Programledaren Maria Forsbloms överlevnadsstrategi: ”Jag försöker fokusera på allt positivt i mitt liv”

Separationen är det tuffaste Maria Forsblom gått igenom i sitt liv. Det var inget de planerade för, men nu vill hon göra det allra bästa för sina söner utifrån de förutsättningar hon har. Bägaren kan alltid vara halvfull eller halvtom, men som person försöker Maria alltid hitta ljuset och det positiva i livet.

Maria Forsblom har haft olika perioder i livet då hon drömt om vad hon vill jobba med. Ett tag handlade hela hennes liv om hästar. Hon ville ha en egen häst och gärna få jobba i ett stall. Under en annan fas drömde hon om att bli flygvärdinna, tankar som fick spinn efter en resa till Nya Zeeland när hon gick i fjärde klass.
– Jag har alltid älskat att flyga, gärna långflygningar. På just den här resan var jag klädd i en skjorta som jag av någon anledning tyckte var väldigt lik flygvärdinnornas utstyrsel. Kanske passagerarna skulle tro att jag var en i personalen? När jag sedan fick hjälpa till genom att gå runt med en korg och bjuda på godis tänkte jag att nu måste väl ändå passagerarna tro att jag jobbar här.
Maria blir alldeles lycklig än idag så fort hon ser en flygvärdinna och hon tänker att de fullföljde sina drömmar. Det som lockar är friheten i luften, att vara på väg mot nya mål och nya möjligheter. Men också en förhoppning om att få se stora delar av världen, på ett ganska enkelt sätt.
– Kopplar jag på verkligheten så förstår jag förstås att det är ett ganska slitsamt yrke, många dagar borta och inte ett helt lätt yrke att få ihop med familjelivet. Men jag har nog än idag en rätt romantiserad bild av livet som flygvärdinna, menar Maria.

Det var under en tv-inspelning av norska ”Sikta mot stjärnorna” som Maria för första gången började intressera sig för tv.
– Produktionsbolaget sökte publik så hela familjen åkte dit och jag minns än idag hur jag fastnade för produktionen bakom en inspelning. Det var så häftigt att se all personal, hur var och en hade en sådan tydlig uppgift. För mig såg alla dessa människor mest ut som en myrstack av folk som sprang hit och dit, men på något sätt fick alla ihop sina uppgifter i exakt lagom tid och det blev så tydligt vilken viktig del varje person har i det där spelet.
Maria har delvis sin mamma att tacka för att hon hamnade på tv. Eftersom hennes mamma är fysioterapeut möter hon alla typer av människor som sysslar med all världens olika jobb. Detta var en bra möjlighet för Maria vid de tillfällen då det var dags för praktik i skolan.
– Mamma tog då fram sin lilla patientbok och räknade upp vilka olika yrken som fanns att välja på. Jag har, tack vara min mamma, haft de absolut bästa praktikplatserna och har fått testa på allt ifrån polis till reklamare.
Marias mamma hade en patient som jobbade just på Nyhetsmorgon och när hon berättade att det var okej att ta emot Maria som praktikant var glädjen stor.
– På något sätt lyckades jag sedan hålla mig kvar. För parallellt med gymnasietiden jobbade jag som studiovärdinna, vilket innebar att jag tog emot alla gäster som behövde lotsas runt innan sändning.
Maria beskriver långa dagar där en dag kunde börja på TV4 för att sedan åka till skolan och sedan vidare till sin fotbollsträning. Och de sena kvällarna spenderade hon vanligtvis åt plugg.
– Det tempot hade jag aldrig klarat av idag, men man var ju så hungrig. Att hålla på så där då var det roligaste jag visste. Och eftersom jag drömde om en fortsättning inom tv fattade jag att jag behövde hålla mig framme och ta vara på den möjligheten som jag fått.

Maria är därefter upplärd internt. Hon har jobbat som prompterförare och scripta, men läste dessutom parallellt på Kaggeholms skrivande journalistutbildning i två år. Därefter jobbade hon en kort period som lokalreporter för att sedan jobba som allt i allo på TV4 News.
– Då var jag allt från bokare, reporter, programledare, researcher och redaktör. Först därefter, för ungefär elva år sedan, hamnade jag i den här rollen som programledare på Nyhetsmorgon.

