År 2009 erövrade hon hela Europa med sin mezzosopranstämma och hon vann inte bara Melodifestivalen med låten La voix utan även alla TV-tittares mellohjärtan. I ett samtal med Malena Ernman berättar hon om musikens kraft och hur dåligt hon mår utan den i sitt liv.
Pandemin slog hårt mot många, inte minst alla artister. Malena Ernman var en av många som plötsligt stod utan jobb och det tog hårt på henne, inte bara ekonomiskt utan framför allt hälsomässigt.
− Jag mår dåligt så fort jag inte får jobba. Allt ställdes ju plötsligt in och så fort jag inte får sjunga eller stå på scen får jag ångest, blir låg och deprimerad, säger Malena när vi ses på Göta Lejon innan nypremiären av musikalen Piaf drar igång i höst, först i Stockholm och från och med oktober i Göteborg.
Hon berättar att hon kunde hitta på, både för sig själv och familjen, att hon hade olika möten i stan som hon cyklade eller sprang iväg till, bara för att det skulle kännas som att hon jobbade och då fick hon även en orsak att röra på sig. Dessutom passade hon på att läsa musikhistoria och efter ett tag satte hon igång ett större musikprojekt och samlade ihop en sånggrupp som kallar sig för Ecstatic ensemble bestående av några av landets främsta sångare. De sjunger allt ifrån gregoriansk munksång till nutida filmmusik. Malena har även arrangerat Abbas nya sång Ode to Freedom och lagt ut för användning till alla körer i hela världen med Bennys samtycke. Hon planerar dessutom att skapa en körfestival i Uppsala där hon numera jobbar på stadens konserthus som producent.
−Jag har skrivit säkert 20 olika arrangemang och musikbearbetningar för den här ensemblen. Vi spelade in i konserthuset, säger Malena och berättar att denna konsert kommer att sändas på SVT någon gång i höst. Ensemblen har i vår turnerat med en Vocal history tour. Den blev en sådan succé att de fortsätter till hösten i olika kyrkor runtom i Sverige. När Malena skriver sina notarrange-
mang behöver hon inte ett piano. Musiken hon skriver hör hon i sitt huvud.
− Det är otroligt meditativt för mig att arra. Jag kan sitta fem timmar i sträck och skriva not efter not för hand. Att sedan få höra och vara med och sjunga mina egna arrangemang, ja det är underbart.
Malena älskar kyrkorummet och eftersom hennes mamma var diakon och morfar var domprost i Uppsala har hon tillbringat en hel del tid i olika kyrkor.
− Jag är uppvuxen med kyrkan och har sjungit i kör sedan jag var liten. Det är något speciellt med akustiken och historien som finns där. Religion förknippas så ofta med krig numera, men när det gäller kyrkan så kan jag se att det är en otroligt fin mötesplats för människor, för värme och gemenskap.
Enligt Malena har Sverige den största körtraditionen i världen, flest körer per capita. Men vi är också det mest ensamma folket i världen. Hon menar att det var många som gick under av ensamhet under pandemin.
− Det är inte samma sak att sjunga tillsammans digitalt, det fysiska mötet är så otroligt viktigt. Människor integreras och blir vänner med varandra. Att sjunga räddar liv, det är det allra bästa botemedlet mot depression. Att sjunga i kör är bra för hela kroppen. Jag ser vad det gör med människor, allt ifrån blodgenomströmning och lyckokänslor, till träning av alla möjliga muskler, utbrister hon.
I musikalen om Édith Piaf delar Malena huvudrollen med sin 15-åriga dotter Beata. Beata fick förfrågan om att spela denna roll redan när hon var 13, men så kom pandemin i vägen. Därefter låg musikalen i träda och mor och dotter har väntat på att få gå ut på den där scenen.
− Det var värt all väntan. Detta är ju Beatas musikaldebut och hon gör verkligen succé. Det är hon som spelar unga Piaf och får därför sjunga de mest klassiska låtarna. Jag ska gestalta den äldre versionen och på så vis ligger det inte lika mycket press på mig som på Beata. Men hon har verkligen nerver av stål och är otroligt begåvad med ett oerhört gehör. Att Beata skulle vara så bra var nog en chock för väldigt många, säger Malena som nu gör sin taldebut på scen.
