Jörgen och Solveig Wrengbro startade för 30 år sedan Barnens RäddningsArk som i dag har två hem för barn i Bolivia. De tar emot pojkar och flickor som lever på gatan eller som befinner sig i riskzonen att hamna där. Barnen får rehabilitering, utbildning och en trygg miljö att växa upp i.
När Jörgen Wrengbro och hans fru Solveig kom hem från Bolivia där de hade bott i tre år startade de Barnens RäddningsArk.
− Vi började med att köra hjälpsändningar till Ryssland under flera år. År 1993 startade vi arbetet i Bolivia. Det som är så speciellt är att det skedde tillsammans med Högalidskolan i Kiruna, ett samarbete som sedan pågick i 28 år. Det finns andra skolor som också har stöttat vårt arbete, som Sameskolan i Kiruna, Friluftsskolan Vargen i Kiruna och Sjöparksskolan i Gällivare i 17 år. Centralskolan i Pajala stödjer fortfarande Barnens RäddningsArk.
− Varje år har vi varit runt på skolorna och visat bilder och berättat. Elever och lärare har också varit ute i Bolivia.
Även kyrkor har stöttat Barnens RäddningsArk genom åren. Radiohjälpen har hjälpt dem under flera år och har även gjort TV-reportage på plats.
Familjen bodde i Cochabamba i Bolivia mellan 1988 och 1991. Jörgen var missionsflygare och Solveig arbetade i flygprogrammet, men också som sjuksköterska och barnmorska ute på landsbygden. Deras två barn var bara några år gamla då. På olika sätt kom paret i kontakt med barn som hade det svårt.
− Vi såg dem på gatan, men också på sjukhus och på landsbygden. Det började med vår första utdelning av bananer och bröd till barnen på gatan tillsammans med en kvinna vid namn Ana Maria. Hon bodde intill parken och kände många av barnen sedan tidigare. I dag har vi två fina hem där vi kan ta emot barnen Det har varit en lång och tuff vandring, men så otroligt välsignad, berättar Jörgen.
Här hemma har Jörgen arbetat som polis och Solveig som barnmorska. Arbetet de gör med Barnens RäddningsArk drivs ideellt.
− Vi har härliga och trofasta medarbetare i Bolivia. I våra två hem tar vi emot barn som är mellan fyra och fjorton år. De får uppleva trygghet, kärlek och omsorg, får gå i skola och får därmed en framtid de annars aldrig hade fått.
Förr kom barnen till dem direkt från gatan eller från familjer, släkt, grannar eller privatpersoner. I dag sker allt genom barna-
vårdsmyndigheten. Inga barn får komma utan myndighetens beslut.
− Vi samarbetar tätt med myndigheten och de gör också inspektioner på hemmen.
Orsakerna till att barnen inte har någonstans att ta vägen är många. Det rör sig om allt från misshandel, svält och missbruk, till att de blivit övergivna, sexuellt utnyttjade, att föräldrar dött eller inte kan ta hand om barnen av olika anledningar.
− Tidigare såg vi många unga på gatan. Barn i låg ålder och unga tonårsflickor med barn eller som var gravida.
Genom att myndigheten ingriper tidigt numera ser de i dag mest ungdomar. Upptäcker myndigheten att en ung tjej är på gatan och har barn så tas barnen ifrån henne.
− Blir barn kvar på gatan hamnar de i prostitution, drogmissbruk och gängkriminalitet. Förr tog vi ofta hand om barn som redan blivit offer för detta. Nu arbetar vi mer preventivt innan de hamnar på gatan i direkt samarbete med barnavårdsmyndigheten.
Arbetet på hemmen genomförs uteslutande av bolivianska ledare och övrig personal. De har inga volontärer eller utländsk personal utan 17 anställda.
− De som leder arbetet är Javier och hans fru Jimena. De har arbetat med oss i 20 år. Vi har en pedagog, två psykologer och två socionomer. De övriga har varierande utbildning och erfarenhet.
− Myndigheterna har stort förtroende för våra hem. Vi har tidigare haft besök av vicepresidenten och ytterligare en från regeringen. Sättet att arbeta genom Barnens RäddningsArks program har myndigheterna tagit efter och använder sig numera av på andra hem.
− Det bästa med våra hem är att de drivs på kristen grund, med kristna värderingar. Myndigheterna vet detta och visar tilltro till hur vi arbetar. Det handlar både om akuta och långsiktiga insatser genom rehabilitering och utbildning. Barnen får individuell hjälp och får också bearbeta sina traumatiska upplevelser i grupp. De har många och fortgående samtal med hemmens utbildade personal.
− Vi har ett program som vi kallar ”Lära för livet” som omfattar den psykiska, fysiska och andliga biten.