Vilken del av yrket tilltalar dig allra mest?
– Spänningen att sända live och aldrig veta vad som ska hända. Även att vara den sista utposten i ett led av allt som har planerats så länge och noga av en hel redaktion. Men också mötet med alla människor. Det är ett privilegium att lyssna på så starka historier och få möjlighet att ställa exakt vilka frågor vi vill. Inga frågor är för dumma och eftersom jag ska vara den förlängda armen mellan tittarna och gästen försöker jag fråga det jag tror alla undrar.

För två år sedan separerade Maria och barnens pappa Emil Hägglöf och tiden som följde var tuff. Eftersom det är barn inblandade vill hon helst inte prata så mycket om separationen, men förklarar att det varit en stor sorg.
– För mig har det varit en stor glädje att växa upp med en mamma och pappa som bor ihop och älskar varandra. Det var något som jag ville ge till mina egna barn. Därför är det klart att det känns som ett misslyckande att det inte funkade för oss, att vi skulle gå isär var ju inget vi planerade för när vi fick barn. Det blev inte som vi hade hoppats och då tänker jag att vi gör det allra bästa för dem utifrån de förutsättningar vi har. Och jag tycker att vi lyckas bra med det.
Idag bor barnen hos sina respektive föräldrar varannan vecka, men Maria säger att de ändå ses en hel del under varandras veckor, mycket tack vare pojkarnas sportande och olika aktiviteter.

I sin roll som mamma till sina söner försöker Maria att vara så närvarande och engagerad som möjligt. Men det är också viktigt för henne att i sin barnuppfostran hålla på traditioner.
– Jag är själv uppvuxen med engagerade föräldrar. Min pappa var till exempel fotbollstränare i det lag jag tränade i, vilket jag tyckte var fantastiskt fint. Nu har Milians pappa tränaruppdrag i hans lag medan jag har tagit på mig en manager-uppgift vilket innebär att jag tar ansvar för att skicka ut kallelser till träningar och matcher, fixar domare och spelplaner.
Dessutom berättar Maria att hon också gått in som tränare i yngsta sonens handbollslag.
– Jag har aldrig spelat handboll, men jag tänker att man kommer långt på viljan, haha!
Till skillnad från många andra föräldrar är Maria den som snabbast räcker upp handen i barnens klassrum när frågan om att vara klassförälder kommer på tal. Och hon erkänner att hon tycker om att hålla i insamlingar till fröknarnas presenter vid de olika avslutningarna eller att sitta med i skolrådet och få vara den som först får information från rektorn.
– Allt som har att göra med barnens liv känns så kul, tycker jag.

Maria betonar vikten av att baka ihop med barnen, och då göra knäck efter mormors recept, att gå i kyrkan som man gjorde när Maria var liten eller att besöka platser som var betydelsefulla för Maria som barn, för att på så vis skapa nya minnen tillsammans med sina barn.
– Det känns fint att fortsätta på vägar som redan är utstakade. Men jag älskar också att ta hem en massa kompisar till barnen så att man får vara den där flugan på väggen och höra deras snack. Mitt mål som mamma är att få så mycket tid som möjligt ihop med dem. Och visst, man går upp tidigt och missar morgonen med dem, men det blir aldrig en stress vid hämtning, konstaterar Maria.

