- Annons -

När barnens pappa övergav familjen försatte det Elisabeth i en hopplös situation. För att försörja sina barn har hon tvingats slita hårt på odlingsfält för bara åtta kronor om dagen, trots att hon är utbildad till sömmerska – men vårt besök blir startskottet för hennes nya liv.

GHANA. Åttaåriga Vivianne och hennes lillebror Wisdom går på Hoppets Stjärnas skola i byn Gomoa Dominase. Vi följer med Vivianne hem till ett hus av lera, plåt och grenar. Barnens moster Charity bor också här, men är sjuk och kan inte arbeta. Allt ansvar för familjens överlevnad vilar på Elisabeth.
Det är hett, torrt och vindstilla när vi slår oss ner vid familjens kök: En enkel eldgrop under bar himmel. Vivianne sätter sig och rör om i grytan. Barnen måste ta ansvar hemma, Elisabeth är ofta borta. Som daglönare ger hon sig av tidigt och erbjuder sina tjänster till vem som än behöver hjälp för dagen. Varannan gång kommer hon hem tomhänt. När hon får napp handlar det oftast om lokala markägare som söker arbetskraft till sina odlingar. Lönen för ett dagsverke brukade vara 32 kronor, men hög arbetslöshet och ekonomisk kris har pressat ner lönerna ännu mer.
– De säger till mig ”du får åtta kronor idag. Take it or leave it”. Och jag har ju inget val, säger Elisabeth.
När vi stannar till vid en bensinmack i närheten kostar ett litet paket tuggummi 17 kronor. Det motsvarar alltså två dagslöner för Elisabeth. Charity Frempong, ansvarig för Star of Hope Ghana, skakar på huvudet.
– Det är helt enkelt inte rimligt, säger hon.

I åratal kämpade Elisabeth för att bli sömmerska. Hon lyckades utbilda sig och ta skräddarexamen, men där tog drömmen stopp. Det finns ingen i närheten som anställer, och att starta eget kräver startkapital. Enbart en symaskin kostar minst 1 500 kronor. Det är mer än Elisabeth tjänar på ett helt år – och hon har ju knappt råd med mat till barnen. Nu handlar allt bara om överlevnad. Hon kämpar med tårarna.
– Min pappa var ofta sjuk under min uppväxt och det gjorde oss väldigt fattiga. Därför tvingades jag sluta skolan redan efter sjätte klass. Jag jobbar hårt för att mina barn inte ska få samma tuffa barndom som jag själv fick. Jag vet bara inte hur jag sa göra.

Dottern Vivianne bär redan på en egen dröm: Att bli sjuksköterska.
– Jag fick klä ut mig till det på karriär-dagen i skolan, säger hon. Då kände jag att det var rätt jobb för mig!
Det bästa sättet att förverkliga dotterns dröm vore att först förverkliga hennes mammas: Att ge Elisabeth förutsättningar att bekosta högre studier för sina barn. Om hon kunde starta eget som sömmerska skulle hon slita mindre, tjäna mer och ta ödet i egna händer. Vi inser att en symaskin och lite tyg kan förändra allt.

Sagt och gjort: insamlade gåvor från privatpersoner i Sverige bekostar startpaketet som Elisabeth behöver. En tid efter vårt besök får hon följa med till marknaden i Accra där hon själv väljer ut tyger, måttband, dragkedjor, strykjärn och annan utrustning. När den nya symaskinen installeras i hennes hem kan Elisabeth inte sluta le.
Nu står hon redo att erbjuda skräddartjänster och sälja egensydda klänningar från sitt hemkontor.
– Från djupet av mitt hjärta vill jag tacka alla som har hjälpt mig att förverkliga min förlorade dröm, säger hon. Nu är jag fast besluten att forma en ljusare framtid för mig själv och mina barn!

text Torbjörn Vårsaga • foto Dennis Thern

Läs mer om Hoppets Stjärnas arbete i olika länder!

- Annons -

Tidigare artikel27 somrar
Nästa artikelTräning för både kropp och själ