- Annons -

Under ett par år kände sig Lisa Miskovsky orkeslös och hade ingen extra energi kvar, varken för sina barn eller sin karriär som musiker. Dessutom gick hon igenom en skilsmässa efter ett 17 år långt förhållande. Men musiken och barnen gav henne glädjen tillbaka. Idag är hon lyckligt kär i sambon Jens och är precis aktuell med ny musik.

Lisa är en av Sveriges absolut mest etablerade och största artister och låtskrivare. Sedan tidigare har hon sålt drygt 200 000 album, vunnit två Grammis, erhållit fem Rockbjörnar, medverkat i Melodifestivalen plus en rad annat. Det finns tonvis med samarbeten i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Förutom egen musik skriver Lisa även för andra artister, bland annat har hon skrivit låten ”Shape of my heart” till Backstreet boys, en låt som Lisa än idag drar in en hel del pengar på.
– Jag hörde att man ska sätta upp en musikal i New York nu med Backstreet boys musik och det är ju såklart jättekul att den låten kommer vara med även där. Jag önskar att jag fick skriva mer musik åt andra, men tiden räcker verkligen inte till, säger Lisa i ett ärligt och öppet samtal.
Lisa trivs väldigt bra med att skriva musik tillsammans med andra. Därför passar det henne att vara med på olika låtskrivarcamps emellanåt. Då kommer det låtskrivare, musiker och producenter från alla möjliga delar av världen och skapar musik tillsammans.
– Det är så roligt och kreativt att samlas på det sättet.

- Artikeln fortsätter efter annonsen -

Länge funderade Lisa på om det var musiken hon verkligen skulle satsa på. Hon tyckte nämligen det var så kul med snowboardåkning och ingick till och med i landslaget.
– Det var några år där jag kände mig kluven mellan dessa tävlingsmoment, två passioner i livet, men jag insåg att jag inte tyckte om själva fokuseringen på träningen i snowboardåkningen. Jag är nog för mycket hippie helt enkelt.
Lisa fortsatte med sin snowboardåkning – och även med sitt hockeyspelande vid sidan av musiken, ända tills för tre år sedan då hon drabbades av diskbråck.
– Usch, det var så ledsamt och klumpigt. Jag skulle lyfta in en stor gräsklippare i min bil och gjorde ett sådant där klassiskt dåligt lyft. Smärtan gjorde sig påmind på en gång och sedan dess har det inte blivit bra. Jag jobbar stenhårt med rehabilitering nu, men är inte förvånad över att ryggen är besvärlig. Jag har ju burit och lastat instrument och förstärkare in och ut i bilar och på tåg under alla år. Till slut tar ryggen stryk.
Lisa berättar att hon har konstant värk, dag och natt och går på smärtstillande.
– Jag har fått sluta med en hel del av de fritidsintressen som jag älskar, även tennis är för tufft för ryggen just nu.
Lisa har istället fortsatt att surfa. Dessutom har hon fått ett helt nytt men mer skonsamt intresse, nämligen rundpingis.
– Men alltså, det är ju så kul. När jag är i Stockholm går jag numera alltid till ett ställe på söder som kallas för Ugglan. Det är en rundpingislokal där folk i alla åldrar hänger och spelar mot varandra. Jag ska dit nu efter intervjun och träffa en kompis, du måste dit! Lisa berättar entusiastiskt om hur hon träffat vänner där som hon till och med ska ut och resa med, om hur hon och Lars Winnerbäck spelat mot varandra där och om hur hon träffat andra musiker som hon sedan spelat in musik tillsammans med.
– Det är ju väldigt socialt. Jag har faktiskt även tagit med Kalle Moreus dit! Annars kan jag tycka att det är svårt att hitta nya vänner när man kommit upp i den här åldern, har familj och så. Men detta är det perfekta stället, säger Lisa glatt och menar att man måste se det positiva i det negativa. Utan diskbråcket hade hon kanske aldrig hamnat på Ugglan och därmed aldrig gjort alla dessa underbara möten.

Lisa upplevs som en påtagligt energisk kvinna, men hon beskriver en period för några år sedan då hon gick igenom en av sitt livs tuffaste matcher.
– Det var en period när all energi och kreativitet plötsligt bara tog slut. Jag tror jag hade för många bollar runt omkring mig samtidigt och pallade inte.
Lisa hade just blivit mamma och hade svårt att hitta sin roll, inte bara som mamma utan också som musiker.
– Jag vet att det finns artister som kan stå och amma ena sekunden och sedan gå upp på scen den andra, men jag klarade inte det. Jag klarade inte av att vara supermamma och göra superkarriär samtidigt. När jag var med barnen ville jag bara vara mamma och mitt upp i allt det där tog all energi bara slut. Jag hade ingen ork kvar till något alls. Under en period gjorde jag endast det nödvändigaste, inget mer. Jag var inte så kaxig under den där tiden, konstaterar Lisa och beskriver sedan hur det faktiskt var just barnen och musiken som gav henne glädjen tillbaka. Hon fick energin tillbaka och gjorde bland annat Melodifestivalen. Men sedan kom nästa bakslag. Skilsmässan.
– Det var såklart supergrymt. Jag tror ingen skilsmässa är lycklig, speciellt inte för barnen. Men jag hade stångat huvudet i marken allt för länge. Länge, allt för länge ville jag bara få det att funka, att allt skulle lösa sig. Men till slut var vi tvungna att inse och våga släppa taget, säger Lisa som var tillsammans med sin exman Marius Sommer i över 17 år. Hon menar att de var väldigt olika och hade rätt olika värderingar redan från början, men grejen var att de sågs så sällan att de nog inte ”insåg det där och då”. Han proffsåkte som snowboardåkare och Lisa turnerade.
– Separationen var lite som att bränna ner en skog, det var så förödande och dött, men sedan när det åter börjar växa kan det bli grönt och fint igen, menar Lisa som sedan två år bor tillsammans med skåningen Jens Persson. Han flyttade upp till Lisa på landsbygden i norr från storstaden Malmö.
– Då måste man ju va kär, säger Lisa och skrattar.
I en relation talar Lisa om vikten av humor.
– Att få skratta ihop är något jag värdesätter mer och mer, men också att man delar intressen och kan hitta på saker tillsammans. Jag tycker också det är mysigt att leva tillsammans med någon man kan ha intressanta samtal med, jag får energi av att prata med Jens.

