Smyckesdesignen Emma Israelsson gör kometkarriär men tar inget i livet för givet
Emma är grundaren och designern bakom smyckena som bär hennes namn och som numera syns i alla möjliga offentliga sammanhang. Hon är mitt uppe i karriären och är en entreprenör väl värd att inspireras av. Men att det skulle gå som det går för Emma är inte helt förvånande då hon är uppvuxen i kommunen Gnosjö som ju är ett välkänt småföretagsområde.
Emma menar att söker man på ”Gnosjöandan” så får man upp alla möjliga slags beskrivningar, men för henne handlar det om att våga tro på något och ta sig dit genom entreprenörskap och hårt jobb.
– Det är lite snack och mycket verkstad, konstaterar Emma som bodde i Gnosjö under sina första 19 levnadsår.
Trendigt klädd och med en karisma som få susar Emma Israelsson in i den hotellobby i Stockholm där vi stämt träff. Egentligen skulle vi ha setts ett par veckor tidigare, men då blev hon kidnappad av sin man.
– Jag fyllde 40 och han överraskade mig med en resa, utbrister Emma.
Som uppvuxen i kyrkomiljö blev det en hel del gospel och musik för Emma.
– Jag har alltid tyckt mycket om musik och ett tag var jag musiklärare. Men därefter kom jag in på andra områden, som marknadsföring, juridik och projektledarskap. Efter tio år på en byrå (Brindfors – TBU) i Stockholm, där jag ständigt var omgiven av trender, design och plåtningar satt jag vid ett tillfälle och bläddrade i magasinet Elle. Många modeller bar smycken med religiösa förtecken, som Budda och ”onda ögat” och liknande. Men jag fann inte det jag sökte.
Denna upptäckt tillsammans med en gammal dröm om att starta eget gav upphov till ett frö som bara skulle gro och bli större. Inte minst när Emma och hennes man reste till USA för att vara lediga med första barnet, Elliot, började Emma tänka hur företaget skulle kunna se ut.
– Det var skönt att bara ligga på stranden och bygga idéer i huvudet, speciellt i USA där det är så mycket lättare att släppa hela jantelagsbiten. För mig har det känts väldigt viktigt att få med givande och välgörenhetsgrejen i företaget på ett naturligt sätt. Dessutom har jag ända sedan jag var liten haft en mycket hängiven och stark gudstro. Alltså, ingen sådan där ”flumtro” utan en tro på Jesu uppståndelse och hela den biten. Detta ville jag också ha med mig in i företaget och själva produkten.
Efter ett år i USA gick Emma tillbaka till byråbranschen, men hennes dröm växte sig allt starkare. Så när hon var mammaledig med barn nummer två, dottern Olivia, gick hon en kurs i silversmide.
– Det var fantastiskt kul och tankarna på att driva ett företag med fokus på smyckesdesign var nu ett faktum.
Emma tror att det var Gud som förberedde henne under flera år på hennes idé kring hur hon skulle bygga upp sitt företag.
– Jag är helt övertygad om att saker sker i rätt tid, men däremot tror jag det krävs lite action. Man kan inte bara sitta och vänta, säger Emma som under sin nästkommande graviditet på nytt tog med sig familjen till USA. Där gjorde hon en testkollektion som hon oplanerat tog med sig till ett fik där hon träffade ett gäng bekanta.
– När jag visade smycken uppstod värsta hysterin och på väg hem hade jag inga smycken med mig, men däremot en massa checkar. Det där gav ytterligare en tändning. När jag kom hem efter året i USA sa jag upp mig från mitt dåvarande jobb på byrån. Jag hade en drömsits, skulle få löneförhöjning och bli befordrad, men jag visste att det var nu eller aldrig.
Efter tiden i USA landade familjen i Strängnäs, lite av en slump då de sålt sin bostadsrätt i Stockholm.
– Vi fastnade för den där sekelskiftsvillan vid vattnet och tänkte bara hyra huset till en början. Men vi stormtrivs! Det är skönt med lugnet där i kontrast till alla möten och det hektiska arbetslivet inne i Stockholm.
Nu hade både Emma och hennes man Fredrik sagt upp sig från sina två fasta och välbetalda jobb. Emma beskriver tiden som att ”det var som att bara kasta sig ut och våga gå på vatten”.