Att Maria skulle kunna få barn var långt ifrån en självklarhet. När hon inte hade fått sin första mens, fast alla hennes kompisar hade det, blev hon orolig och insåg att något inte stod rätt till. Även när Maria väl fått sin första mens var den väldigt oregelbunden och det kunde gå upp till ett halvår mellan blödningarna. En gynekolog diagnostiserade henne ganska snart med PCOS – en kronisk hormonsjukdom som gör att man har för många äggblåsor på äggstockarna, och sällan eller aldrig har ägglossning. Något som i sin tur kan göra det svårt eller till och med omöjligt att få barn.
– På till exempel åtta månader släppte jag bara ett ägg. Min gynekolog sa att jag nog med största sannolikhet ändå skulle kunna bli gravid, men att det skulle ta tid. Jag blev både lättad och rädd. Även om det aldrig är roligt att vara den som sticker ut från mönstret så hade jag sjukvården på min sida och det upptäcktes tidigt. När jag fick diagnosen skrevs det in i min journal så jag kunde få medicin direkt den dagen jag ville bli gravid – och inte behöva ”försöka” ett år som de annars säger att man ska göra.
Maria åt medicin för att locka fram ägglossningarna och det skulle visa sig att den oro hon känt för att eventuellt inte kunna få barn, var obefogad. Hon har inte haft några andra symtom av sin sjukdom, men kan efter att hon fött barn för första gången känna av PMS-besvär.

En ledig dag vintertid brukar Maria ta med barnen, skidorna och en kaffetermos till slalombacken som endast ligger fem minuter hemifrån. En annan lyx som Maria har på Ekerö är närheten till skog och natur.
– Det är där jag kan zooma ut från allt brus som finns överallt runt omkring oss annars. Man blir inte dömd i naturen, vilket gör den där miljön väldigt avväpnande. Den friska luften får mig också att bli väldigt klar i tanken. Det som kan kännas som oreda i huvudet kan bli så mycket mer tydligt efter en promenad i skogen.

På fritiden umgås Maria och pojkarna en hel del med Marias lillasyster och hennes familj. Både hon och Marias andra syster betyder väldigt mycket för henne, men av olika skäl har det blivit så att småsystrarna står varandra lite närmare. När vi kommer in på systerskapet kan inte Maria hålla inne tårarna. Att kärleken dem emellan är stark känns.
– Min lillasyster Kristin, som kallas för Tisse, är den finaste tänkbara. Hon är den som vet mest om mig, men också den som utelämnat mest om sig själv. Tisse är så otroligt omedvetet rolig och fumlig, men vi skrattar med varandra. Ju äldre man blir samlar man på sig allt fler erfarenheter varav alla inte är så roliga som man kanske hade önskat, men det är då man ser vilka som orkar stå kvar när det blåser. Och min lillasyster har stått stadigt när det blåser.
Maria berättar att hennes syster till och med tatuerat in ”Milla”, som Maria kallas, i sin nacke. Det är en handling som Maria blir rörd av så fort hon tänker på det.
– Någonstans pekar det väl på att det inte bara är hon som betyder mycket för mig utan även jag för henne.

Vilken fas i ditt liv hör till den tuffaste och hur tog du dig igenom den?
– Det är definitivt separationen. När livet tar en vändning som man inte alls såg komma eller har planerat för och när ens egna beslut påverkar så många andra så uppkommer många jobbiga känslor som ska hanteras, inte minst dåligt samvete. När jag går igenom en kris känns det bra att prata med de närmaste, som min syster, min familj och nära vänner. Men det var väldigt givande att också prata med en psykolog som kunde se min situation mer utifrån och kunde grotta i mig som de närmaste runt mig inte har förmågan att göra. Det är ju tyvärr en kostnadsfråga att gå till psykolog, men för mig var det väl investerade pengar. Direkt efter skilsmässan när allt var som mörkast blev jobbet faktiskt en stor räddning. Det var skönt att kunna stänga av alla känslorna och köra på med något annat för en stund.

Bägaren kan alltid vara halvfull eller halvtom, men som person försöker Maria alltid hitta ljuset och det positiva i livet.
– Det kan alltid finnas saker att klaga på, men varför grotta ner sig i det när det finns så mycket annat positivt. Det där är nog en liten överlevnadsstrategi jag har. För tänk vad hemskt om folk skulle förknippa mig med hon som alltid är så bitter eller negativ. Usch!
Allra lyckligast är Maria när hon har tid med barnen.
– De är min största glädje i livet. Och det som skrämmer mig mest är såklart om något skulle hända dem. Jag tycker att utvecklingen i samhället är läskig. Inte minst hur våra unga pojkar blir rekryterade av olika kriminella gäng. Jag kan inte gå runt och vara så blåögd och tro att det aldrig skulle hända mina barn. Jag är livrädd för att de ska hamna fel, råka ut för faror eller göra misstag som är svåra att hämta sig ifrån. Det enda jag önskar är att ge dem en trygg och lugn uppväxt som leder till ett tryggt och lugnt vuxenliv.