Jens har inga barn sedan tidigare, men funkar superbra tillsammans med Lisas döttrar.
– De har fått en jättefin relation och apropå det såg jag en fin film om just detta ämne häromdagen, ”Shoplifters”. Den handlade om att biologiska föräldrar inte alltid behöver vara de viktigaste personerna i barnens liv och att det inte behöver vara fel. Att leva varannan vecka med barnen tycker Lisa är tufft och hon försöker ”sneaka” åt sig så mycket tid hon bara kan för att få vara med sina tjejer.
– Varannan fredag åker betongkepsen på, så är det bara. Trots att de bor hos sin pappa endast fem minuter ifrån oss kan jag sakna dem oerhört när de inte bor hos oss. Och det är klart att de varit ledsna över skilsmässan. Framför allt så skäms man ju som föräldrar över att de ska behöva flytta fram och tillbaka så här. Men vi försöker göra det bästa av situationen. Det viktigaste mitt i allt är att de får känna sig älskade.

Som mamma tycker Lisa att det är viktigt att lära sina barn att man ska hälsa på gamla, tacka för maten eller när bilar stannar för att man ska gå över gatan.
– Sådant där vardagshyfs tycker jag är viktigt i uppfostran. Men sedan är det ju så att folk alltid kommer tycka och tänka en massa om andras barn, fastän de inget vet om deras bakgrund eller omständigheter.
Lisa jobbade ett tag som simlärare och fick då ta hand om de barn som avvek från mängden.
– Jag tyckte väldigt mycket om de barnen, människor som är ”eljest”. Men överlag tycker jag att vi blivit mer toleranta i vårt samhälle, att vi accepterar människor som har någon avvikelse eller diagnos i större utsträckning.
Tid är en annan sak Lisa tror är a och o i relationen till barnen.
– Tid ihop löser problem, menar jag. Tillbringar man tillräckligt mycket tid ihop med sina barn så sipprar oro och problem av olika slag till slut fram. Jag kan känna en oro över föräldrar som lämnar sina barn framför skärmar, men jag som själv är en gammal ”gamer” kan förstå barnens besatthet. Jag ”gamar” gärna ihop med mina barn, men vi gör också annat ihop, som att vara ute och grilla i naturen, fågelskåda eller åka skoter.

Vad gör dig lycklig?
– Jag är lycklig när folk i min omgivning mår bra och trivs, men också när jag får finnas som ett stöd för dem som inte mår så bra. Min 94-åriga granne blev så glad när jag förra veckan hade fixat hans brunnslock åt honom. Den glädjen är obeskrivlig. Jag vill att mina vänner ska veta att jag finns där för dem. Jag har haft flera i min omgivning med drogberoendeproblematik och jag har aldrig vikit från deras sida. Dessutom tycker jag att det är viktigt att visa för barnen att det inte är farligt eller att man behöver vara rädd för att vara nära någon som är i sorg eller har det svårt.

Finns det något du är rädd för?
– Jag hade aldrig någonsin varit rädd för något innan jag fick barn. Men sedan hände något märkligt, att varje gång jag kör över en bro med dem i baksätet är jag livrädd att jag ska köra av bron. Den här känslan återkommer gång på gång när jag är på en bro och jag funderar på hur jag där och då ska kunna rädda dem båda samtidigt? En hemsk tanke!

Vad gör du för att varva ner?
– Jag har blivit mindre stresstålig efter den där tunga perioden då all energi plötsligt försvann för ett tag. Stressymtom som att jag blivit mer disträ och glömsk är ständigt återkommande, jag kan glömma vart jag ska köra när jag åker bil och inte vara närvarande. Men när jag har stressat och varit igång för mycket då är en riktigt stenhård tyst bastu den bästa medicinen för avkoppling. Sådär så man inte kan andas och blir nollställd, som en zombie. Min sambo trodde jag skulle ha ihjäl honom de första gångerna, men nu har han vant sig.

Hur ser dina framtidsdrömmar ut?
– Jag drömmer om att släppa en skiva på svenska, skriva mer åt andra och kanske göra en riktig metall-platta. Men jag drömmer också om att ha en lägenhet utomlands där vi kan bo halvårsvis. Jag trivs med bad, strand och surfing.

Vad betyder musiken för dig?
– Oerhört mycket. Den är en stark rot tillsammans med mina tjejer och min sambo. Musik binder samman och är som en slags bästa vän som är kul att få dela med sig av till andra.

Vad är du mest stolt över?
– Att jag lärt känna mig själv bättre. Idag har jag lärt mig att fördela livet och fokusera på både barn och karriär på ett sätt där jag fortfarande får må väl. Jag har helt enkelt lärt mig att navigera till någon slags rutt i livet.

Lisa Miskovsky
Ålder: 44 år,
Familj: Sambon Jens Persson och döttrarna Elsa 9 och Elvira 11
Bor: I Umeå
Yrke: Artist, låtskrivare
Aktuell med: Vår- och sommarturné

text • foto Frida Funemyr

- Annons -