Arbetet mot Våld är allas ansvar

Ingegerd Smedensjö har släppt boken ”I dina kvarter – en bok alla bör läsa om mäns våld mot kvinnor” och föreläser, utbildar och håller boksamtal. Hennes intresse för de här frågorna började för ungefär 15 år sedan, när hon själv blev utsatt för våld av en partner efter att hon hade separerat från pappan till sina barn.
– Det förändrade mitt liv för alltid. Det tog många år att läka. När jag hade bearbetat och läkt ville jag använda mina erfarenheter för att hjälpa andra.

Parallellt med hennes ordinarie arbete som kommunikatör och verksamhetsutvecklare i modebranschen började hon som volontär i en kvinnojour där hon var aktiv i nästan åtta år, bland annat som kommunikationsansvarig och ordförande.
Det var en ögonöppnande och ibland skrämmande resa att uppleva vad våldsutsatta kvinnor möter i sin omgivning och hos våra myndigheter.
Ingegerd möter våldsutsatta kvinnor över hela landet idag och hon menar att många våldsutsatta kvinnor dessvärre har svårt att få det stöd de har rätt till och behöver.
– Det finns ingen ”one size fits all”- modell för hur ett adekvat stöd ska se ut. Stödet behöver anpassas till utsatta kvinnors individuella behov, situation och förutsättningar. För att kunna läka till ett fullvärdigt liv behöver våldsutsatta få möjlighet att läka fysiskt, psykiskt, socialt, sexuellt och många gånger även ekonomiskt – det vill säga alla delar som skadats eller invaderats av våldsutövare.
Som privat samtalsterapeut är Ingegerd nåbar på tider när hon behövs och kan även bidra mer praktiskt.
– Det underlättar processen och skapar en stark och personlig relation, som kan leda till djupare insikter och mer varaktigt resultat. När min egen kunskap inte räcker så har jag ett brett kontaktnät med andra, från olika yrkesområden, som kan våldet. Som privat terapeut kan jag också erbjuda en högre nivå på konfidentialitet, vilket kan vara avgörande för kvinnor som känner oro för att dela känslig information.
De flesta kvinnor Ingegerd möter är utåt sett vilka kvinnor som helst. Det som förenar dem är att de har utsatts för våld av en partner i ung eller vuxen ålder. Det kan vara psykiskt, fysiskt, sexuellt, ekonomiskt eller digitalt våld, oftast i en kombination.
– Ibland kan övergreppen ha begåtts av en förälder eller en annan person under uppväxten. Det handlar ofta om väldigt grovt våld.

Våld i nära relationer är starkt kopplat till psykisk och fysisk ohälsa. En påtaglig rädsla, stress, oro, skuld och skam är känslor många våldsutsatta bär på. Ingegerd berättar att skam är en av våra svåraste känslor.
– Det första jag brukar säga till de kvinnor som kontaktar mig är: Det är inte ditt fel. Allt ansvar, all skuld och skam är förövarens. Ingen annans. Aldrig någonsin. Glöm aldrig det.
Det är enligt Ingegerd svårt att prata om grova övergrepp och våld som man har utsatts för. Konsekvenserna är ofta omfattande och kan bli livslånga, både psykiskt och fysiskt.
– Det är viktigt att komma ihåg att det går att bearbeta och läka med rätt stöd och hjälp. Vi människor har en otrolig förmåga att läka. Samtalsterapi handlar om att stärka, bearbeta, läka, utveckla och att kunna släppa in ljus, glädje och kärlek i livet igen.

Det är en styrka att hitta lärdomar i de utmaningar vi utsätts för och Ingegerd menar att en kris innebär utveckling.
– De mest smärtsamma upplevelserna vi går igenom är ofta livsomvälvande och kan öppna upp för ny utveckling i livet. De kvinnor jag har mött som har haft möjlighet att bearbeta svåra upplevelser uttrycker många gånger en tacksamhet för den utveckling som livet har tagit. I den resan ingår ofta en ny syn på livet, nya eller fördjupade inre styrkor samt emotionell och själslig utveckling. Det är inte vad vi utsätts för som definierar oss, utan hur vi hanterar det.

Ingegerd föreläser och utbildar olika organisationer och arbetsgivare i ämnet hur man på bästa sätt kan nå förändring när det kommer till mäns våld mot kvinnor. Hon menar att det råder en stor kunskapsbrist om mäns våld mot kvinnor i vår omgivning – hos våra myndigheter, i vårt rättsväsende samt hos politiker och beslutsfattare.
– Samtidigt har det inte funnits så mycket information och kompetens om våld och dess konsekvenser tillgängligt som idag. Arbetet för att motverka våld mot kvinnor och barn är ett val. Mäns våld mot kvinnor prioriteras inte tillräckligt för att göra skillnad på riktigt. Trots att media lyfter frågan allt mer, finns en massiv tystnadskultur i vardagen som bidrar. Priset är högt för vår tystnad, okunskap och låga prioriteringar – och det är kvinnor och barn som betalar.