Vad är det mest olagliga du har gjort?
– Det skulle nog vara tillfället när jag och mina kompisar som 19-åringar backpackade i Thailand. När vi en kväll inte hittade boende någonstans men till slut kom till ett hotell, som snarare var en lite hydda, mitt ute i skogen. Det kan hända att vi ställde klockan väldigt tidigt för att dra utan att betala för den där natten… Sedan har jag en fortkörning utanför en skola, mina barns skola dessutom, som jag inte är särskilt stolt över.

Bästa målet under dagen och vad innehåller det?
– Definitivt frukosten! För att maxa njutningen ska frukosten helst föregås av en promenad eller löprunda. Sedan njuter jag av kalljästa frallor med ost och persikomarmelad, och dricker kaffe med mycket mjölk. Typ 30 procent kaffe och 70 procent mjölk. Vem vet; någon gång kanske jag växer upp och kan dricka kaffe som de flesta andra vuxna, haha.

Din största inspirationskälla när det kommer till hälsa och välmående?
– Av flera anledningar är mamma min förebild när det kommer till hälsa och välmående. Hon är snart 69 år och håller i gång från morgon till kväll. Men hon förespråkar också vikten av återhämtning och att kunna unna sig mumsigheter. Hon tränar styrka och kondition hemma för att fortsatt kunna göra sitt bästa som fysioterapeut på Bosön och för damlandslaget i fotboll. Hon har precis köpt en el-cykel för att kunna låta bilen stå alltmer, lägger om kosten för att äta alltmer vegetariskt och längtar alltid efter vintern då hon helst svischar nedför en fjälltopp på nyslipade skidor. Jag hoppas att jag är precis lika aktiv, hälsosam och frisk som hon är när jag närmar mig 70 stolta år.

Vilken är din största last?
– Choklad! Jag älskar det! Som liten var jag avundsjuk på de kompisar som hade ett ”godisskåp” hemma som alltid var välfyllt. Så nu, som vuxen, ser jag till att ha det i mitt eget hem. Kan dock konstatera att mitt förråd sinar lite kväll för kväll. Riktigt svag för choklad med nötter och med mint…

Hur håller du dig i form?
– Jag måste dessvärre konstatera att jag de senaste åren inte har prioriterat eller kommit loss och tränat så mycket som jag skulle vilja för att må så bra som möjligt. Även fast målet om 10 000 steg per dag inte gäller längre så siktar jag på det och lyckas nästan varje dag. Men jag skulle behöva ha lite mer löpning och styrka i mina rutiner.

Vad har du för framtidsdrömmar?
– Jag vill fortsätta ge världen till mina barn. En resa som jag till exempel planerar att göra med pojkarna går till Singapore nästa år. Där bor en av min äldsta sons bästa vänner med sin familj och dem har vi pratat om att hälsa på. Det är så viktigt att bygga broar och oerhört berikande att resa med sina barn och visa dem andra kulturer. Rent yrkesmässigt hoppas jag få möjlighet att få göra utflykter i kanalen och, utöver Nyhetsmorgon som jag ser som min trygga bas, även göra andra typer av program. Kanske en fortsättning av Drömkåkar eller programleda ett program med syftet att underhålla.

Längtar du efter att träffa någon ny?
– Pass.

Aha, så du är nykär?
– Pass. Jag kan bara säga att det är så skönt att få må bra och känna glädje i livet. Sedan får du tolka det som du vill, haha!

Maria Forsblom
Ålder: 38 år
Familj: Sönerna Milian 9 år
och Matheo 6 år
Bor: Stockholm
Yrke: Programledare
Aktuell: Nyhetsmorgon TV4

text • foto Frida Funemyr