2013 kom varumärket EMMA ISRAELSSON ut med sin första kollektion. Och det äkta parets ”kombo”, Emma med alla sina erfarenheter inom grafisk design, säljande, kommunikation och vana att möta människor, och Fredrik med sin bakgrund inom media, visade sig bli ett hellyckat recept.
Emma beskriver sin design som enkel, det är alldagliga smycken som även kan passa till fest. Och hon använder sig av äkta silver, brons och guld. Att Gud skulle stå i centrum i första kollektionen var självklart. På smyckena står det ”Ps 23”, som är kopplat till psalmen med samma namn, ”Herren är min herde”. Ända från starten har 10 procent av vinsten gått till välgörenhet, som till exempel till forskning inom barndiabetes, barncancerfonden och PMU där pengar regelbundet går till Dr Denis Mukwege och Panzisjukhuset i Kongo och dess arbete för att hjälpa kvinnor och barn som utsatts för sexuellt våld.
– Jag tycker det är självklart att ta med hela givandebiten in i företagslivet precis som i privatlivet. Jag har aldrig haft en vision om att bli missionär, men jag har andra talanger och kan på detta sätt bidra och hjälpa människor, som inte har det lika bra som vi.
Företaget har gått spikrakt uppåt och idag bär offentliga personer som prinsessan Sofia, Carola och flera tv-profiler Emmas smycken. Till och med svensk-amerikanska kändisar som Malin Åkerman och Maria Montazami har själva ringt och beställt smycken från Emmas kollektioner.
– Självklart är det den bästa marknadsföringen att våra smycken syns i offentliga sammanhang på det viset. Vi har många samarbeten med olika människor men personerna kontaktar oss först och vill verkligen bära våra smycken.
Ganska snabbt kunde både Emma och maken ta ut varsin lön och företaget växer idag så det knakar. Det är en tuff bransch, varje vecka kommer massor av nya varumärken ut på marknaden, men lika ofta slår andra igen. Men drömmen för Emma är nu att växa internationellt.
– Vi försöker inte sälja våra smycken var som helst utan väljer våra försäljningsställen med omsorg. Vi är noga med att växa starkt, proffsigt och långsiktigt.
När Emma talar om sin företagsamhet så kommer hennes tro på Gud in så naturligt.
– Jag är ute på en hel del evenemang och träffar väldigt många människor. Det känns som om den kristna tron håller på att bli överkörd. Men jag får en hel del reaktioner där man tycker att budskapet i Psalm 23 på smyckena ”känns härligt”. Jag tror att Gud är en gentleman och jag tror att vi alla ska hålla oss ödmjuka inför varandra, menar Emma som är uppvuxen i en kristen familj.
Emma har aldrig någonsin tappat sin tro, men har kanske inte alltid varit ”Guds bästa barn”.
– Mina föräldrar har varit fantastiska förebilder. De gav oss frihet under ansvar, aldrig några måsten eller pekfingrar. Jag och mina syskon fick uppleva och se Gud genom dem. Även om Emmas grundtro alltid har varit stark, kunde hon tvivla, ifrågasätta och tänka kritiskt – inte minst under tonåren.
– Men jag tror att om det är någon som kan stå pall för kritiskt tänkande så måste det vara Gud. Livet går inte på räls och det är en ofullkomlig värld vi lever i, men tron på Honom är allt jag står på, säger hon.
Genom åren som gått har Emma lärt känna Guds röst.
– Absolut, jag märker när det är någon annan än jag själv som lägger orden i mitt hjärta. Det händer speciellt när jag är ute och springer, lyssnar på musik och ber. Du vet, när pappa snackar känner man igen rösten…
Under de tunga och sorgliga år då Emma och hennes Fredrik kämpade med att bli gravida gav hon aldrig upp hoppet om att en dag få bli mamma.
– Jag fick missfall efter missfall och vi kastades mellan hopp och missmod. Åren gick, men vi gav aldrig upp för redan innan denna kamp hade jag fått tilltal av Gud som sagt att jag en dag skulle få en son. Men han sa aldrig när…
När Elliot efter många års försök kom till världen var tacksamheten enorm. Emma menar att man aldrig kan ta något i livet för givet och varje dag känner hon en enorm tacksamhet.
– Vi ber tillsammans med våra barn och de har en tro idag, men de kan aldrig ha en tro genom oss. Däremot hoppas jag att jag och Fredrik kan dofta av det som är gott och av det vi tror på.
Emma lyser upp när barnen kommer på tal, men erkänner att det där med balansen mellan karriär och familj inte är helt lätt.