Varje dag har Barnens RäddningsArk samlingar då man läser Bibeln, sjunger, ber, undervisar och leder andliga samtal för olika åldersgrupper.
− Barnen kallar själva hemmen för familjen. Familjekänslan är stark hos barnen och den dag de klarar sig själva håller de kontakt med varandra.
Jörgen berättar att barnen går till en fin församling med stort barn- och ungdomsarbete. De är med på läger, ungdomssamlingar på lördagar samt gudstjänst på söndagar.
− Finns det något härligare än att se trygga och lyckliga barn med tro på framtiden? Det finns en livsglädje bland våra barn som är helt fantastisk.
Vid tillfället för intervjun bor det 73 barn och ungdomar på de två hemmen. Under tiden Jörgen och Solveig var i Bolivia senast tog hemmen emot tre systrar. Victoria 10 år, Alicia 7 år och Valentina 6 år hade blivit övergivna. Senare kom även ett syskonpar. De var otrygga och rädda efter vad det upplevt och osäkra för det nya som de mötte. Men det tog inte lång tid förrän man kunde se förändringen. De började snart leka tillsammans med de andra barnen. Man kunde både se och höra deras glädje. Kanske det var första gången som de kunde känna sig trygga.
− Det är så obegripligt vad dessa fina barn fått genomgå och hur de blivit behandlade. Det går bara inte att förstå, säger Jörgen. Barnen går nu i skolan och vi såg tydligt att de trivdes med sina kompisar och personalen i sin nya familj på hemmen. Livet vänder och framtiden väntar även för dessa barn som höll på att förlora allt. Vi fick också uppleva glädjen och stoltheten när ungdomar kunde lämna våra hem för att återförenas med någon i familjen eller för att stå på egna ben efter skolgång och utbildning.
Det blev även en oförglömlig kväll på en restaurang tillsammans med våra ungdomar som fullfört sina studier på universitetet. Vi och personalen på hemmen har följt dem under många år, och tack vare organisationen har de fått möjlighet till utbildning. Det var så fantastiskt att få möta dem igen. Vilket kärt återseende! Nu fick vi möta en arkitekt, två socionomer, tre ingenjörer och en ekonom. Vi kände oss mycket stolta över dessa härliga ungdomar som nu är på väg ut i yrkeslivet.
Denna stolthet och glädje vill vi dela med dem som är med och gör allt detta arbete möjligt genom sitt ekonomiska stöd. Det krävs stor hängivenhet, tålamod och uthållighet från oss alla. Ett barn, ett värdigt liv och en framtid. Så ser vi det.
Jörgen och Solveig har bett dem som gått ut universitetet att skriva lite om sitt liv och sina framtidsplaner.
Norma skrev och berättade: ”Jag är 24 år och har fyra syskon. Vi kom tillsammans till hemmen då jag var 13 år. Vår mamma blev sjuk och kunde inte ta hand om oss och ingen annan heller. Vi hade ingenstans att bo. Vår morbror hjälpte oss att komma i kontakt med hemmen. Där fick min syster och jag möjlighet att bo tillsammans på flickhemmet och mina tre bröder fick bo på pojkhemmet. Vi hade hela tiden kontakt med varandra och träffades så ofta vi kunde. För oss syskon blev detta en fantastisk möjlighet till en framtid som vi inte hade tidigare. Hemmen blev som vår familj. Det var en trygg och säker plats för oss att vara på. Vi fick gå i skola och här formades också våra personliga liv. Det gick bra för mig i skolan och när jag gick ut gymnasiet fick jag ekonomisk hjälp från er för att kunde fortsätta studera på universitetet och det är jag så tacksam för. Det här har betytt så mycket för mig och min framtid. Efter fem år kunde jag avsluta mina studier som färdig industriingenjör. Jag vill tacka er alla för att ni gav mig och mina syskon denna möjlighet. Ni har hjälpt oss utan att kräva något tillbaka. För mig är ni föredömen med er generositet och kärlek. Gud välsigne era liv och allt ni gör”./Norma
Man har startat upp en tvåårig sy- och textilutbildning på flickhemmet som pågår för fullt. Jörgen och Solveig arbetar på bred front för att få in pengar till de behov som finns på hemmen.
− Det är en utmaning för oss och vi är så tacksamma för allt stöd vi kan få. För att kunna hjälpa barnen på bästa sätt måste vi ha kunniga ledare och personal som har ett stort hjärta för barnen. Vår uppgift här hemma är att ge de ekonomiska förutsättningarna för att kunna genomföra arbetet. Barnens trygghet är vårt hela fokus. Det är för deras rätt till ett liv och en framtid vi driver arbetet.
text Angelica Victorin • foto Barnens RäddningsArk
Länk till hela Artikeln i Pdf-format.
