen, rädd, orolig och maktlös.
− Elin var ju till det yttre i sitt livs form. Hon simmade på elitnivå och var en omtyckt träningsprofil och personlig tränare, men framför allt inspiratör. Hon hade över 200 000 följare och signifikant för hennes profil är sättet hon levde sitt liv på. Elin hade inte rökt en enda cigarett i hela sitt liv, menar Ida och beskriver hur det var som att hennes syster föll utan att det fanns något som helst att greppa tag i.
− Beskedet gick bara inte att ta in.

En uppmärksammad reel som systrarna lade ut på sina sociala kanaler visar när Ida rakar av sin systers hår. Elin gör därefter detsamma på Ida.
− Det var en gest av samhörighet till min syster. Jag ville göra hennes upplevelse, om möjligt, mindre tuff. Vi har alltid gjort allt tillsammans och att raka av oss håret tillsammans kändes därför som en självklarhet. Elin och jag har alltid gått genom livet hand i hand.
Att prata om det som hela tiden låg och väntade, den oundvikliga döden, var något som Elin verkligen ogillade. Ida försökte ibland ta upp ämnet, men upplevde att hon fick backa eftersom hennes syster inte ville ta upp sådant som gjorde dem ledsna den lilla tid de hade kvar tillsammans.
− Jag ville inte pressa henne utan försökte ha respekt för hennes känslor kring döden, säger Ida som förklarar hur märklig en situation är som handlar om att prata med någon om döden, någon som sannolikt snart ska dö. Hon menar att man har helt olika ingångar i den typen av samtal, där den enas liv ska ta slut medan den andres ska fortsätta.
− Det är som att man lever i två parallella universum, men Elins enda önskan var faktiskt att allt bara skulle få vara som vanligt. Jag försökte därför att stötta henne i hoppet och i känslan att få vara levande. Det var ju just detta som var signifikant för min syster och både hon och jag var medvetna om att livet är allt annat än rättvist. Det tjänar inget till att lägga fokus på att saker och ting är orättvisa. Det vi kunde påverka och utgå ifrån var hur vi levde den tid vi hade kvar tillsammans.

Ida säger att Elins motto hela tiden var att leva här och nu, men också att visa kärlek och mod. Kärlek som i att se på livet så ljust det går, mod som i att våga resa sig upp trots motgångar.
Samtidigt handlade en stor del av vardagen om sjukhusbesök och provtagningar. Alltid fanns Ida eller någon annan familjemedlem vid Elins sida. Dessutom hade Elin alla sina följare, som bara blev allt fler, som stöttade. Ida berättar att hennes syster öppet berättade om sitt sjukdomsförlopp och att följarna fanns där hela tiden genom att peppa och förmedla sin kärlek och hyllning.

Den 21 mars år 2023 somnade Elin in. På slutet gick allt väldigt fort och Ida berättar att det till slut var ett hjärtstopp som fick kroppen att ge upp.
− Även om det var otroligt smärtsamt så fanns där ända in i slutet så mycket kärlek. Elin var hela tiden omsluten av människor som älskar henne.

Efter ett år utan sin syster kan Ida sakna småsakerna hon delade med Elin i vardagen.
− Bara att kunna ringa henne. Hon var alltid den jag ringde först oavsett vad det handlade om. Jag saknar att bara ha henne här vid min sida. Ena sekunden var Elin här, för att i nästa vara borta. Detta är en känsla av overklighet som än idag kommer över mig.
Sorgeprocessen har genomgått många olika faser och Ida har pendlat mellan att känna en tyngd över bröstet, stunder då hon bara vill skrika ut sin sorg och saknad, till att känna mer glädje och eufori än någonsin tidigare. Hon beskriver det som att ena sekunden drabbas av tanken ”Hon är borta!” till att nästa sekund inse ”Jag är vid liv!”
− Förlusten av min syster är inget annat än hjärtskärande sorgligt. Samtidigt har jag intalat mig själv att jag fortsatt har fått livet och det är något som jag verkligen måste och vill förvalta.
Egenskaper som beskriver Idas syster allra bäst är envishet, lättsamhet, generositet och distans till sig själv. Hon hade en förmåga att sprida ljus omkring sig.
− Hennes kluckande skratt är nog det jag saknar allra mest idag. Hon hade ett högljutt skratt, bad inte om ursäkt för att livet var härligt.

Ida har tidigare jobbat som advokat och är en prisbelönt bolagsjurist som under de senaste åren arbetat som chefsjurist i finansbranschen. För ett halvår sedan sa hon ja till ett chefsjobb inom näringslivet, men sa ganska snart upp sig. Detta var ingen roll som Ida kände sig bekväm med just nu, den stämde inte överens med den person hon blivit efter att ha förlorat sin syster och bästa vän. Numera är lust, närvaro och tid med familjen det Ida värderar allra högst. Och eftersom hon bland annat föreläser om att våga kasta sig ut och vara i ovisshet kände hon att hon behövde leva mer som hon lär.
− Om jag inte själv vågade leva i en oviss situation, vem var jag då att be andra göra det? Mycket är ovisst i mitt liv just nu, men jag känner ett lugn i det. Jag är så mycket mer luststyrd idag. Jag vill inte jobba lika hårt och forcera fram sådant jag inte känner för, utan försöker istället välja uppdrag som känns mer härliga och inspirerande.