Även om både mor och dotter sysslar med musik menar Malena att deras vägar ser helt olika ut. Malena är klassiskt utbildad och skolad, har arrat och skrivit noter för olika körer medan Beata är autodidakt, skriver egen musik, spelar elbas, dansar och sjunger. De är måna om att på jobbet är de endast kollegor som skrattar och har roligt tillsammans.
− Vi har samma humor och är lika knäppa båda två. Men jag tror att hon tycker det är mindre kul än vad jag tycker att få stå på scen ihop. Det känns viktigt att jag släpper mammarollen i jobbsammanhang. Men självklart, som den oroande och beskyddande mamma jag är, känner jag hela tiden av att hon mår bra, erkänner Malena.
Piaf levde på sätt och vis ett rikt liv, inte minst tack vare den kärlek och besatthet hon hade för musiken. Samtidigt var det ett tragiskt liv, präglat av alkohol och droger.
− Hon var ju bara 47 år när hon dog, men såg ut som minst 80. Hon var otroligt tärd och ärrad av livet. Men jag kan verkligen identifiera mig med henne när det handlar om den där kärleken hon hyste för musiken, människor och för livet. Hon kunde ju verkligen inte leva om hon inte fick sjunga. Så är det även för mig. Jag mår dåligt både själsligt och fysiskt. Precis som när man är ute och springer eller tränar på gym, så frigörs det en massa endorfiner som gör att kroppen känner sig så mycket lättare efteråt. Det ger en otrolig kick, säger Malena som aldrig haft en b-plan.
Till en början ville hon bli dirigent. Operan blev det av den enkla anledningen att det var den svåraste genren. Ju svårare och ju större utmaning, desto mer lockande.
− Rösten sökte sig till operan, men i skalle och hjärta har jag egentligen aldrig varit intresserad av opera. Jag är alldeles för intresserad av teatern, där har jag så mycket mer att upptäcka.
Kreativa människor finns det på både hennes och maken Svantes sida.
− Vi har allt ifrån skådespelare och präster till vetenskapsmän och nobelpristagare i våra släkter. Så kreativiteten härstammar nog från båda våra sidor, förklarar hon.
Malena återkommer gång på gång under samtalets gång till hur mycket musiken betyder för henne.
− Musiken är den jag är, det är det jag kan. Utan musiken i mitt liv vet jag ärligt talat inte vem jag skulle vara. Det har varit mitt specialintresse hela livet. Det kanske är min ADHD som gjort att jag intresserat mig så intensivt inom ett område och blivit duktig på det. För inom vissa områden är jag istället helt värdelös, jag kan till exempel inte köra bil och har därför inget körkort och jag har noll koll på ekonomi, att betala räkningar och sådana saker. Det får jag hjälp med, säger hon.
Som mamma beskriver Malena sig själv som snäll och känslosam.
−Familjen skulle nog säga att jag är dålig på att ta kritik också, haha. Men jag gör verkligen allt för dem.
Av olika anledningar blev Malena utbränd för några år sedan och har sedan dess kämpat med en enorm trötthet och nedstämdhet.
− Efter två timmar på scenen åker jag alltid direkt hem och stupar i säng. Om de andra i ensemblen vill göra något efter en föreställning hittar jag alltid på en ursäkt för att få komma hem.
Malena menar att hon kan vara supersocial och det är ju denna person vi får se i TV-sofforna. Hon har varit med i Eurovision, diverse tv-program och i samband med en lång rad olika scenframträdanden. Hon tycker om att träffa människor, men är enligt henne själv rätt asocial.
− Jag kan vara punktsocial och mingla bland folk i korta stunder. Då kan jag ta över och vara en mittpunkt, spindeln i nätet som ser och hör alla. De få som känner mig vet att jag fungerar endast korta stunder. Därefter blir jag helt dränerad på kraft och det tar lång tid för mig att återhämta mig. Men jag vet numera hur min kropp reagerar och vad den behöver. Jag vet framför allt om mina begränsningar.
