- Annons -

De hade en gemensam dröm om att öppna en lokal i stan, en mötesplats för kreativa människor att träffas på. Drömmen har just gått i uppfyllelse och det som skiljer studion från andra är att det varje fredag finns möjlighet att där samlas till bön.
Ända sedan Anna Wiborg och systrarna Maria och Therese Alvebro var unga tonåringar har de drömt om att ha en lokal i stan.
– Vi önskade oss en plats där man kan samla sina kreativa vänner. Det har inte varit en glasklar dröm, utan den har ändrats med åren. Men grunden har varit densamma, förklarar Anna i ett samtal några dagar efter Studio19sthlm:s invigning. För 2 år sedan började tjejerna leta efter en passande lokal.
– Vi hyrde först källaren i denna lokal i andra hand, men förra sommaren kom ägaren till hela lokalen och sa att hon skulle lämna den. Så stod vi med en jättechans i våra händer och bestämde oss för att ta den. Den första september 2013 tog vi över kontraktet. Sen dess har vi totalrenoverat hela lokalen. Och i tisdags var det invigning!

Maria, Anna och Therese äger bolaget och lokalen tillsammans. De har delat upp ansvaret mellan sig. Maria är administrativt ansvarig, Therese är lokal- och butikansvarig och Anna har chefsansvaret och står även som företagets
kontaktperson.

- Artikeln fortsätter efter annonsen -

Hur kom ni på namnet Studio19sthlm?
– Namnet Studio – för att vi behövde ett namn på en plats där kreativa människor håller hus. Studio helt enkelt. Gäller alla yrken, musik, design, film…  19 – för att vi är på nr 19 på Roslagsgatan. Sthlm – för att vi är i Sthlm.

Hur fungerar det rent praktiskt?
– Vi hyr redan ut platser i studion till den som behöver. Det är väldigt olika vad det blir för kontrakt. Vissa behöver bara kontor, andra behöver ett ljudisolerat rum, andra behöver kontor, studio, konferensrum, syateljé med mera.Som det är nu så har vi plats över och därför är inte ”platserna” satta i sten. Vi rättar lokalen efter de som finns här och deras behov.

Hur är intresset från omgivningen?
– Vi hoppas att det är stort. Det återstår att se. Men vi har fått många positiva kommentarer både kring idéen och hur det ser ut i Studion. Vi vet att vi skiljer oss från ”vanliga” kontorshotell eftersom vi har en studio som alla får utnyttja.
Så sitter det till exempel några grabbar hos oss nu och jobbar med film. Och de ska även fixa en green-screen-vägg nere i studion. Vi ska sätta upp fondvägg för foto och bygga en scen. Allt för att vidga möjligheterna för vad man kan göra där.

Ni har en kristen profilering, på vilket sätt yttrar sig detta?
– Egentligen inte på något mer sätt än att vi är många med kyrklig bakgrund som hyr in sig i studion. Så samtalet mellan oss kan innehålla en del Jesus. Men sedan har vi andakt tillsammans för den som vill varje fredag. Det känns som en otroligt mäktig grej. Att få möjlighet att dela sin tro med sina kollegor.

Vad är era förväntningar?
– Å, många! Vi ser ju bara, och har gjort det från första början, alla möjligheter med studion. Vi vill att studion ska få vara en trygg plats att komma tillbaka till efter en dag ute på fältet. Det är inte lätt att frilansa i till exempel musik- eller tv- världen. Då är det skönt att ha någonstans dit man får återkomma och där det finns männi-skor som förstår och som man kan prata med, och kanske även be tillsammans med efter en jobbig dag.
Tanken med studion är att vi alla som finns här ska stötta, uppmuntra och finnas till för varandra. Och på så sätt generera mer jobb åt varandra. Det är så kul att se hur detta redan börjat. Hur vi alla ger av vår kunskap sinsemellan. Så förhoppningen är att det ska komma fler till oss så att nätverket och kunskapen i studion blir större. Att alla i området vet att man kan komma till oss om man behöver ”kreativ hjälp”. Kanske en sångerska, eller sy nya gardiner, eller göra en hemsida. Drömmen!
Vi hoppas också att studion kan få vara en nätverksplats även för dem som inte nödvändigtvis hyr in sig här. Invigningen var lite startskottet på några idéer vi har. Vem som helst är välkommen, håll ögonen öppna för vår utveckling!

text: Frida Funemyr • foto: Oskar Hannler

Tidigare artikelGuds värmande hand förändrade allt
Nästa artikel”Man tar emot ett barn – men även en situation”