Det är naket, avskalat och brutalt ärligt. Katta Carlssons dikter speglar en mörk verklighet – men också hur ljuset, kärleken och nåden besegrar ondskan. Hör Kattas egen berättelse om mötet med Pappa Gud.
Vi hittar varandra via Facebook och skickar några meddelanden fram och tillbaka. Redan här lyser Kattas stora varma hjärta igenom. Kärlek och omsorg – om mig, en människa hon aldrig har träffat.
Efter ett tufft liv kantat av missbruk, våld och utsatthet har hälsan tagit stryk och vi pusslar lite för att hitta rätt förutsättningar och möjligheter för ett samtal IRL. Men mitt första riktiga möte med Katta blir genom hennes bok, Nåden blommar i nödens kaos (GAudete förlag, 2017), en bok som precis kommit ut i en andra upplaga.
Och jag gör precis som jag brukar när en ny bok landar i mitt knä, jag sätter mig i favoritfåtöljen, tänder ett ljus och börjar läsa. Det handlar om poesi, skriven av en kvinna som deltagit i Poetry Slam flera gånger och som skriver om nöd och nåd. Men det är lika mycket en livsberättelse. Mellan varje dikt delar Katta brottstycken ur sitt eget liv. Vi får följa hennes resa ända från barndomen med en pappa som är så sjuk att han försöker ta sitt liv för att göra slut på smärtan. När han till sist dör av sin inflammatoriska tarmsjukdom är Katta sju år och redan där suger mörkret och depressionen tag i hennes själ.
Självdestruktivitet blev kraften i Kattas liv. Den tog sig bland annat uttryck genom en självföraktande sexualitet där hon upplevde ett inre tvång att ha sex med vem som än ville ha sex med henne. Hon konstaterar i sin berättelse i boken: Har man svårt att tycka om sig själv kan det bli svårt att sätta sunda gränser.
Och så var det sjukdomen. När Katta var 13 år fick hon samma diagnos som hennes pappa dog av, Morbus Crohn, en inflammatorisk tarmsjukdom som kan angripa hela matsmältningsapparaten.
Den ständiga smärtan, både i kroppen och i själen, var en av anledningarna till att Katta sökte lindring i droger. Härifrån går det allra mesta överstyr i våldsamma relationer som nära nog tar livet av Katta. Hon har varit en hårsmån från döden flera gånger. Och mitt i detta kaos händer det som Katta ser som Guds hand – hon blir gravid.
– Jag ville ju inte att sonen skulle växa upp i hemlöshet och med droger och våld och allt annat som jag hade låtit mitt liv byggas av, berättar Katta.
Så hon flyr från sonens pappa. Tillbringar nätterna i en övergiven stugby mitt i mörkaste december där hon sitter uppe varje natt och vakar över sonen. Katta försöker börja ett nytt liv men för en ojämn kamp med sitt beroende och sin trasiga själ. Till slut bestämmer hon sig för att göra slut på allt, skriver ett brev till dagmamman att hon får ta hand om sonen och förbereder sig för en överdos.
Där, mitt i denna känslomässiga misär, föds tanken att bli kristen. Hon hade ju prövat allt annat.
– Jag fick en övertygelse om att Gud älskade mig. Så jag sa till mig själv att om Gud nu verkligen älskar mig så får han ta mig som jag är. Och det gjorde han.
Katta citerar ett bibelord från Romarbrevet 5:8: ”Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog i vårt ställe, medan vi ännu var syndare”.
Här började en ny resa i Kattas liv. En resa till Pappa Gud. Katta lärde känna Jesus och Guds helige Ande. Att hitta vägen ut från självförakt och hat är ingen lätt resa. Katta blev inte fri från alla felaktiga tankar och känslor genom att säga ja till Jesus, men hon började förändras, steg för steg.
– Pappa Gud är full av nåd och tålamod, säger hon.
Och även om det har gått många år sedan hon mötte Jesus pågår processen fortfarande. Att sätta ihop nya och gamla dikter och skriva mellantexter till den här boken blev en del i helandet där Katta till sist blev fri från sin ångest.
– Herren använde den här tiden för att arbeta med mig. Även om jag hade känt honom under en lång tid så hade jag ingen riktig aning om vad kärlek och nåd var. Det var under den här tiden som Gud blev Pappa Gud, berättar Katta.
Fortfarande kan hon känna att hon har svårt att passa in överallt där man ska passa in i samhället. Livets oskrivna regler är inte självklara för Katta. ”Jag gör ofta bort mig” säger hon.
– Men ju mer jag lär känna mig själv med alla mina fel och brister, ju mer förstår jag mina medmänniskor.
Katta är sjukpensionär idag, men genom sina dikter och sin medverkan i Poetry Slam får hon beröra många med sin berättelse om en älskande Pappa Gud som är full av nåd och ljus. Att få vara med och dela ut Sisters Julpåsar är också en högtidsstund för Katta.
– Jag känner speciellt med unga tjejer. Jag hoppas att jag får visa dem Jesu kärlek. Det är en sådan raritet i samhället idag, att visa omsorg och kärlek, säger Katta.
Hon ser sig som en av de lyckliga som fattade rätt beslut till sist. Och det är ingen självklarhet. Hon har många vänner som aldrig fattade det beslutet.
– Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på vissa livsöden. Men jag vet att Pappa Gud hör bön. Och Han vill att alla människor ska bli räddade, säger Katta.
Tröst
Trösten i livets
hårda kamp,
mitt i smärta
och sorg,
är att det finns
en mening
med att leva
Det finns
en Gud
som bryr sig om
och som älskar
och älskar
och älskar
till döds
För oss
Katta Carlsson
(Ur boken Nåden blommar i nödens kaos,
GAudete Förlag 2017)
Katta Carlsson
Ålder: Snart 54 år
Familj: En vuxen son och en mamma som är 82 år gammal
Bor: I Halmstad
Aktuell: Med andra utgåvan av diktboken Nåden blommar i nödens kaos
text Gabriella Mellergårdh • foto privat