För många våldsutsatta kan arbetsplatsen eller andra verksamheter vara den tryggaste platsen. Rädsla, skam och mannens kontroll gör det ofta svårt både att prata om våldet man utsätts för och att lämna våldsutövaren. Därför menar Ingegerd att arbetsgivare och verksamheter har en unik möjlighet att arbeta för att förebygga, motverka och stoppa våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor.
– Kunskap ökar trygghet för både våldsutsatta och omgivningen att prata om våldet. Om du vet att dina kollegor och din arbetsgivare har kunskap och förståelse för våld i nära relationer och kan erbjuda ett bra stöd, ökar chansen att du ska våga berätta och be om hjälp.
Här kan arbetsgivare bli en superkraft för att både trygga, skydda och ge förutsättningar för ett terapeutiskt och praktiskt stöd. Självklart finns även våldsutövare på arbetsplatser och i organisationer, även de kan behöva hjälp och stöd. En viktig grund för organisationer är värdegrundsarbete och att ha gemensamma riktlinjer för hur vi ska förhålla oss till kränkande attityder, objektifiering, sexualisering och misstankar att kollegor utsätts för våld.

Ingegerd säger att arbetet mot våld är allas ansvar.
– Vi alla kan göra något, oavsett vem vi är och var vi verkar. Ofta kan små insatser göra stor skillnad. Genom att inte agera bidrar vi till att våldet kan fortsätta. Därför uppmuntrar jag ständigt till att läsa på och skaffa mer kunskap.

Möter du även män som blivit utsatta eller som utsätter kvinnor?
– Jag möter inte lika ofta män som har utsatts för våld, troligen för att män vanligen har en större tröskel till att prata om det svåra och att söka hjälp. De män jag möter har oftast varit utsatta för våld som barn eller i en samkönad relation. Här skiljer sig inte det terapeutiska arbetet så mycket, förutom förståelse för vad det innebär att tillhöra en minoritetsgrupp och att behöva möta andra fördomar och stigman.

Hur hjälper du anhöriga till våldsutsatta?
– Jag möter även anhöriga till våldsutsatta, oftast föräldrar. Vad som ofta glöms bort är att även anhöriga kan behöva stöd. De behöver ofta hantera känslor som rädsla, oro, stress, frustration, maktlöshet, ilska och skuld. Om man själv utsätts för hot eller om man har tidigare erfarenhet av våld kan situationen bli extra uppskakande. Genom att bearbeta egna känslor och få mer kunskap kan anhöriga även bli ett bättre stöd för den våldsutsatta.

I din bok I dina kvarter har du intervjuat flera utsatta kvinnor, vad var syftet med denna bok?
– Det är dags att bryta ner tystnadskulturen som håller fördomar och stigman vid liv och skuldbelägger våldsutsatta. Med boken vill jag dela kunskap och erfarenheter för att väcka tankar, motivera och inspirera till förändring. Jag skrev den bok jag har saknat, en heltäckande bok som alla bör läsa om mäns våld mot kvinnor och barn. Jag har medvetet valt att skriva en inkluderande bok som är lätt att ta till sig, trots det svåra ämnet. Boken är skriven för våldsutsatta, omgivningen, personer som möter våldsutsatta i sitt arbete och för beslutsfattare och politiker. Den blandar fakta, intervjuer med våldsutsatta, ett barn och personer i deras omgivning, med handfasta råd och tips.

När du intervjuade dessa kvinnor, vad förvånade dig mest?
– Trots att jag varit aktiv i dessa frågor under många år, förvånade det mig hur grovt och utstuderat våldet ofta är – och hur svårt det är för omgivningen att se och agera. Även om omgivningen har starka misstankar att något inte står rätt till, så agerar man sällan. Och att väldigt få kvinnor får den hjälp de behöver.

Vart bör man vända sig om man är utsatt?
– Socialtjänsten i din kommun har ansvar att stötta och skydda dig som har utsatts för våld. Du kan även vända dig till en kvinnojour eller till en samtalsterapeut, som har kunskap och erfarenhet av våld i nära relationer. Vid pågående våld rekommenderar jag dig att ringa polisens nödnummer 112 om du kan.

Ingegerd menar att män som inte respekterar kvinnor oftast inte lyssnar på kvinnor, men de lyssnar på andra män.
– Om fler stöttar varandra och säger i från de gånger någon går över gränsen, skulle många av de destruktiva beteenden som finns successivt försvinna. Att agera ger en viktig signal – vi ser, vi hör och vi accepterar inte.

Några enkla sätt att bidra till förändring:

• Var en bra förebild, observera hur du pratar om och med andra och vilka ord du använder.
• Visa att du står upp för jämställdhet och mot mäns våld mot kvinnor och barn i vardagen. Att prata om mänskliga rättigheter suddar ut stela normer, fördomar och gränser för hur både flickor och pojkar samt kvinnor och män ska vara.
• Uppmuntra både pojkar och flickor att prata om och utforska sina känslor och tankar.
• Uppmuntra pojkar att lösa konflikter utan våld och utan att förminska andra.
• Motverka könsstereotypa  förväntningar och stärk flickors självbild.
• Prata med barn om kroppen, gränser och övergrepp. Hjälp barn att säga nej och berätta om handlingar de inte tycker om.
• Säg i från när pojkar och män objektifierar, sexualiserar, är nedsättande och kränkande mot flickor och kvinnor.
• Uppmuntra ett kontinuerligt värdegrundsarbete inom idrott och andra verksamheter.
• Uppmärksamma jämställdhet och våld i nära relationer på din arbetsplats.
• Uppmuntra män att söka hjälp vid ett kontrollerande och våldsamt beteende.
• Stöd organisationer som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld.
• Lyft fram goda manliga förebilder.

text Frida Funemyr • foto Tommy Jansson

- Annons -