Nyligen utsågs Ida till Årets talare på ”My speaker of the year 2023” och fick ta emot “Publikens pris”.
− Jag känner mig vansinnigt ödmjuk och stolt. För detta år har krävt så mycket. Men trots livets svåraste år, gav jag mig tillåtelse att fortsätta framåt. Att våga lita på att jag vet vart jag ska.
Och den 23 mars, två år efter att hennes syster stod på scenen och höll ett TED-tal med Ida på första raden i publiken, stod Ida på samma scen och var en av TED-talarna. Hur mäktigt är inte detta?

Ida har alltid haft en övertygelse om att vi har rätt till allt vi önskar av livet. Det menar hon än idag.
− Att man som kvinna ska kunna göra karriär (om det är vad man önskar) och ta sig dithän man vill, samtidigt som vi bygger en familj och är en närvarande förälder borde inte vara en omöjlighet 2023. Problemet är bara att det är svårt att samtidigt hinna med sig själv. Då handlar det mer om att hålla sig vid liv istället för att leva sitt liv. Idag är det desto viktigare att jag lever mitt liv varje dag istället för att springa igenom det som jag tidigare gjort.
Förutom föreläsningarna som Ida håller runt om i landet har hon snart skrivit klart den bok som hon och Elin en gång påbörjade tillsammans.
− Vi startade den där processen ihop, men jag lovade att slutföra arbetet. Jag skriver den, men med syrrans röst. Boktitel och mycket annat har vi ju fått ändra på, eftersom jag är själv nu. Vi skulle ju varit två …

Ida är nyss hemkommen från Thailand dit hon reste för att skriva klart de alla tuffaste bitarna.
− Det har varit jättesvårt att skriva boken för det väcker så mycket tankar kring vad som kunde ha blivit men som inte blev. Om omständigheterna runt omkring mig inte var lika mörka hade det kanske kunnat underlätta själva skrivprocessen, säger Ida på frågan varför hon hamnade just i Thailand.

Vad har varit största utmaningen i skrivandet?
− Allt! Jag har ju aldrig skrivit en bok förut. Jag ser det som ett extremt stort förtroende Elin har gett mig och ibland har det känts övermäktigt och jag har frågat mig själv hur jag ska göra hennes berättelse rättvisa. Det kan liksom aldrig bli bra nog. Samtidigt vet jag att det är hjärnspöken och att hon hade varit stolt över att jag vågade försöka. Men det har såklart varit supersvårt att inte få bolla med henne, få hennes input, känslor och tankar.
Vad vill du att den som läser boken ska känna?
− Jag vill att den som läst och stängt igen boken ska känna kärlek och en tacksamhet till livet och till dem som finns runtomkring en. Man kan uppleva kärlek trots förlust, sorg och sjukdom. Bokens andemening bygger på förmågan att älska livet trots allt.

Vad gör du tillsammans med familjen?
− Vi övar på att ibland göra ingenting. Spela spel, laga mat tillsammans och bara vara. Hela familjen delar intresset för sport och försöker att göra mycket aktiva saker tillsammans. Det är det absolut bästa som finns!

Vad gör dig rädd?
− Inte så mycket, det allra värsta har ju redan hänt. Vad som än händer så vet jag idag att jag kommer att klara det. Det som skrämmer mig är väl just att inte ha levt mitt liv fullt ut.

Tror du på en högre makt?
− Jag tror på något oförklarligt, att vi alla är en del av något större och att jag på ett eller annat vis kommer att få träffa Elin igen. En gång sa Elin till mig att hon trodde att det fanns en mening med det som hände henne och att den tanken gjorde henne lugn. Hon sa att det hon genomgick skulle ge henne möjligheten att ge något till andra människor. Kärlek i att få andra att leva mer och mod i att våga resa sig igen efter en kris eller tuffa utmaningar. Och är det nu så, känns det på sätt och vis lättare att acceptera att min syster behövde lämna tidigare. För då var hennes död inte förgäves.

Vad ger dig livsglädje idag?
− Mycket av min föreställning handlar ju just om detta, hur man kan leva livet mer levande och hur man vågar väcka livet inom sig själv. Jag känner livsglädje genom att göra fler sådana saker som får mig att må bra, som att dansa, sjunga, ha sex, träna, springa, meditera, laga mat … sådant som får mig att känna mig närvarande och känna tacksamhet för det som är. Ofta handlar det om saker som är helt gratis.

Ida Kjos
Ålder: 36 år
Familj: Maken Lars Frölander (OS-medaljör i simning), barnen Lykke 7 och Jack 3 år.
Yrke: Jurist, poddare, föreläsare samt styrelseledamot.
Aktuell med: Föreställningen “Kärlek och mod” på olika platser i Sverige under våren och försommaren, podden ”Kjos & Myran” samt släpper en bok till hösten.

text • foto Frida Funemyr

Tidigare artikelKultur på recept förbättrar den psykiska hälsan
Nästa artikelHållbar livsstilsförändring – Boktips