– Ibland blir både familjen och hälsan lidande av lite för hårt jobbtempo. När tiden blir för knapp med barnen tror jag ändå att det är viktigt att vara helt närvarande och inte jobba samtidigt. Emma berättar att ibland när hon kommer hem från en arbetsdag och Fredrik lagt barnen kan hon komma in och busa med dem.
– Det är ju främst för min egen skull som jag vill lattja lite och kanske för att stilla mitt dåliga samvete en aning, men min man är inte särskilt glad åt den där extra halvtimmen de stannar uppe. Svåraste biten i livet handlar om att just räcka till, menar Emma.
– Som egen företagare kan man jobba ihjäl sig, samtidigt är det en förmån att man faktisk kan ta en ledig dag mitt i veckan och bara göra något roligt tillsammans med familjen.
För att få kvalitetstid med familjen har de hyrt ett torp endast 30 minuter från Strängnäs.
– Där har vi ingen ström eller internet, inga skärmar. Det är viktigt för oss som familj att bara få hänga tillsammans. Det har vi med oss från tiden i USA.
Vid torpet har vi en stor gräsmatta och en strand, barnen kan skrika så mycket de vill och jag kan pyssla i trädgården. Jag är nästan lite nördig när det kommer till att rensa rabatter och plantera blommor, det är ett intresse jag fått med mig från min mormor.
Emma tror att sådana där pauser på torpet är ett måste emellanåt.
– Det är lätt att överleverera på allt och jag som har höga krav på mig själv har känt ibland att hälsan tar stryk. Ibland kan kroppen säga ifrån när det varit för mycket. Jag är lite dålig på att lyssna på signalerna men har nog insett mer och mer hur oerhört viktigt det är med återhämtning för att kunna må bra. Det gäller att ta sådana där symtom på allvar. Jag har sett personer på nära håll bli utbrända och det är inte roligt alls. Det är svårt att komma tillbaka när man väl gått in i den där väggen. Det som tagit stryk i vårt liv av allt arbete som jag lagt tid på de senaste åren, är den sociala biten. Vännerna är viktiga, men familjen går först.
För 16 år sedan blev Emma och Fredrik ett par och ett år senare var de gifta.
– Vi hade kunnat gifta oss samma dag, för även om vi hade känt varandra under många år och hängt i samma kompisgäng så var det just den där kvällen, på en väns 25-årsfest, som blixten slog ner som från en klar himmel. Vi satt och pratade och de där starka känslorna bara kom över oss båda på en gång och sedan dess har det varit vi.
Emma och Fredriks grundrecept för att fortfarande känna sig sådär jättelyckliga tillsammans tror hon handlar om att de är ett bra team.
– För det första tog det många år innan vi fick barn och då hann vi resa mycket tillsammans och vi har båda alltid haft stora drömmar. Visst har vi dagar då vi båda känner oss oattraktiva, sura och trötta. Men då pratar vi om det och låter den andra sura ett tag, men sedan säger vi att det får vara nog. Det är så lätt att bara köra på och till slut släcker man bara bränder, det handlar om att vara öppna med varandra och ta itu med problemen i tid. Vi är kära och jag har aldrig varit så tvärsäker på något i mitt liv som den dag jag gick altargången fram och sa ja till min man. Det förbundet har jag aldrig tvivlat på.
Det som ger Emma mest livsglädje är, inte förvånansvärt, familjen.
– Den lyckan är så ren och äkta. Min stora dröm är att min familj ska få fortsätta vara hel och ren, att våra barn ska få vara friska och att vi snart kan åka tillbaka till USA och lansera varumärket EMMA ISRAELSSON även där.
text • foto Frida Funemyr (Från Junia 3-2016)
Emma Israelsson:
Ålder: 40
Familj: Maken Fredrik, barnen Elliot 9, Olivia 7 och Miller 4.
Bor: I Strängnäs
Yrke: Smyckesdesigner
Aktuell med: Ny kollektion av egna märket EMMA ISRAELSSON.
Intressen: Min stora passion är skapandet av smycken, familjen och att springa.
Bästa med att vara mig: Att jag har en tro att våga.
Sämsta med att vara mig: Jag är överambitiös och emellanåt blir det på bekostnad av min hälsa och familj.
Förebild: Mina föräldrar. Min pappa för att han är en stark företagsledare och min mamma som alltid funnits där med sin vishet.
Motto: Jag tar inget för givet och är tacksam för allt.