När familjen mår bra mår Malena som allra bäst. Som högkänslig har hon konstant känselspröten ute.
− Jag känner så mycket med människor att jag får samma känslor som de har. Jag är otroligt högkänslig, vilket kan vara en enorm styrka men också en svaghet eftersom man blir så berörd av människor att man gråter och känner med dem.
I samband med sin utmattningsdepression sökte Malena hjälp hos en terapeut.
− Främst gick jag dit för att jag behövde sömnmedicin och få verktyg för att kunna sova. Men det slutade med att jag fick medicin för ADHD, en medicin jag aldrig mer kommer att ta. Jag reagerade med att vara superpigg och klarvaken två dygn i sträck. Jag hade anat ganska länge att jag har denna diagnos och har alltid varit väldigt kreativ och snabb, säger Malena och fortsätter:
− Jag behövde ju inte medicin för att fokusera och sådana saker, jag behövde hjälp med att varva ner, säger Malena som numera äter antidepressiva mediciner som hjälper henne att ta udden av känslomässiga dalar och toppar.
Malena tror att det är värre för barn som växer upp med NPF-diagnoser idag än när hon var barn. Hon tänker att det är dagens skolsystem som bidrar till detta.
− Skolan har gjort det sämre för våra ungas mående. Den psykiska ohälsan är som en tsunami av barn som faller bort, säger hon och suckar uppgivet.
I samma veva som Magdalena kände att hon var tröttare och mer ledsen än tidigare insåg hon att hon ju faktiskt klivit över 50-strecket. Då läste hon på en gång på om klimakteriet och hur kroppen kan reagera.
− Jag insåg att jag kanske befann mig i denna period. Det är jobbigare än vad folk tror, helt plötsligt slutar kroppen fungera. Ofta är ju kvinnor i den åldern i en chefsbefattning, har stora barn som kanske mår dåligt och börjar bli äldre, samtidigt som kroppen börjar svika. Hur orkar alla kvinnor?
Förutom musiken är träningen ett ont måste för Malenas välmående under klimakteriet.
− Jag ser det som en plåga, men mår alltid jättebra efteråt. Det är som med musiken, rör jag inte på mig så får jag ångest och blir deprimerad. Det räcker med tio minuter om dagen, få upp pulsen och andningen, stretcha och röra på mig.
Jag dansade som yngre och var väldigt aktiv. Kroppen är inte längre som den var, men desto viktigare att fortsätta att hålla igång den.
Malena har varit en arbetsmyra så länge hon kan minnas, alltid engagerad i minst fem olika arbetsprojekt samtidigt.
− När jag var ung gick jag på musikhögskolan och operahögskolan samtidigt som jag sjöng i radiokören och jobbade som dansare och mimare på Oscarsteatern. Mina pluggkompisar klagade på att jag aldrig var med på några fester på högskolan. De ansåg att festandet och gemenskapen var det viktigaste, men för mig var arbete och erfarenhet det mest väsentliga. Så har det alltid sett ut för mig. Det är varken jag själv eller någon annan som piskat på eller satt någon press på mig. Jag har alltid gått på lust, nyfikenhet och en känsla av fjärilar i magen.
Hon har inte haft några som helst problem med att ha flera bollar i luften samtidigt, inte heller att jobba med helt två olika sångtekniker under samma period. Samtidigt som Malena körde Cabaret med ett slags röst på Dramaten så pendlade hon till Berlin och sjöng Figaros bröllop på operan. Malena menar att hon har en röstteknik som hon själv hittat på och har aldrig någonsin haft en sånglärare, utan är helt och hållet självlärd.
Trots att Malenas centrala roller återfinns i mezzofacket har hon ett unikt röstomfång upp till en koloratursoprans trestrukna f. Själv förklarar hon att hon har en grundteknik inom sång som gör att hennes röst sällan strular, något som är de flesta artisters stora mardröm.
− När allt fallit runt omkring så har rösten nästan alltid funkat. Men jag är såklart noga med att inte sjunga om jag är sjuk eller så. Att sjunga ska vara lustfyllt, det ska inte göra ont. Då är det något som är fel, förklarar Malena.
När Malena träffade sin man Svante kände hon att han hade allt. Det var under en filminspelning om tonsättaren Joseph Martin Kraus som de träffades. Svante spelade huvudrollen och Malena hade en biroll.
− Jag blev kär, tyckte han var jätteläcker, kände att honom vill jag gå hem och titta på TV med, den känslan, hemma-känslan.
Malena berättar att hon stack fram sin hand och sa: Här är mitt nummer om du vill ringa. Det är inget hon vågar göra i vanliga fall, men hon var över trettio och kände att hon nu måste ta initiativ. Sedan dess har de varit ett par.
− Han var rolig, intelligent, ödmjuk, smart, varm och lojal. Han visade sig vara den absolut bästa personen som finns och är den bästa pappan till våra barn. Han sätter alla andra före sig själv hela tiden, den egenskapen är otroligt fin.
De har nu varit ett par i 20 år och Malena tror att deras gemensamma humor och skratten är en viktig grund. Men också att de har samma värderingar på de viktiga frågorna i livet.
− Vi är nog ganska bra på att göra saker var för sig, men att också ha en stark tvåsamhet, säger Malena.
− Jag tror på evig kärlek med mycket hårt arbete, men jag tror kanske ännu mer på evig lojalitet.
Om du och Svante bara vill ta det lugnt, vad gör ni då?
− Då kan det hända att vi kollar serier tillsammans eller så tar vi promenader med våra två hundar, de är så fulla av kärlek. Bland det mysigaste som finns är när någon av hundarna ligger på min mage när jag ligger och kollar på TV i soffan. Annars tycker jag om att baka. Ser jag en rutten banan sätter jag genast igång och bakar en banankaka. Under pandemin började jag även att sy, bland annat pimpade jag mina klänningar på olika sätt.
Varifrån kommer ditt enorma driv?
− Det är nog en blandning av min impulsivitet och ADHD som driver mig. Men jag har absolut inget tålamod. Jag är väldigt temperamentsfull och kan bli både arg och ledsen när saker inte blir som jag vill. Svante har mer tålamod än jag, men han är inte heller lugn. Vi brinner i omgångar.
Vad drömmer du om?
− Jag har egentligen inga drömmar, men hoppas förstås att jag får fortsätta vara frisk, få jobba och försörja mig så länge som möjligt. Genren musikal är väldigt roligt för att det är så folkligt och det kommer så rolig publik. Jag har fått möta all möjlig publik, från klassisk publik utomlands, till folklig publik här i Sverige, jag har sjungit allt från pop och rock till jazz och folkmusik. Jag har gjort alla genrer förutom hårdrock och rap. Men teaterns värld är något som jag känner mig mest nyfiken på att utforska mer framöver.
Finns det något som skrämmer dig?
− Världen är katastrofal, var ska jag börja? Det är ju så mycket som är fel. Människor i sig är inte ondskefulla, de är goda och bär på en välvilja. Men vi har ett flockbeteende som är läskigt. Jag beundrar människor som vågar stå emot de där flockarna och tänker själva.
***
Om musikalen PIAF:
Under sin korta livstid blev Édith Piaf legendarisk, en av 1900-talets absolut största sångikoner som enligt myten upptäcktes när hon stod och sjöng i ett gathörn.
Hennes unika röst, hennes fantastiska sånger och hennes dramatiska liv – en hallick som försökte döda henne, ett barn som dog och en tillvaro som Frankrikes mest populära sångerska som dog endast 47 år gammal – har aldrig slutat att beröra.
För manus och regi av musikalen Piaf står Rikard Bergkvist.
***
Malena Ernman
Ålder: 51 år
Familj: Maken Svante Thunberg och döttrarna Beata 17 och Greta 19
Bor: i Stockholm
Yrke: Sångerska och artist
Aktuell med: Musikalen Piaf samt Vocal history tour tillsammans med sånggruppen Ecstatic ensamble.
text • foto Frida Funemyr
